Beslutet 1974: Så fick Sverige sin abortlag – och de var emot

Onsdagen den 29 maj 1974 är ingen vanlig dag i Sveriges riksdag – det är dags att rösta om en ny lagstiftning för fri abort. Riksdagen håller årets dittills längsta debatt, samtidigt som SVT väljer att ha en maratonsändning i Kvällsöppet med anledning av den stundande omröstningen. På plats i SVT-studion är journalisten Maria-Pia Boëthius, som berättar att hon själv har gjort en abort, men också välkända abortmotståndaren Irma Wright – som innan sändningen hotar att ta fram ett aborterat foster i sändning, som hon ska ha i en plastpåse i handväskan.

– Att denna Irma Wright skulle visa upp ett aborterat foster var ett bisarrt inslag men hon var också en läkare, så hon var inte vem som helst. Man visste nog åt vilket håll det skulle gå, men ändå blev det dramatik, säger Lena Lennerhed, professor i idéhistoria på Södertörns högskola och expert på abortens historia.

Sent på kvällen, efter långa debatter med upptrissad stämning i plenisalen, går riksdagens ledamöter till omröstning, och resultatet står klart – Sverige har fått en ny abortlagstiftning.

Använde arsenik och fosfor

I år firar vi 50 år sedan lagen om fri abort klubbades igenom i Sverige. Upp till vecka 18 är det varje gravid persons rätt att själv besluta om de vill fullfölja sin graviditet eller avsluta den. Det är en rätt som många svenska kvinnor har nyttjat, och kanske också tagit för givet. Men vägen hit har varit lång.

– Man vet att även om man förbjuder abort så kommer inte abort försvinna. Kvinnor har i alla tider blivit ofrivilligt gravida på olika sätt och behövt abort. Det enda som händer är att man ökar risken för att kvinnor blir skadade, dör i illegala farliga aborter eller blir traumatiserade, säger Maria Sveland, journalist och författare som har bevakat kampen för aborträtt runtom hela världen för RSFU:s räkning.

Det här är något svenska kvinnor har bevisat genom historien. I alla tider har kvinnor gjort abort, det har inte spelat någon roll om det varit lagligt eller inte. Långt innan modern medicinkonst åt gravida kvinnor som ville göra abort den farliga örten mjöldryga, som startade sammandragningar i livmodern. På 1800-talet ersattes metoden av arsenik och fosfor – fullständigt livsfarliga ämnen som inmundigades, allt för att avsluta oönskade graviditeter, och trots att det fram till 1864 var dödsstraff för abort.

Elise Ottesen-Jensen tog täten i abortkampen

Under 1930-talet började dock rösterna i samhället höjas för en förändring. RFSU:s grundare Elise Ottesen-Jensen och vänstern tog upp kampen för aborträtten och så småningom tillsattes en abortkommitté för att utreda frågan. Deras förslag om att abort skulle tillåtas efter exempelvis våldtäkt eller av sociala skäl godkändes inte först, något som väckte stora protester runtom i landet. Men 1938 infördes den första abortlagen, där abort godkändes om det gjordes av medicinska skäl, humanitära skäl eller ”rashygieniska skäl” – alltså om kvinnan eller hennes partner bar på en allvarlig sjukdom eller ansågs vara psykiskt sjuk.

Att kunna göra abort blev också en klassfråga. Ju mer pengar du hade, desto säkrare var din abort – även innan den var laglig. Lena Lennerhed har forskat om svensk aborthistoria och studerat illegala aborter på 30- och 40-talen.

– Man kunde betala en månadslön för säkrare abort hos en läkare medan andra kvinnor kunde lägga sig på kökssoffan hos en granne och få en abort för 40 kronor.

Successivt och långsamt började inställningen till abort förändras i landet. Straffen för olagliga aborter sänktes, och antalet legala aborter ökade under 1950-talet – något som på vissa håll väckte en oro för att aborten skulle bli för normaliserad.

Men det är först på 60-talet som resan mot den moderna abortlagstiftningen påbörjades på allvar.

– Vi hade egentligen den stora stormiga debatten om abort under första hälften av 60-talet, det är då frågan lyfts på allvar om att kvinnor ska ha rätt till fri abort och vi har den dramatiska ”Polen-affären”. Vi kan också se att det är under 60- och 70-talen som den äldre kvinnorörelsen kommer med på tåget, liksom RFSU. Det var en ny grupp människor som drev kravet, främst unga liberala socialdemokrater, säger Lena Lennerhed.

Den dramatiska Polen-affären som Lena Lennerhed nämner handlar om alla de svenska kvinnor som på 60-talet reser till Polen för att göra abort. Än i dag vet man inte om det rörde sig om hundratals eller till och med tusentals kvinnor, men faktum kvarstår att svenskar åkte till det då kommunistiska landet för att få en säker abort – medan det i dag är det motsatta som sker.

Sherri Finkbine fick stöd av Expressen

Ett annat uppmärksammat fall är det med den amerikanska tv-profilen Sherri Finkbine, som under uppmärksammade former kommer till Sverige för att göra en abort efter att ha ätit det lugnande medlet neurosedyn som ger svåra fosterskador. Hon får hjälp av kvällstidningen Expressen, som tar henne till Sverige och sköter allt det praktiska kring läkarbesöket, samtidigt som Sherri får bo hemma hos tidningens direktör.

– Abort är en fråga som väcker starka känslor hos många oavsett vad man tycker. Media har alltid intresserat sig för abort för att det väcker så mycket känslor, säger Lena Lennerhed.

1965 tillsätts det en abortutredning, som inte är klar förrän 1971. Men trots att den har tar sex år är ingen nöjd med den kompromissfyllda utredningen, och det tar flera år till innan det röstas om i riksdagen. Lennerhed konstaterar att abortfrågan under den här perioden blir allt mindre kontroversiell, även innan lagen klubbas igenom.

– Vi har i praktiken fri abort under 70-talet. Eftersom alla trodde att vi skulle gå åt en friare abort, därför blev praxis annorlunda innan lagen ändrades. I princip fick alla kvinnor som sökte på tidigt 70-tal en fri abort, säger Lennerhed.

Barnmorskeförbundet är emot nya lagen

Men i maj 1974 röstar riksdagen alltså äntligen igenom den nya lagen, med en stor majoritet. De som ställer sig emot förslaget är främst den politiska högern, och delar av vården – Barnmorskeförbundet är en av få organisationer som under 70-talet inte är för fri abort. Även om abort nu blir lagligt dröjer sig en skam kvar kring ämnet i samhället, som många kvinnor nog kan känna igen sig i än i dag.

Nu, 50 år senare, är det många som tar aborträtten för given i Sverige, och den har ett starkt stöd bland allmänheten. Men kan vi verkligen ta den för given? Maria Sveland menar att vi aldrig kan slappna av helt när det handlar om rätten till abort.

– Man måste alltid slå vakt om aborträtten, det är inget man kan ta för givet. Att det kan pendla beroende på vilka politiska strömningar som får makt finns det jättemånga exempel på runt om i världen, säger Maria Sveland och exemplifierar med USA, vars upplösta abortlagstiftning kom som en chock för många.

Det är kanske inte lika stor risk att vår abortlagstiftning går samma öde till mötes inom den närmaste framtiden – snarare är det saker som vårdvägran bland sjukvårdspersonal och sänkta gränser vi bör hålla ögonen på.

– Sverige existerar inte i ett vakuum, vi är en del av en värld och blir påverkade. Hävs aborträtten i USA får abortmotståndarna ny kraft även här. Saker kan hända. Även om aborträtten är starkt förankrad i opinionen nu, så vet vi inte vilka som sitter vid makten om 5–10 år.