Alexandra Andersson: "Sexualiseringen av Anders Tegnell har gått överstyr"

Vi minns alla första gången vi såg en statsepidemiolog sexualiseras.

Det började väldigt oskyldigt, ungefär i samma tidevarv då människor panikbunkrade toalettpapper och pensionärer lynchades på öppen gata efter att ha trotsat karantänen för att köpa rökt ål på Östermalmshallen i Stockholm.

Kommentarerna på sociala medier och i soffor runt om i landet kom smygandes, som skammen efter att till en början ha avfärdat larmen om corona som ”en helt vanlig influensa ingen behövde oroa sig över”.

”Är det bara jag eller blir Anders Tegnell lite snyggare för varje dag? Han var ju inte så snygg i början men nu, han har nåt.”

”Jag har blivit hopplöst förälskad.”

”Han är allt.”

Den gryende Tegnell-kulten hade tagit sina första, stapplande steg.

Normaliseringsprocessen var i rullning.

I skrivande stund har ”Anders Tegnell fan club” 27 836 medlemmar på Facebook. Gruppen uttrycker en vilja att visa sitt stöd för statsepidemiologen som ”bär ett sällan skådat ansvar på sina axlar med bravur”. En del av fansen fokuserar faktiskt på Tegnells yrkesroll och arbetsinsats, medan andra snarare verkar mer intresserade av att diskutera mannen, myten, sexobjektet Tegnell. Frågorna luftas friskt i gruppen. Har någon mer drömt om ”A.T” under natten och hur många friarbrev kan egentligen statsepidemiologen tänkas få?

Nuförtiden kan du beställa ”gnuggisar” och bära Tegnell på armen eller i svanken eller var du nu finner passande. Och då klassas du ändå inte som ett hardcore-fan. Enligt tatueraren bakom ”gnuggisarna” har en kund nu bokat tid för att föreviga statsepidemiologen i sin hud med oåterkalleligt bläck.

Varje dag nås jag av nya vittnesmål.

Min 72-åriga väninna berättar förvirrat att hon blivit tillfrågad av damerna om att gå med i Tegnells fanclub.

En annan kompis viskar om sin mammas gäng där man besinningslöst väljer ut favoriter ur den manliga epidemiolog-kåren. Fasterns älskling är den lite mindre kända Jan Albert, smittskyddsprofessor på Karolinska, men annars står Tegnell högt i kurs även där.

Längesen känns februari då statsepidemiologen vandrade runt på våra gator som en helt vanlig man och inte 20-talets motsvarighet till Bruce Springsteen.

Nog för att vetenskap och kunskap är attraktivt, men sexualiseringen av Anders Tegnell har gått överstyr.

I dagens samhälle har den blivit så rumsren att till och med Aftonbladet publicerar krönikor om ”Anders underbara torso” utan att särskilt många ens sätter kaffet i vrångstrupen eller höjer på ögonbrynet.

”Men tillbaka till den tegnellska kroppen. Det finns något poetiskt i att denna ståtliga intakta bröstkorg utgör poster för en fruktansvärd lungsjukdom.”, skriver Malin Wollin som tror att fler tänker på Tegnell än på Corona.

Och det tror jag med.

Jag ser en tweet som förutser att årets populäraste halloweendräkt kommer att vara en ”slutty Tegnell”.

Jag ser hur tidningen Café publicerar en artikel om hur du snor stilen av statsepidemiologen och landsfadern Anders Tegnell.

Jag ser en kollega stolt bära t-shirten ”The Landsfader” med en trio av Tegnell tryckta över bröstet under morgonmötet på Microsoft Teams.

Tegnell-kulten kommer allt närmre – hotfull, samhällsomstörtande.

Det känns på riktigt nu.