Boktips: 4 starka böcker om cancer

Hur gör man för att trösta någon som har drabbats av cancer? Hur gör man för att trösta någon som har en anhörig som har drabbats av cancer?

Jag har själv hamnat i den situationen vid några tillfällen och alltid känt mig lite handfallen. En kollega och vän berättade efter en rutinkontroll att hon fått besked om att hon hade en cancertumör i bröstet. Hon levde ensam med sin son som just hade börjat skolan och var i chock.

En annan kollega berättade under ett möte på kontoret med tårar i ögonen att hans fru fått livmodercancer och en äldre släkting förklarade en dag oroligt i telefon att läkarna upptäckt att han hade prostatacancer.

Vad kan man säga? Ord som ”krya på dig” och ”du ska se att du blir frisk snart” går ju inte att använda när handlar om cancer. Med cancer vet man aldrig hur det slutar, det är en lömsk sjukdom. Jag har försökt gjuta mod med referenser till den medicinska vetenskapen: hur fantastiskt duktiga läkarna har blivit på att bekämpa cancer och ibland också tipsat om litteratur om cancer.

Jag är övertygad om att läsa om andra i samma situation som en själv, att veta att man inte är ensam och se hur andra gått vidare i livet efter ett cancerbesked, kan ge lindring och tröst. I vissa fall kan litteratur också ge verktyg för hur man bäst tar upp striden med sjukdomen.

Här är 4 starka böcker som berör cancer på olika sätt:

Få se om hundarna är snälla ikväll…

Av Marie-Louise Ekman (Piratförlaget)

När Marie-Louise Ekmans make, skådespelaren Gösta Ekman, insjuknar i cancer i november 2011, börjar hon föra dagbok under sjukhustiden. Osäker på hur det ska sluta vill hon samla på minnen i dagboken, rädd för att hon själv inte kommer att minnas. Det är en mycket stark, vacker och poetisk skildring om ett kärlekspar i gemensam kamp mot en svår sjukdom.

”Måndag 7 nov 2011

G är i Umeå på turné med Den girige från Dramaten.
Blev dålig på natten / kände att han inte
mådde bra.”

Gösta Ekman får åka hem efter det första besöket på sjukhuset, men efter en kort tid åker han in igen och läkarna konstaterar cancer.

”Torsdag 24 nov

Vi åkte till Huddinge kl. 11.00.
G mådde dåligt.
Tillhör fr o m nu B 73.
G har en tumör i gallvägarna som är under
behandling.
(Det är allvarligt.)
Får besked av läkarna om fortsatta
behandlingen.
Talade med barnen.”

Den tid som följer är tuff, både för Gösta och Marie-Louise. Cancern är komplicerad, behandlingen är krävande och paret kastas mellan hopp och förtvivlan. Marie-Louise Ekman är vid den här tidpunkten chef för Dramaten, höstsäsongen är högsäsong på teatern och arbetsbördan hög. Samtidigt vill hon helst av allt bara vara vid sidan av Gösta.

”Doktor E betonade detta innan vi lämnade
IMA (strålning av cancertumör/red anm)
Han sa: ’Vi kan ju bidra med det
medicinska.
Men det som du gör.
Din närvaro.
Att du ställer upp här och är med honom,
det betyder allt.
Det är något som inte vi kan bidra med.’
Det var mycket vackert sagt.
Och jag kände att jag nästan för första gången i mitt liv ville ta åt mig av en komplimang.”

Gösta Ekman blir långsamt bättre. Den nionde mars 2012 skrivs han ut från sjukhuset och får åka hem. Under sommaren som följer läser de ur dagboken.

”Vi grät. Avbröt. Fortsatte. Tacksamma över var vi var. Och kunde ta del av detta. Som just minne.”

De får ytterligare fem år till-sammans, därefter återvänder cancern. Gösta Ekman avlider första april 2017, 77 år gammal.

ANNONS LÄS MER OM BOKEN HÄR

Anticancer – ett nytt sätt att leva

Av David Servan-Schreiber (N&K förlag)

Läkaren, hjärnforskaren och psykiatrikern David Servan-Schreiber hoppar en dag in i stället för en försöksperson som inte dyker upp. Han och några kollegor ska prova en ny hjärnkamera för ett forskningsprojekt. När bilderna av Servan-Schreibers hjärna dyker upp på skärmen tror de först att det är något fel på kameran. Men det är det inte, ”felet” visar sig vara en tumör i hjärnan, och Servan-Schreibers liv välter över ända.

Från att i ena ögonblicket ha trott sig vara helt frisk till att få en diagnos där han troligtvis inte har mycket mer än sex månader kvar att leva, förvandlas han också från läkare till patient. Efter den första chocken samlar han mod och bestämmer sig för att göra motstånd. Han genomgår den traditionella behandlingen med operation, strålning och cellgifter och tänker samtidigt att ta reda på alla sätt det över huvud taget är möjligt att bekämpa cancer på.

Den resan och forskningen har blivit till den här boken där utgångspunkten är att miljön är mer avgörande för uppkomsten av cancer än det genetiska arvet. Alla bär vi cancerceller i våra kroppar men alla kommer inte att få cancer. Han ger flera exempel på hur man kan skydda sig mot cancer genom att äta och leva rätt.

”För att förebygga återfall på lång sikt måste man förändra jordmånen: bättre kost, förändring av den mentala inställningen och en starkare kropp genom motion”.

David Servan-Schreiber överlevde sin diagnos med över tjugo år.

Ur Anticancer:

”All vetenskaplig litteratur pekar i samma riktning: Människor som vill skydda sig från cancer bör kraftigt minska sitt intag av raffinerat socker och vitt mjöl. Det innebär att man måste vänja sig vid att dricka kaffe utan socker. (Det är lättare att sluta med socker i te.) Det innebär också att man får nöja sig med två till tre desserter i veckan. (För frukt gäller inga begränsningar, bara den inte är sötad med socker, sirap eller sockerlag.) Ett annat alter nativ är att använda naturliga sockerersättningar som inte ger en lika kraftig höjning av blodets glukos- och insulinnivå.

Det är också viktigt att äta fullkornsbröd (bakat av vete blandat med minst tre andra sädesslag, till exempel havre, råg, linfrö) för att fördröja upptaget av sockerarterna i vetet. Man kan också välja bröd bakat med traditionella jäsmedel som surdeg istället för den vanligare jästen, som höjer brödets glykemiska index.

Av samma anledning bör man undvika vanligt vitt ris och istället välja råris eller vitt basmatiris, som har lägre glykemiskt index. Framför allt är det mycket nyttigare att äta grönsaker och baljväxter (bönor, ärtor, linser), vilket vi kommer att titta närmare på i kapitlet om mat som motverkar cancer. De har inte bara lågt glykemiskt index, utan innehåller också kraftigt verkande fytokemikalier som oförtrutet bekämpar cancerns tillväxt.

Det är mycket viktigt att undvika godis och annat småätande mellan måltiderna. Om man äter kakor (eller något annat socker) mellan måltiderna finns det inget som kan blockera en insulinhöjning. Det är bara om sockret kombineras med andra livsmedel – i synner het grönsaker, fruktfibrer eller nyttiga fetter, till exempel olivolja, rapsolja och ekologiskt smör – som upptaget fördröjs och insulin- topparna jämnas ut. På samma sätt kan vissa livsmedel, till exempel lök, vitlök, blåbär, körsbär och hallon och kryddor som kanel, minimera blodsockerhöjningen.”

I skuggan av sommaren

Av Peter Strang (Liber förlag)

Peter Strang är cancerspecialist och professor i palliativ medicin (vård i livets slutskede) vid Karolinska sjukhuset. I skuggan av sommaren är Strangs debut som romanförfattare och det gör han med en stark och väl berättad historia där Jacob, 34, har huvudrollen. Jacob har känt sig trött och hängig under några veckor och under en båttur med bäste vännen Mikael upptäcker han något som gör honom mycket orolig.

Ur I Skuggan av sommaren:

”Jacob ställde ner glaset och lät blicken glida längs strandlinjens släta ljusgrå klippor. Det var inget fel på snapsen, men han hade ingen matlust. Snarare var han lätt illamående och snapsen gjorde inte saken bättre.

De avslutade middagen och Jacob gjorde allt för att inte visa att han mådde illa, han ville inte förstöra stämningen. Vid niotiden gick solen ner bakom de höga klipporna och de fällde upp sittbrunnskapellet för att behålla värmen och slippa myggen. Mikael fortsatte med ett glas vin medan Jacob drack cola.

Samtalet fortsatte och när de bröt upp strax före midnatt var Jacob på gott humör. Den avslappnade stämningen hade gjort honom gott.

Han tog med sig tvål och handduk och gick iland för att tvätta sig i vattenbrynet. Det var halt på stenarna men han hittade ett bra ställe där han kom åt vattnet.

Han lutade sig framåt och tvålade in sig. Det var då han kände knölen på halsen. Kanske var det den ovanliga vinkeln när han lutade sig framåt som gjorde att den framträdde tydligt. Han tvålade in armhålorna också och blev helt kall inombords. Det fanns knölar där också, på djupet. De hade inte funnits där tidigare”.

Jacob anar det värsta, men vill inte riktigt ta in det, vill inte berätta för sin vän, för kollegorna på jobbet, för släkten. Han drar sig för att gå till en läkare, vill inte få något definitivt besked om vad knölarna kan vara för något. Men till slut tar han ändå mod till dig, blir undersökt av en läkare som konstaterar lymfkörtelcancer.

Jacob blir inlagd för behandling på ett sjukhus i Uppsala där han möter Vera, gammal rökare med lungcancer, och Mattias, en ung man med familj, som aldrig rökt en cigarett men ändå drabbas av cancer i lungorna.

Romanens karaktärer är fiktiva, men Peter Strang gestaltar dem från sin långa erfarenhet som cancerläkare och de känns mycket verkliga. Han skriver väl om den oro, hopp och förtvivlan som drabbar de som får cancer och om kamp för överlevnad, om existentiella frågor och vad som blir viktigt i livet när livet ställs på sin spets.

”Folk som inte själva har cancer, kan inte förstå”, sa Mattias.
”Nej, du har rätt. Det känns ganska ensamt.”
Sedan blev ingenting sagt på en stund, var och en tänkte på sitt.
”Vet du, vad som känns mest ensamt för mig?”
Jacob tittade på Mattias och väntade på en fortsättning.
”Det är att berätta hur jag har det för min fru, hon som känner mig bäst av alla, och samtidigt inse att hon inte förstår på djupet, förstår det allra innersta. Hon vill, men hon gör det inte. Och om inte hon kan förstå hur jag har det, vem ska då kunna göra det?”

De som inte har cancer kan aldrig helt förstå, men en roman som I skuggan av sommaren kan i alla fall vara en hjälp på vägen.

Med oss någon annanstans

Av Carolina Molse (A Nice Noice förlag)

Carolinas dotter Anna får ont i magen när hon är sex år. Magen sväller så mycket att hon knappt får på sig byxorna. Vid första läkarbesöket gissar läkarna på förstoppning och ger lavemang. Det visar sig vara en allvarlig feldiagnos, men först några läkarbesök senare konstateras en ovanlig och mycket aggressiv cancertumör i magen.

Carolina skriver om sjukhustiden, om dotterns kamp och allting runt omkring den övriga familjen, maken och Annas två systrar. Det är en bok som bitvis är oerhört svår att läsa, som läsare delar man föräldrarnas maktlöshet inför dotterns sjukdom. Men det är också en berättelse om hur man lyckas hålla ihop en familj under ohyggliga omständigheter.

Med oss någon annanstans är en ny och omarbetad version av Molses tidigare, Sagan om Anna (Vulcan), med ett efterföljande kapitel som riktar sig till Anna, där Carolina berättar om hur familjen har det nu. Anna är nu någon annanstans men hon är ändå alltid närvarande.

Ur Med oss någon annanstans:

”Ni har olika sätt att sörja er syster, mina älskade flickor. Att du bara är dryga tre år, Linnéa, betyder inte att du inte förstår. Anna är i himlen. Anna kommer inte tillbaka.
’Vem tog upp Anna till himlen?’ har du frågat mig några gånger.
’Jag tror att änglarna hjälpte Anna att komma till himlen’, svarar jag.
Andrea, du har svårare att sätta ord på din sorg. Precis efter Annas död var du så ledsen över att mista en nära jämnårig syster. En som förstod, en som du kunde spela med, vara med. Vid ett annat tillfälle anförtrodde du mig att du ibland låtsas att Anna ligger bredvid dig i din säng när du är sysselsatt med din Ipad. Och vet du vad, Andrea, jag tror att hon gör det.”

BOKTIPS FÖR BARN

Min skalliga mamma (Kikkuli förlag)

Text Camilla Dahlson och bild Katarina Vintrafors

En dag berättar Ottos mamma att hon har fått en knöl i bröstet, hon gråter och säger att det är cancer. Otto blir rädd att mamma ska dö. Fint om hur barn och vuxna kan prata om svåra saker.

Läs även:

8 böcker av kvinnliga författare som alla borde läsa

8 fantastiska böcker att ge till din dotter

Bästa kvinnliga biografierna – från Frida Kahlo till Stina Wollter!