Fruktan i förorten

– Jag har alltid skrivit och har tassat runt författandet länge. Jag läste litteraturvetenskap och praktisk svenska, och har jobbat som översättare och journalist. Det roliga med fiktion med är att man får skriva som man vill. På jobbet har man regler att följa men hemma kan man skriva hur man vill, utan notsystem.
Har du alltid varit intresserad av skräck?

– Inte direkt, många som skriver om skräck är väldigt inne i den världen men jag läser allt. Det jag gillar med skräck är att man kan flippa ut på ett annat sätt än i realistisk prosa. Jag brukar säga att det är vi som är mörkrädda som skriver skräck, för vi målar ständigt upp en massa

läskigheter.
Hur växte boken fram?

– Det skedde gradvis. Det första jag bestämde var att jag skulle ha en tydlig huvudkaraktär. Sedan hade tidningen Skriva ett temanummer om fantastik (samlingsnamn för litterär och filmisk fiktion, reds anm) som väckte tankar, och Mikael Strömbergs Vätten inspirerade mig att placera nordisk folktro i modern tid. Miljöerna i boken är de jag ser varje dag eftersom jag bor i Segeltorp.
Var det svårt att hitta tid att skriva?

– Man får prioritera. Jag slutade titta på tv, så när jag lagt barnen satte jag mig och skrev i stället. Jag började också blogga aktivt och knöt kontakter med andra outgivna författare och fick värdefulla tips om gestaltning, dramaturgiska kurvor och skrivarkurser. Man lär sig så mycket av andra skrivande människor.

AV STAFFAN WILSSON