Anna Asp om känslomässiga slutet av Beck-filmen: ”Jätteledsna och chockade”
– Då fattade jag att jag verkligen hade gjort min sista dag någonsin, säger hon.
Under tio års tid har vi sett skådespelaren Anna Asp, 40, i Beck-filmerna som polisen Jenny Bodén – från Rum 302 till nyaste tillskottet Vilhelm, som hade premiär i början december. I filmerna har tittarna fått följa Jennys livs om polis och småbarnsmamma – där vårdnadstvister, relationsproblem och utmaningen med livspusslet varit en central del.
Därför lämnar hon Beck – och den roligaste filmen hon spelat in
Anna Asp har nu spelat in sin sista Beck-film. Femina har pratat med skådespelaren om inspelningen, favoritfilmen och framtiden!
Hur har det varit att vara en del av Beck-familjen?
– Det har varit skitkul. Det är väldigt speciellt att jobba med samma människor återkommande. Det har verkligen varit en ynnest.
Vilken har varit din favorit att spela in?
– Det har nog varit Quid Pro Quo, för den handlade om mer om Jenny. Det var kul att spela in en film som var lite mer utmanande i skådespeleriet och så. I den var det mer privata händelser för Jenny tillsammans med polisarbetet.
Finns det några likheter mellan Jenny och Anna?
– Ja, några likheter finns det nog. Båda är väldigt plikttrogna, att man vill göra rätt för sig och sådär. Men annars är Jenny mycket moder än vad jag är. Jag skulle aldrig kunna jobba som polis, jag skulle tycka det var skitläskigt.
Hur kom du in i Beck-familjen från början?
– Det var tack vare Niklas Ohlson, som har regisserat några Beck-filmer. Han var castare när jag gick på scenskolan. Han frågade om jag ville prova för en ny karaktär i Beck. Och det ville jag ju såklart.
Vad har du för relation till Beck sedan innan?
– Beck är en sån mys-serie för mig som man såg varje söndag. Det var lite för sent för att man skulle till skolan nästa dag, men jag kollade ändå på det. Det var liksom en sån mysfaktor i uppväxten. Så det var lite surrealistiskt när jag själv skulle vara med helt plötsligt.
Hur var det att spela in Vilhelm?
– Det är konstigt för man vet ju att det är den sista filmen, men samtidigt är det som att gå vilken dag som helst till jobbet. Det som är speciellt med detta är att det har hållit på i tio år. När jag hade haft min sista inspelningsdag så höll producenten ett litet tal och sådär. Då blev jag chockad över att det blev så emotionellt. Då fattade jag att jag verkligen hade gjort min sista dag någonsin.
Hur lång tid tar det att spela in en Beck-film?
– Jag skulle nog säga att det tar typ en månad att göra en film. Vi har ofta gjort fyra parallellt. Då har vi börjat i februari och sen varit klara runt midsommar. Så fem månader på fyra filmer, lite drygt en månad per film.
Det är kort tid…
– Det är väldigt kort tid, ja. Men alla är så fruktansvärt rutinerade. Alla inblandade är så bra på sitt jobb så det går väldigt fort utan att nagga på kvaliteten.
Hur har reaktionerna varit efteråt?
– Det har varit väldigt många som hört av sig och är jätteledsna och chockade. Det är ganska häftigt att människor är så engagerade i en fiktiv värld.
Hur kommer det sig att du skrivs ur manus nu?
– Vi har inte pratat så mycket om det för det är bara seriens gång. Jag har inte problematiserat det så mycket. Nu har jag varit med i tio år och nu vill man fokusera lite på andra. Det blir svårt om det är många karaktärer man följer.
– Jag tycker de bästa filmerna är när man lyckas fokusera på relationerna mellan oss som arbetar som poliser. På en och en halv timme hinner man inte riktigt med det om det blir för många karaktärer. Jag tror man vill flytta fokus och få ett annat perspektiv.
Så det är inget du valt själv?
-– Nej, det är det inte.
Vad händer för din del framåt?
– Jag kommer att syssla med en blandning av film och teater, det tycker jag är roligast.