Ellen Bergströms tankar om den förändrade kroppen efter graviditeten
Den 26 april firar Ellen Bergström ett år som mamma till lilla dottern Elsy, som kom ut efter en långdragen förlossning som slutade med akut kejsarsnitt.
Efter det akuta kejsarsnittet så har Ellen Bergström nu ett ärr tvärs över magen som ett minne från den tuffa förlossningen. Nu ett år efter dotterns födsel slår Ellen Bergström ett slag för kroppen, och mer exakt ett slag för kroppen efter en graviditet. I ett långt inlägg på sina sociala medier förklarar Ellen Bergström att hon är trött på att jämföra sig samtidigt som hon slår fast att hennes kropp ändrats efter förlossningen.
Ellen Bergström om skammen över kroppsångesten
”För att hantera förändringen har jag i mitt huvud typ klippt ut mitt ansikte och ”raderat” min kropp. Ibland jämför jag mig med andra kvinnor som fött barn och så tänker jag att det måste ju vara något fel jag gjort? Beskyller mig för att det säkert är för att jag åt så mycket chokladbollar, att jag inte rört på mig tillräckligt, att jag borde gå fler barnvagnspromenader, att jag nog kunde rört på mig mer trots att jag hade foglossning...”, skriver hon men tillägger snabbt:
”Sen ba: ELLEN du har fött ett helt fantastiskt och friskt barn - vad håller du på med? Vad är det ens att tänka på? Och jag skäms, jag skäms för att jag ibland tänker så här.”
Ellen Bergström har avsexualiserat sin kropp
I en ny intervju med magasinet Mama berättar Ellen Bergström mer om sina tankar kring sin kropp. Hon slår fast att rumpan blivit bredare och att jeansen i storlek 25 är ett minne blott! Och hon säger att hon inte bryr sig om sin kropp på samma sätt som innan dotterns födsel.
– För jag har en anledning. Ganska tragiskt egentligen, att man som kvinna ska vara tvungen att föda barn för att på något sätt känna att det är okej att ha skavanker. Sen är ju skavanker en relativ fråga, skavanker för mig är kanske inte skavanker för någon annan, säger hon i Mama samtidigt som hon poängterar att hon för första gången inte ser sin kropp som något som ska visas upp – utan att det just bara är en kropp.
– Jag har på något sätt avsexualiserat den, kan man säga så? Det låter ju inte bra kanske, men det är så himla skönt att inte hålla på och bry sig så mycket! Jag ska inte överdriva nu och säga att jag inte bryr mig alls, för det gör jag. Men det är absolut inte på samma sätt som förut.