Viveca Lärn om sorgen efter sonen: ”Somnade fint in”

Efter reklamen: Linn Wågbergs råd för att bearbeta sorg

Vi har följt med Viveca Lärn i hennes snart 50 år långa karriär. Med över 70 böcker i ryggsäcken är hon en av Sveriges mest välkända och omtyckta författare. Ett av hennes mest kända verk är bokserien Saltön, som senare kom att bli en dramaserie av Carin Mannheimer.

Viveca Lärn som nyligen fyllt 80 år, den 6 april, firade dagen med familj och vänner. Men det var någon som saknades – hennes förstfödde son Per Julius.

”Jag läste mina barnböcker”

Det var på mors dag 2015 som Per Julius, 50 år gammal, gick bort. Till följd av en för tidig födsel med tarmarna utanför sin kropp drabbades han av en hjärnskada efter en operation vid födseln. Under operationen uppstod komplikationer då Per Julius hjärna inte fick tillräckligt med syre, vilket gjorde att han slutade andas två gånger.

Viveca säger att på den tiden upplyste man inte föräldrarna om sådant. Barnläkarna tyckte man skulle få en fin sista tid tillsammans, innan man märkte att det inte hände något i utvecklingen. Hon fortsätter förklara att efter ett år insåg de att något inte stämde. Läkarna berättade då att de hade väntat på att Viveca och hennes familj skulle upptäcka det.

– De tyckte det var skonsamt, men jag tycker inte det var lyckat, säger hon i en intervju med Aftonbladet.

Shannen Doherty: Jag förbereder mig på att dö

När Per Julius var ett och ett halvt år flyttade han från sin familj. Han fick i stället bo på ett hem som var anpassat för barn med liknande svårigheter.

– Han hade det bra där. När han fick anfall eller mådde dåligt satte de på en kassettbandspelare där jag läste mina barnböcker, och då blev han lugn. När han låg för döden gjorde vi samma sak och Per Julius somnade in väldigt fint, fortsätter Viveca att berätta för Aftonbladet.

Viveca beskriver Per Julius som väldigt social och glad, ofta i sin egna värld. Även fast talförmågan inte fanns där, använde han i stället kroppsspråk och var fantastisk på musik. I dag mår Viveca bättre. Hon påminns av sin son när hon är inne i affärer som säljer musikinstrument, då tankar som ”De där tamburinerna ska jag köpa till Per Julius" uppstår.

– Men han är ju död. Sådant händer ibland, även om det blir mer och mer sällan.

Viveca Lärns isolering efter Per Julius

I en intervju med Expressen berättar Viveca Lärn redan 2016, ett år efter sonens bortgång, om den tuffa tiden som resulterade i att hon distanserade sig från omvärlden.

– Det var fruktansvärt jobbigt. Jag isolerade mig fullständigt. Jag trodde jag skrev bra på min bok, men sedan fick jag slänga det jag skrivit under sommaren och göra om mycket. Jag orkade inte prata om det och mina andra barn var på andra håll. Det var skönt att slippa prata. Jag skrev och målade lite, sen gick jag och lade mig tidigt varje kväll, förklarar Viveca till Expressen.

Något som hjälpte Viveca Lärn genom den kämpiga tiden var hennes tro på Gud. Som religiös sedan barnsben har hon känt att Gud har varit med henne hela livet, och hjälpt i svåra situationer.

– Annars vet jag inte hur det hade gått när Per Julius blev sjuk, till exempel. Det hade jag aldrig fixat. Jag har känt mig räddad många gånger.

Sin tro och tillit till Gud, förklarar hon, har haft en stor inverkan på sitt liv. Med en bön varje dag känner Viveca att det ständigt finns någon vid hennes sida.

– Och därför jag inte känner mig ensam, avslutar Viveca Lärn.

Efter reklamen: Kändisarnas film-och boktips