Trendar: Nostalgi Gratis färganalys Vintips Spahotell att besöka Livsberättelser Black friday 2024 Kriminalserier

Hasse Anderssons liv med sjukdomen – så mår han i dag

09 jan, 2023
AvEbba S. Dahlman
FotografKarin Törnblom/TT, LARS JANSSON/TT
För drygt 30 år sedan drabbades Hasse ”Kvinnaböske” Andersson av diabetes typ 2.
Tidigare i livet har han haft svåra problem med sjukdomen, men som pensionär har han ett annat perspektiv – och en enorm livsglädje!
– Så länge man kan hålla den i schack så är det ingenting som stör på något sätt, säger han i en ny intervju med Hänt.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Kändisåret 2022: Bröllop, bebislycka och dödsfallBrand logo
Kändisåret 2022: Bröllop, bebislycka och dödsfall

Artisten Hasse Andersson har blivit synonym med namnet på kompgruppen Kvinnaböske band, för vilket han var frontperson under storhetstiden.

Bandet startades redan på 70-talet, men de riktigt stora framgångarna med den svängiga countrymusiken kom decenniet därpå. År 2015 ställde Hasse ensam upp i Melodifestivalen, med låten Guld och gröna skogar, som blev en riktig hit. Bandet fick därmed en ny publik.

I dag är musikern 74 år och fortfarande aktiv, även om han bestämt sig för att tacka nej till större uppdrag. Trots att både han och hustrun Monica är drabbade av sjukdom och åkommor, så har de en fartfylld tillvaro.

– Det är ingenting som stoppar oss, vi gör det vi vill ändå och det vi kan, berättar han för nöjessajten Hänt i en ny intervju.

Annons

Hasse ”Kvinnaböske” Anderssons pensionärsliv med Monica

Hasse Andersson träffade kärleken tillika artistkollegan Monica Forsberg år 1991. Vid tidpunkten var de båda över 40 år. Något som visade sig vara ett vinnande koncept, för två år senare var paret gifta och i dag lever de ett härligt pensionärsliv vid den skånska havskusten.

I dag är de båda över 70, men lever livet efter devisen att ”åldern är bara en siffra”. Hasse förklarar att både han och hustrun drabbats av artros, men att det är sådant man får räkna med vid deras ålder. Det innebär bara att de får be om hjälp med vissa saker, exempelvis sådant som kräver att man klättrar på stegar.

Hasse Andersson tillsammans med hustrun Monica Forsberg och hunden Gulli, hemma i villan i Ängelsbäck år 2015.
Hasse Andersson tillsammans med hustrun Monica Forsberg och hunden Gulli, hemma i villan i Ängelsbäck år 2015.

– Nu har hon lite problem med sin rygg och sina knän, det är förslitningar som man får. Vi båda har artros och så, men det är ju sådant som drabbar alla, säger Hasse och fortsätter:

Annons

Men i övrigt går det ingen nöd på paret. Så här på ålderns höst, när de är fria från jobb och måsten, roar de sig med att upptäcka världen tillsammans. I nuläget planerar de en längre resa medan de fortfarande är pigga och alerta. Hasse menar på att det kanske blir deras sista resa av det lite längre slaget.

– Vi har pratat om att göra en lite längre resa, men det är bara i planeringsstadiet, vi har inte rott det i land. Men vi har snackat om att göra en långresa till innan vi stänger ner ”långresebutiken”, berättar han för sajten.

Hasse Anderssons liv med sjukdomen – tacksam för forskningen

Men Hasse Andersson är fortfarande aktiv och jobbar, pensionärslivet till trots, när han orkar. Han har dock som policy att inte tacka ja till långa turnéer. Det han prioriterar är i stället mindre och mer lustfyllda projekt, som kittlar den där speciella nerven hos honom.

I slutet på januari fyller han 75 år. Han är otroligt pigg och levnadsglad.

Annons

Även hans sjukdom diabetes typ 2, som han levt med i över 30 år och tidigare haft svåra problem av, har han under kontroll. Han är till och med så pass opåverkad att han knappt vill räkna den som en sjukdom han lider av.

– Diabetes räknas inte, säger Hasse till Hänt och skrattar.

Han fortsätter och berättar över hur mycket han förundras över forskningsframstegen kring folksjukdomen och uttrycker tacksamhet över insulinpumpen som han har på armen.

– Så länge man kan hålla den i schack så är det ingenting som stör på något sätt. Jag har min sådan här ”givare” på armen och den talar om för mig om jag är för låg och så där. Så det funkar bra. Jag tycker att jag har haft det under kontroll. Jag har ju haft det i många år. 25, 26, 27 år eller någonting sådant. Det funkar jättebra!

Inspireras direkt i din inkorg – anmäl dig till Feminas nyhetsbrev

Fyll bara i dina uppgifter här så sköter vi resten – det är helt gratis!

Annons