Lee Christiernsson ryter ifrån – riktar skarp kritik mot svenska transvården

Efter reklamen: Pride genom åren - bilderna och historien bakom rörelsen

Det var i januari 2023 som ”Snickar-Lee” kom ut offentligt som icke-binär transperson. Lee Christiernsson var tidigare känd som ”Snickar-Björn”, i och med hens medverkan i TV4:s omåttligt populära tv-program Äntligen hemma.

Lees första intervju som sitt sanna jag, förekom dokumentärserien Att bli Lee som sändes i två delar i vintras, och som skildrade profilens tuffa resa med könsdysfori och efterföljande transition, från ett manligt till ett kvinnligt könsuttryck.

Den i dag 48-åriga Lee har sedan dess delat med sig av resan i sociala medier. Hen har varit öppen med att det varit ett alldeles livsavgörande beslut att genomgå dessa, både smärtsamma och kostsamma ingrepp, för att utsidan ska matcha insidan.

Annars hade hen med största sannolikhet inte levt i dag.

Lee Christiernssons svar om transitionen: Inte sponsrad

Profilen bemöter också omgivningens frågor och funderingar med kärlek och för avsikt att sprida kunskap om just könsdysfori och andra begrepp.

Nyligen tog Lee Christiernsson till Instagram för att lyfta en fråga från en följare, som undrade huruvida hens transition var sponsrad ... och om hen verkligen var mest förtjänt av den vården.

Svaret lät sig inte vänta på. Och det sylvassa inlägget där Lee svarar hade dessutom ett viktigt budskap.

”Lägger här några finbilder, men vill med det belysa en mörk sanning”, skriver Lee och fortsätter med en kort bakgrund kring följarens fråga innan hen börjar utveckla vilka tankar som väckts.

”Som svar på frågan så är jag inte sponsrad, sponsorer gillar nog bättre människor som ska klättra upp för K2 eller liknande! Vem som behöver mest hjälp är såklart omöjligt att svara på, men troligt är att alla som ställer sig i kö till könsdysforiutredning i behov av någon typ av hjälp för att ta sig vidare”, konstaterar hen.

Kritiken mot den svenska transvården: ”Ett strukturellt hån”

Vidare fördjupar sig Lee i det hen refererar till som ”en mörk sanning” – nämligen att de långa köerna i Sveriges transvård innebär att folk riskerar att dö innan de får hjälp.

Hen stod själv i kö i 24 månader bara för att bli utredd för könsdysfori, men i dagsläget tros väntetiderna vara närmare 28 månader. Sedan Lees diagnos fastställdes låter hen meddela att den personliga investeringen ligger på omkring 400 000 kronor (till dagens datum) fördelat på bland annat mediciner, operationer, hårborttagning och terapi.

Därefter låter hen rikta skarp kritik mot den svenska transvården.

”Min poäng är att sponsorer inte finns i denna kategori, utan det kallas samhällskontrakt. Att staten ska ombesörja till exempel vägbyggen och en fungerande sjukvård, gentemot att vi medborgare betalar skatt. Utifrån mitt perspektiv så existerar inte detta avtal vad gäller min och andra i min situation. Vårdgaranti? Jag är rädd för att medmänniskor dör i denna vårdkö och det är ett strukturellt hån mot oss som söker vård i detta sammanhang!”