Pererik Åbergs hyllning till frun Helene – efter tuffa tiden
Men genom åren har han kämpat med både depressioner och utmattning – och stöttats av sin fru Helene Åberg.
– Utan henne hade det varit helt åt fanders, har Pererik Åberg sagt till Aftonbladet.
Pererik Åberg började arbeta på SVT 1997, efter att ha startat karriären som meterolog i Flygvapnet. I över 25 år har han nu informerat miljontals tittare om vädret, i de olika nyhetsprogrammen på kanalen.
Men medan han alltid visar upp en glad och professionell sida i tv, så har Pererik kämpat med den psykiska hälsan bakom kameran. Sedan början av karriären har han emellanåt lidit av depressioner, och flera gånger har han behövt sjukskriva sig för utmattning.
I en lång intervju med Aftonbladet 2020 berättade meteorologen att han brände ut sig för första gången 2000, när han försökte täcka upp för gamla kollegan Pär Holmgren, som själv var sjukskriven för utmattning.
– Jag hoppade in och jobbade hela tiden, jag kunde sluta på kvällen klockan 22 och börja på morgonen klockan 03. Folk sa ”du måste sova”, men jag tyckte att jag fixade allt. När Pär kom tillbaka så insåg han att det satt en liten arg typ som var jätteirriterad på allt och alla och muckade gräl. Jag har fortfarande dåligt samvete för det, säger Pererik Åberg i intervjun.
Fruns stöd till Pererik
Under alla år har Pererik haft stöd av sin fru Helene, som han också har två barn tillsammans med. Meteorologen hyllar hustrun för hennes hjälp, och konstaterar att hon är någon att se upp till.
– Ja, utan henne hade det varit helt åt fanders. Hon har varit jättebra. Hon är en person som jag ser upp till otroligt mycket. Hon är driven och en person som vågar säga sanningen, jag är kanske mer diplomatisk. Hon kan vara väldigt frank och säga rakt ut att så här är det även om hon vet att det gör väldigt ont. Men hon har ju rätt.
Helene och Pererik träffades på SVT, där Helene var bildproducent när Pererik började som tv-meteorolog, och till en början var de bara goda vänner.
– Vi blev väldigt bra kompisar i och med att vi pratade extremt mycket. Ingen hade något riktigt ställe att bo på så vi var väldigt mycket ute och gick och pratade och pratade och på den vägen är det. Det var väldigt bra och så har det varit hela tiden, vi pratar otroligt mycket. Men vi är väldigt olika. Jag skulle säga att vi kompletterar varandra mer än vi är lika.