Soraya Lavasani om saknaden och sorgen – år efter mammans bortgång

Efter reklamen: 5 saker om Soraya Lavasani du kanske inte visste

Den folkkära programledaren Soraya Lavasanis älskade mamma Ann-Sophie gick bort i sviterna av cancer i augusti för elva år sedan. Hon blev 54 år gammal, och efter sig lämnade hon sin make, dottern Soraya och hennes tre syskon.

– Det går inte att förbereda sig på hur det är att förlora sin mamma, sa Soraya Lavasani till Cancerfonden 2019, strax innan hon för andra året i rad skulle leda galan Tillsammans mot cancer, ihop med Bengt Magnusson.

För Soraya tog det tre år av sorg och mörker innan hon började må bättre igen. Det som hjälpte henne ut på andra sidan var terapi.

– Och ändå var jag ju inte liten. Jag var 28 år fyllda. Tiden efter, jag kan nog säga tre hela år, mådde jag otroligt dåligt.

Soraya kroppshånades i hatbrev – slår tillbaka på bästa sättet

Så såg programledarna i Nyhetsmorgon ut i början av sina karriärer

Saknaden under mammans födelsedag

I december skulle mamma Ann-Sophie blivit ännu ett år äldre, och på hennes födelsedag publicerade Soraya ett kärleksfullt Instagram-inlägg tillägnat sin mamma.

”Texten i Ed Sheerans Visiting hours berör mig på djupet. Han sätter ord på det som jag och många med mig i sorg känner. Idag skulle min mamma fyllt 61 år och jag lyssnar på Eds låt, minns min mammas klingande skratt och saknar lite extra för en stund”, skriver hon, följt av rader från Ed Sheerans låt.

”Jag kan sörja att mina barn får växa upp utan en mormor”

Idag är Soraya själv mamma till två små liv, dottern Bianca och sonen Winston, som hon har tillsammans med maken Ralph. När Soraya var gravid med sitt första barn har hon beskrivit att det uppstod en helt ny mammasorg, en där hon kände en sorg över alla uteblivna råd och allt uteblivet stöd kring hennes graviditet och kommande förlossning.

Maken träffade hon först efter sin mammas bortgång, så varken barnen eller Ralph hann träffa henne när hon var i livet.

– Det jag kan sörja är att mina barn får växa upp utan en mormor. Men vi talar ofta om henne, och Bianca brukar peka upp mot himlen och säga att där bor hennes mormor. Vi tittar mot solen utanför fönstret, enas om att så länge vi talar om de människor vi mist, så länge finns de kvar, har hon sagt till Cancerfonden.

Soraya Lavasani jämför sonen Winston – i och utanför babybulan