Sno stilen från Izabelas nytänkande uterum
Det finns ögonblick i varje människas liv som aldrig försvinner ur minnet. Ofta går det att återkalla känslan som fyllde varje cell i kroppen vid dessa speciella tillfällen. Ett av Izabela Bartosiks bästa ögonblick infann sig sommaren 2012 – stunden då hennes hett efterlängtade orangeri blev klart.
– Jag har länge drömt om ett eget orangeri, till och med under de år jag bodde i lägenhet och jag och min man inte ens bodde ihop. När vi köpte hus och fick en egen trädgård i mitten av 1990-talet kom jag ett steg närmare min dröm. Men det skulle dröja ytterligare några år innan jag förverkligade den, säger hon.
Inspiration: Uterum och orangeri
Det är sen eftermiddag i Izabelas trädgård i Lund. Dagen har varit het med gassande sol från en klarblå himmel. Nu har ljuset mildrats och hettan ersatts av en skön värme, det kommer att bli en fin kväll. Trädgården är inte stor, men omsorgsfullt planerad, och med en lummig karaktär som bäddar in och omfamnar. Därför tar det ett tag innan orangeriet blir synligt bakom träd, buskar och en tätvuxen pergola.
– Det har hela tiden varit min tanke med orangeriets placering i trädgården, säger Izabela. Inte en synlig byggnad utan en skyddad plats i lugn och ro som smälter in i grönskan. Här ska man kunna sitta i skydd av växter, nästan insvept i grönska som om man befann sig i en djungel.
Izabela Bartosik
Gör: Läkare på Skånes universitetssjukhus.
Ålder: 56 år.
Bor: I villaområde i Lund. Orangeriet är 20 kvadratmeter stort med en takhöjd på 2,70 meter.
Familj: Maken Jacek, två utflugna söner.
Följ: @izabelabartosik
Som att sitta utomhus sommartid
Redan ett par år innan orangeriet byggdes började Izabelas planer att ta form. Platsen för hennes dröm var nästan given. I anslutning till en förrådsbyggnad i sydvästra delen av trädgården fanns en uteplats med tak och sidoväggar. Där hade Izabela och maken sin grill och ibland satt de under taket, men det var ingen favoritplats som lockade. Vad kunde vara bättre än att placera ett orangeri där? Izabela började leta efter höga och skjutbara isolerfönster som skulle utgöra tre av orangeriets väggar. Hon ville ha möjlighet att öppna alla väggarna – det skulle bli som att sitta utomhus sommartid.
– Och kunna stänga väggarna vid svalare väder, förtydligar hon. Jag ritade orangeriet själv, men tog hjälp av en vän som är byggare för att beräkna rätt storlek och tjocklek på takbjälkarna i trä som skulle bära glastaket.
Izabelas orangeri är inte bara ett hus där trädgårdens frostkänsliga växter får bo under kalla vintermånader. Redan från början planerade hon även för att familj och vänner skulle kunna använda det under höst, vinter och vår. Izabela lät utrusta orangeriet med både golvvärme och helautomatisk takmarkis.
– Med hjälp av golvvärmen är det 8–10 plusgrader där under kalla årstiden, vilket växterna mår bra av. Om jag själv ska vara i orangeriet sätter jag in extra element. Även om det inte blir samma temperatur som vi har inomhus vintertid är det väldigt mysigt att vara där ute.
Inspiration: Inredning i uterum och orangeri
Det råder en varm och ombonad atmosfär innanför glasväggarna som ger full utsikt över den gröna och lummiga trädgården. Izabela hade ingen plan för vilka möbler orangeriet skulle inredas med, bara att de skulle vara bekväma och med möjlighet att sträcka sig ut. Det blev en blandning av arvegods, nyinköp, hemmasnickrat och Blocketfynd som gifter sig med varandra och med de växter som får vara i orangeriet även sommartid. Inte konstigt att Izabela tillbringar tid här inne så ofta hon kan.
– Jag är här i stort sett varje dag sommartid och ofta under hösten, säger hon. Det fina är att det kan användas på så många olika vis. Vi har kopplat in musik här så att vi kan lyssna på det om vi vill när vi är här. För några år sedan hade vi nyårsfest och drack champagne här inne.
– Orangeriet fungerar även som min ateljé/verkstad för mitt måleri – jag står ofta här och målar. Det är en lugn plats för tankar och kontemplation. Och bästa platsen för att betrakta trädgårdens djurliv – allt från fåglar som hoppar omkring till grannarnas katter.
Det allra bästa med orangeriet är att det får Izabela att känna sig nära naturen. Det är hennes egen oas i skydd av den lummiga grönska som hon alltid har älskat att omge sig med. Ett grönt paradis nära stad och liv, men ändå så långt borta.
– Det är som att befinna sig var som helst. Eller i en annan värld där man kan drömma sig bort!