Retro och klassiker på kräftskivan

En servis för varje högtid var högsta mode i början på 1900-talet. Nu har de antika kräftserviserna blivit rariteter som klubbas för höga priser på auktioner.

Kräftskivan är mycket nyare som högtid än, till exempel, julen. Visserligen hade man ätit kräftor tidigare i högreståndsmiljö, men då serverades de varma. Först på sent 1800-tal började vi servera kalla kräftor dekorerade med kvistar av krondill – och denna nymodighet kom förstås från Frankrike.

– På 1870-talet var det populärt att servera pyramider och torn av kräftor och skaldjur i fina franska måltider. Från de högre svenska stånden spred det sig till borgligheten och övergick sedan snabbt till att bli en fest i bonde- och arbetarkretsar på landsbygden, berättar Richard Tellström, docent vid Restaurant- och hotellhögskolan vid Örebro universitet och känd från SVT:s Historieätarna.

– Det hörs även på ordet kräftskiva att det är en yngre företeelse än andra högtider. Skiva är ett 1900-talsord, tidigare sa man kalas, påpekar han.

Att det ingår mycket festrekvisita som man köper i butik signalerar också att kräftskivan är ett ganska modernt påfund. Vi hänger upp kräftmånar, dukar med speciella kräftservetter och sätter på oss haklappar och lustiga hattar!

– Det är den enda svenska festen där man har hatt på sig och det är troligen efter brittisk förebild, säger Richard.

Att kräftskivan blivit just en sensommarfest hör ihop med att det under drygt hundra år var förbjudet att fiska kräftor från november till augusti. Förbudet varade fram till 1994 – men fortfarande känns det i stort sett otänkbart att ställa till med kräftskiva mitt i vintern!

Tillkomsten av kräftskivorna sammanföll med att man började producera serviser på ett industriellt vis – vilket gjorde att fler hade råd att köpa eftersom priserna sjönk.

– Under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet hyste man en stor kärlek till specialiserade serviser och bestick. Den nya borgligheten kände sig osäker på hur man skulle uppföra sig – till skillnad från överklassen där uppfostran gått genom släktled i århundraden. Därför ville de nya borgarna ha struktur och regler att hålla sig till, berättar Richard.

Det kom till och med bestick bara för kräftor – särskilda kräftknivar och knäckverktyg för att knäcka klorna. Tidigare hade man bara haft en kniv och en sked som man tog med sig när det var kalas.

Eftersom serviserna till kräftskivor inte har tillverkats i särskilt stor mängd har de blivit något av rariteter på antikmarknaden. De betingar höga priser och är svåra att hitta på loppis. Varje servisdel får nog i stället anses vara ett fynd som man får vara beredd att betala för!

Av Johanne Ländin