Emma Gray Munthe: Hela Oscars-galan hamnade i skuggan av Will Smith

Efter reklamen: Skådespelare som tackat nej till ikoniska roller – och sedan ångrat sig

Jag är osäker men det kan ha varit när värden Seth McFarlane sjöng We Saw Your Boobs-låten 2013 som jag bestämde mig för att sluta se Oscarsgalan live. Min FOMO (Fear Of Missing Out) lämnade kroppen där och då.

Sitta kaffestinn med chips- och godisluden tunga och klippande ögonlock i timmar och vänta förgäves på att något roligt eller oväntat ska hända? Nej tack. Det räcker med att titta på några best of-klipp så fort man vaknar.

2022? Beslutet att sitta uppe för att se vad de skulle hitta på efter veckans olika kontroverser, två år som slagit hårt mot filmindustrin och en överhängande risk för ett tredje världskrig gav utdelning. Med extra allt.

Serena och Venus Williams presenterade Beyoncé

Av protester mot Disneys tama hanterande av Floridas nya Don’t say gay-lag såg man inte så mycket. Om Ukraina hörde man inte så mycket som man hade kunnat tro. Inte heller om protesterna mot att prisutdelningen i vissa kategorier förpassats utanför själva huvudsändningen. Ukrainas president Zelenskyj dök inte upp för att hålla ett videotal som värden Amy Schumer föreslagit, och vad jag vet har Sean Penn ännu inte smält ner några av sina Oscars offentligt som han svor att göra i protest om Zelenskyj inte erbjöds tillfälle att tala.

Men på röda mattan var det extremknalliga färger, teckenspråk, mångfald och systerskap.

I öppningssekunderna fortsatte det när Serena och Venus Williams presenterade Beyoncé, som sedan liveframförde den nominerade Be Alive från King Richard i ett visuellt mäktigt och tennisgult utomhusnummer.

Det nominerade startfältet var kanske lite mediokert över lag. Fel film och person vann möjligen i de allra flesta kategorier bortsett från dokumentärkategorin där Summer of Soul (…or, when the revolution could not be televised) vann.

Emma Gray Munthe: Man vet aldrig så noga hur någon beter sig i en kris

Döva Troy Katsur vann Oscar för bästa manliga biroll

I princip allt som inte gick till Olivia Colman, Flykt, Världens värsta människa och Licorice Pizza gick till fel film och person. Och Maggie Gyllenhaal borde självklart ha varit nominerad för bästa regi för arbetet med The Lost Daughter.

Men! Det bjöds på många andra små fina ögonblick.

Som när queera Ariana DeBose vann för bästa kvinnliga biroll i West Side Story, och riktade sig till alla dem som trodde att det inte finns en plats för dem – och till Rita Moreno som vann en Oscar för samma West Side Story-roll 1962 och tackade henne för att Morenos Anita öppnat dörrar för andra Antitor som hon själv.

När förra årets Oscarsvinnare Yuh-jung Youn från Minari delade ut pris till döva Troy Kotsur för bästa manliga biroll för insatsen i Coda genom att teckna resultatet när hon öppnade kuvertet. Och när hela publiken ställde sig upp och applåderade så att Kotsur såg det. Och när hans tolk hade gråtdarr på rösten.

Magiska bilder!

Malin Collin: Mindre buskis och mer passionerad realism

Will Smith slog till Chris Rock i direktsändning

Men allt det hamnade i skuggan av när Will Smith sprang upp på scenen och slog Chris Rock för att han skämtat om Jada Pinkett Smiths hår. Det går till historien som ett av de märkligaste teveögonblicken någonsin.

Keep my wife’s name out of your fucking mouth!

Will Smith?! Man trodde inte sina ögon. Visst var det någon form av skämt? Det tog ett tag att förstå. Sedan rullade galan på som om inget hade hänt överhuvudtaget, vilket faktiskt var ännu svårare att förstå.

Efter de senaste årens diskussioner, efter alla tusentals artiklar om vad (manliga) skådespelare, producenter och showrummers kommit undan med i decennier: Will Smith sitter kvar på sin plats och alla låtsas som om inget hänt för att han är nominerad för huvudrollen i King Richard. Trots att han inför kameror, miljonpublik och en hel biograf full med branschens mäktigaste just slagit en kollega.

Inte heller kommer någon till Chris Rocks undsättning. Män blir ju inte rädda, och män behöver aldrig hjälp.

Wow.

In memoriam-klippen, andra vinnares tacktal, ett Gudfadern-reunion på scen. Allt som hände efteråt är som en dimma. Ljudet av miljoner människor som höll andan när Pulp Fiction-gänget läste upp vinnaren av bästa manliga huvudroll.

Will Smith, för rollen i King Richard!

Applåderna och visslingarna ringer i öronen.