Emma Gray Munthe: I Afghanistan övertrumfar verkligheten fiktionen

Efter reklamen: 5 snackisar från veckan som gått

Talibaner kör radiobilar och åker karusell på pastellfärgade hästar. Människor faller till sin död från flygplan som just lyft från kaoset på Kabuls flygplats. Ett amerikanskt militärflygplan lämnar i hast landningsbanan fyllt med 640 män, kvinnor och barn tätt hopträngda på golvet.

Kvar på flygplatsen finns ett växande myller av desperata människor.

Bilderna är overkliga. Det är filmscener, men inte några som någon manusförfattare någonsin skulle kunna hitta på. Den sortens skräck går inte att återskapa. På andra sidan jorden tror man inte riktigt på sina ögon och öron. Det är svårt att greppa att det här faktiskt händer.

Talibaner håller presskonferenser där de påstår att de ”mognat”, att det den här gången inte får ”finnas någon diskriminering av kvinnor, inom vad sharialagarna säger”.

Afghanska kvinnor får det som i A Handmaid’s Tale

Det är svårt att komma på en mer fasansfull tanke än att talibaner skulle ta över landet där jag och min dotter bor. Att vi från nästan en dag till en annan skulle riskera att leva under sharialagar och att det inte skulle finnas någon väg ut.

A Handmaid’s Tale har många gånger använts som fiktionens varnande exempel på hur snabbt det kan gå att bli av med självklara rättigheter om man inte ser upp, och de röda hättorna från tv-serien har synts på många demonstrationer och i andra sammanhang världen över där man protesterat mot inskränkningar på aborträtten. Att så här många rättigheter skulle försvinna ur afghanska kvinnors liv på bara några dagar går inte ens att ta in.

Birgitta Dahl motarbetades av männen – så lever politikern i dag

Verkligheten övertrumfar fiktionen, varje gång.

Tangentbordskrigare över hela världen hävdar nu att de själva skulle ha tagit till vapen för att försvara familj och fosterland och var är alla kvinnorna och barnen?

Kvinnorna i Afghanistan håller sig borta från gatorna. Täcker mer och mer av sina kroppar och får inte vistas utanför hemmet utan manligt sällskap. Något så vardagligt och självklart som att gå och handla mat är farligt.

Flickorna och kvinnorna riskerar att bli tagna som sexslavar.

Kvinnliga ansikten blir bortmålade och utsuddade från husfasader i Kabul.

Kvinnliga studenter gömmer sina ID-handlingar, diplom och certifikat. Kan inte längre gå till sitt jobb eller avsluta sin universitetsutbildning. Inte träffa vänner på favoritkaféet eller ha läppstift.

Kvinnor kastar sina bebisar över taggtrådar i förhoppning om att de brittiska soldaterna på andra sidan ska kunna hjälpa dem.

Här är serierna som spås bli höstens snackisar!

11 svenska tv-serier att se fram emot i höst

Verkligheten övertrumfar fiktionen.

Dokumentären Flykt har biopremiär i dag

Just i detta nu skickar många familjer dem som mest sannolikt klarar en farofylld resa på flykt ut i världen, och för att förstå ens en liten bråkdel av hur en sådan flykt kan se ut och hur den påverkar en människa för livet kan man se Jonas Poher Rasmussens animerade dokumentär Flykt som har biopremiär i dag.

Där berättar ”Amin” om sin flykt från Afghanistan. Den hände för decennier sedan, men spåren sitter kvar. Påverkar hans relationer, tilliten till andra människor, ger en känsla av att han ständigt måste prestera och vara duktig för att han känner att han är skyldig dem som hjälpt honom det.

Han berättar om barndomen med A-ha i freestylen och spring i systerns klänningar, om att fantisera om killar i hemlighet, om pappans bortförande – och sedan om flykten, och om hur han så småningom hamnade som ensamkommande i Köpenhamn.

Flera enskilda händelser under den långa resan och tillfälliga stopp är tillräckliga för att traumatisera en människa för livet, men filmen blir aldrig sentimental eller sensationsartad. Den berättar bara rakt upp och ner om det som så många människor på flykt från Afghanistan upplever just nu.

Flykt är en uppmaning om empati. Om att inte blunda eller vända bort blicken.

Tajmingen med premiär den här veckan är nästan kuslig, men nu har tangentbordskrigare – och svenska politiker – möjligheten att se något ögonöppnande och glödhett aktuellt på bio. Jag tvivlar på att så många av dem kommer att ta den, och jag tvivlar på att de där tangentbordskrigarna är så måna om kvinnorna och barnen i Afghanistan som de påstår.

Okända händelserna bakom kulisserna på de ikoniska filmerna