”Ernst Kirchsteiger är en spågumma”
Men på sommaren lyckas man bara om man är en sagofigur.
Därför är sommar-tv så förtrollande.
Det var december 2013 och jag skulle intervjua Ernst Kirchsteiger som i vanlig ordning hade gjort ett pysslig julprogram. Vi slog oss ned, åt hans hembakta pepparkakor och han undrade om jag hade barn. Jag hade inte ett enda barn och inga planer på det heller. Herregud, jag hade knappt en relation. Så rynkade han pannan och sa alldeles självklart: ”du kommer att få det snart” och beskrev att han såg en hall framför sig som var full av barnskor. ”De ligger huller om buller”.
Det ska sägas att det finns ingen härligare människa än Ernst Kirchsteiger att intervjua i Svea rike och jag hade träffat honom förut, men den här gången gick jag därifrån och tänkte att han nog pysslat sönder någon del av hjärnan.
Men det visade sig att han hade rätt.
Nio månader senare satt jag och min (nuvarande) man med en nyfödd son i famnen och Ernst Kirchsteigers förmåga att förutspå graviditeter (ett arv från hans mamma) blev löpsedel och ett bevisat faktum.
Jag berättar bara detta för att förklara vad som krävs för att bli sommarprogramledare.
För först kom Ernst som snickrade, pyntade och stekte abborre på bästa sändningstid i en slumrande semesternation. I flera år var han konungen av den typ av underhållning som resten av året inte hade en lika tydlig plats i tv-tablån.
Vi svenskar överger tv:n nästan helt när semestern slår till. Vi är ute, vi umgås, vi grillar. Men en gång i veckan vill vi ha konkreta tips på hur vi fixar den där altanen, dukar med drivved och fyller fiskpaketen med egenodlade örtkryddor.
Något som blev oerhört tydligt är att inte vem som helst kan ta rollen som sommarmysöverhuvud i landet. Det krävs en alldeles speciell person med karaktärsdrag så långt från oss själva det bara går.
Mer specifikt: en kärlekspropagerande barfotaman som dessutom kan förutspå kommande graviditeter.
Det var kanske därför det tog så många år innan just Ernst Kirchsteiger fick konkurrens i den smala, men ack så ljuvliga sommar-tv:n.
Här klev plötsligt Gustav och Marie Mandelmann in i rutan. Deras program Mandelmanns gård skildrar visserligen de olika årstiderna, men själva själen är sommar. Detta par är sådana personer som i teorin inte borde kunna finnas på riktigt.
Men tack och lov gör de det.
Jag såg, tillsammans med min son, Mandelmanns sitta på Knäbäckshusens strand på Österlen och grilla i en medhavd grillhink. Plötsligt plockas en gitarr fram och det spelas och sjungs i tv-rutan.
”Kommer vi göra sådär?”, undrar min son.
Jag ser att det är något med harmonin som lockar honom, men jag skakar på huvudet.
”Vi kan kanske ta med en picknick”, säger jag.
För jag kan inte lova honom något så absurt som att jag och hans far ska sitta där utklädda till vuxna Emil och Ida i Lönneberga och plinka på en gitarr i sanden.
Inga vanliga människor gör sånt.
Det är också därför paret Mandelmanns är så älskade och det är därför det har uppstått parkeringskaos vid deras gård. Alla vill insupa det somriga Sverige som skildras i Astrid Lindgren-böckerna. Den typen av sommar verkar leva och frodas hos Mandelmanns.
De senaste veckorna har halva mitt Instagramflöde geotaggat sig hos den ljuvliga Karl Fredrik Gustafsson i hans hem Eklaholm.
Han har blivit sommar-tv:s senaste stjärnskott. I morgonrock vimsar han runt sin på gård, fylld av tankar på sakletarjakt på antikloppisar i Marocko medan han sätter sin rationella sambo Petter i arbete. Allt ramas in av de vackraste blomsterarrangemang man någonsin sett. Jag fick tårar i ögonen av en midsommarkrans som Karl Fredriks förtrollade händer skapade.
Karl Fredrik och Petter är som de gulliga mössen i Askungen, som skapar vackra saker för ögat under totalt kaos. De är förstås ljuvliga men inte mänskliga.
Under resten av året kan David Hellenius, Petra Mede och Sofia Wistam vara programledare.
Men just under sommaren krävs det sagofigurer för att locka svenskarna till tv-soffan.
Ernst är den äldre goda fen i sommar-tv. Han har varit med längst, har flest recept (blanda gråbo, en mosad geting och nässelblommor, skaka flaskan motsols och du får en kärleksbrygd) och kan dessutom spå framtiden.
Mandelmanns är två Astrid Lindgren-barn från förra sekelskiftet som vuxit upp och aldrig deltagit i samtiden. I Djupadal är det alltid den 3 juli 1912 och om de cyklar gissar jag att det sker på en sådan där velociped med ett stort framhjul.
Och jag njuter av att låta sommaren vara magisk.
Cynism, verklighet och vanliga tv-program kan få vänta till efter höstskörden.