Malin Collin: Britney fick påhälsning av något obehagligt från förr
Britney Spears hämnades på sin familj genom att inte bjuda in dem till vigseln.
Men går det att vara avundsjuk på prinsessan av pop och hennes Askunge-bröllop?
Nu är det äntligen bröllopstider igen efter två års pandemi.
När jag gifte mig gjorde jag en sådan där grej som händer i Jane Austen-romaner. Vi ”eloped” – alltså rymde i väg i hemlighet i en hästdroska och gifte oss i Gretna Green. Förutom att det var till Paris vi drog. Och att det inte var en hemlighet eftersom vi behövde barnvakt hemma i Sverige för att kunna genomföra detta projekt överhuvudtaget. Och att vi inte hann kuska till Frankrike med häst och vagn för vi hade bara tre nätter på hotell. Däremot gick flygbolaget ut i strejk någon dag innan och vi höll knappt på att bli gifta. Men efter 12 timmar på X2000 till Kastrup och ett par mellanlandningar i tråkiga tyska städer blev det till slut av. Det gick ungefär lika snabbt som med hästdroska. Det härliga med att åka i väg och gifta sig alldeles på egen hand var att slippa addera en logistisk mardröm av vigsel, fest och småbarn när man redan var helt utsjasad av dålig småbarnssömn ett par år. Det blev semester och romantik i ett. Dessutom blev det ett totalt vaccin mot ett misslyckat bröllop.
Nu säger jag inte att Britney Spears bröllop förra veckan var en flopp. Det såg ut att ha planerats länge, noggrant och väl. Prislappen var nog också inte dålig. Men det fanns en budgetfaktor: bröllopet hölls i Britneys och hennes nyblivne make Sam Asgharis gigantiska hem. Först och främst måste vi börja med att ta in vilken frihetsmarkering det var. I över 13 år befann sig Britney Spears under ett förmyndarskap som hennes pappa drev som en showbiz-diktator. Britney fick varken gifta sig, skaffa barn eller ens gå utanför dörren. Att nu få göra precis vad man vill måste ge ett rus av frihet.
Och nog togs svängar ut den här dagen. Britneys vackra klänning var skapad av Donatella Versace och från huset till platsen där vigseln skedde åkte Britney en sådan där Askungen-pumpa dragen av en vit häst med plym. Det senare var lite märkligt, men så tänker jag att hon säkert har närt en dröm om ett Disney-lyckligt slut på sin mardröm som en popstjärnornas Rapunzel inlåst i ett lyxigt torn i alla år. Det är klart kvinnan ska åka blomsterprydd Askungen-vagn till sin drömprins. De gifte sig bland tusentals rosor och gissa om hennes pappa eller resten av familjen var inbjudna? Svaret är ett rungande nej. Britney lade till och med ut en Instagrampost iklädd bröllopsklänning där hon bad familjen kyssa henne i arslet. Men det kom andra gäster. En riktigt brokig samling. Den gemensamma nämnaren var att alla var kändisar och alla har under åren visat sitt stöd till Britney på olika sätt. Det var Madonna, Paris Hilton, Donatella Versace, Drew Barrymore och Selena Gomez - lite som Hollywoods fem vise män, eller ja, kvinnor då. Det filmklipp jag har kollat på flest gånger den senare veckan är den där de allihop sjunger Madonnas hit ”Vogue” tillsammans. Visa mig ett mer legendariskt ögonblick! Det kan inte finnas.
När jag såg detta på Instagram var det första gången jag önskade att jag också hade haft en bröllopsfest i stället för en lugn bröllopsmiddag på tu man hand i Paris. Men så hade väl varken Madonna eller Paris Hilton kommit till min fest. Men min avundsjuka blev inte långvarig. Det visade sig att Britney, strax innan vigseln, fått påhälsning av något obehagligt från förr: Jason Alexander.
Han var mannen som hon gifte sig med i Las Vegas 2004. Gissningsvis efter en kväll som innehållit en hel del shots. Paret var gifta i exakt 55 timmar. Inte direkt ”tills döden skiljer oss åt”. Men på förmiddagen innan vigseln bröt Jason Alexander sig in i Britneys hus och gick runt och skrek att han var hennes första make och att hon var hans första och enda fru. Allt detta sände han ut live på Instagram. Säkerhetsvakter grep honom och polisen kom och hämtade honom. Nu har han åtalats för stalking och har fått kontaktförbud.
Jag hade visserligen inget överdådigt Disney-bröllop, men eftersom jag rymde utomlands slapp jag också att någon vettvilling jag hade en 55 timmar lång relation med för 18 år sedan ställde till tumult.
Men framför allt är jag glad över att min familj, som liksom Britneys familj inte heller var inbjuden till mitt bröllop, var det av en annan anledning. De hade inte spärrat in mig i ett hus i 13 år, tvingat mig att arbeta, tagit ifrån mig mina mänskliga rättigheter eller förbjudit mig att bilda familj. De var bara snälla och kärleksfulla barnvakter hemma i Sverige.
Kanske kan inte ens Madonna som gäst kompensera för just det – en kärleksfull familj.