Skolmaten vi älskade att avsky på 80-talet

Efter reklamen: Det här minns vi från 80-talet

Skolstart och på första dagen tre påminnelser hem till vårdnadshavaren (mig):
Ta med ryggsäck för nya stenciler och läromedel, en egen vattenflaska och OBS – blanketten med specialkost ifylld!

I första steget på denna blankett är det allergier som ska uppges; är ditt barn överkänsligt mot laktos, mjölkprotein, gluten, ägg eller tillagad paprika?

I nästa, etiska orsaker; är ditt barn vegetarian, vegetarian – men äter fisk, mjölk och ägg, vegetarian – men äter mjölk och ägg, vegetarian men äter mjöl? Är hen vegan eller utesluter fläskkött?

Puh.

Krävde Himalaya-salt till sitt barn

Var femte skolmåltid numera är specialkost vilket påverkar såväl skolans anställda som övriga barn eftersom maten är dyrare och resurser måste omprioriteras för att tillgodose alla elevers (och föräldrars) enskilda behov.

Efter reklamen: Vad minns du från 80-talet?

Häromåret var det en förälder i Linköping som krävde att barnets mat skulle kryddas med Himalaya-salt, vilket dock avslogs av kommunen, tack och lov.

Men det får mig att tänka på min egen tid i skolmatsalen.

Vi hade en (1) glutenallergiker i klassen, eller som ”inte tålde mjöl”, som vi sa på den tiden. Varje dag när vi andra stod i led med våra brandgula brickor, fick han gå med bak i köket och hämta sin fisk utan panering, och varje dag brölade vi andra: ”Öööh fuskigt, hans mat är mycket godare”.

Jag messar en kompis som jag gick i grundskolan med och frågar om mitt minne kan stämma; kände vi verkligen inte till en enda vegetarian på skolan, och får svaret:

”Nä, det var väl Anna som inte ville äta häst.”

Sommaren 85 – här är prylarna och kläderna vi aldrig vill ha tillbaka

Pocherad sej med vitvinsås, cevapcici (måste googla) med rösti och aivar, tandoorikyckling med bulgur och mynta-sallad.

Taco varje fredag.

Jag läser mina barns matsedel för höstterminen 2021 och tänker, stackars stackars er, ni vet inte vad ni går miste om.

Här är rätterna vi älskade att avsky på åttiotalet:

1. ”Risotto”

Risotto, finns det något godare?
Arborioris som kokats till perfekt krämighet men ändå med stunsen kvar i kärnan. Vitt vin, hutlösa mängder av parmesan.

Skolans rätt med samma namn var något HELT annat. Kallt överkokt ris, små fyrkantiga skinkbitar och Findus frysmix med ärtor och majs.

Nu var vi inte med i EU på den tiden, men italienarna hade krävt vårt omedelbara utträde.

2. Potatisbullar – rakt från frysen

Hundra procent helfabrikat, lite brända utanpå och kylskåpskalla inuti. Men en klick lingon till och delikatessen var fulländad.

Fest varje gång!

3. Panetter och filsås!

Friletter, panetter, pinnar – kärt barn har många namn.

Jag kan fortfarande drömma om och längta tillbaka till skolans breda panerade fiskpanetter som värmdes i ugn och serverades med kokt oskalad potatis och en sås från himmelriket. Filsås eller dillsås, det kunde heta lite olika på olika skolor och egentligen var det nog inte mer avancerat än dillkryddad filmjölk (eventuellt lite bostongurka on top of it) men hallelujah så utsökt.

En klar favorit!

4. Alla matsalars fiende nummer ett: Leverbiff

När man trodde att det var oxjärparna som blivit tillplattade och lade fyra stycken på tallriken, tog en tugga och insåg misstaget. LEVERBIFF!

Haträtten nummer ett i skolmatsalarna runt om i Sverige på 80-talet.

Och om man nu råkade gilla leverbiff, fick man aldrig aldrig någonsin erkänna det faktum, det vara bara att spela med och rynka på näsan.

5. Vitkålssallad med lingon

De allra flesta skolor i Sverige i dag erbjuder minst ett vegetariskt alternativ varje dag och när mina egna barn börja rabbla vad som bjuds i den stora dagliga salladsbuffén, blir jag helt vimmelkantig.

Vi hade två ”gröna” tillbehör att blanda upp leverbiffarna och järparna med på åttiotalet: Strimlad vitkål blandad med Önos lingonsylt eller strimlad vitkål med ananaskross.

Men se – vi fick inte skörbjugg ändå.

Malin Roos: Allt var sämre förr – men jag sörjer vägatlasen, smörgåsarna och livet utan solskydd

6. Spaghettigratäng

Det KAN ha varit så att det sammanföll sig så att denna rätt dök upp några dagar efter spaghetti och köttfärssås, men det spelar lika liten roll som att skalet på toppen (aka osten) krävde yxa för att ta sig i igenom och att det nog ramlat med några tveksamma smakförstärkare in i ugnen.
Skolans spaghettigratäng var en höjdare som än i dag ligger som bomull runt hjärtat i minnet.

7. Korv a la Toft – smaka på den!

Svenneburgare, Parisare – eller Göteburgare, som de på västkusten som envisas med att kalla skolmatsalen för bamba, sa.

Men inget INGET slog vår skolas uppfinningsrika benämning på denna rätt:

”Korv à la Toft”.

Vad det var?

En svettig skiva falukorv mellan två torra hamburgerbröd.

Än i dag är det en fråga som alla elever som gick mellanstadiet i Huskvarna på åttiotalet, ställer sig: Vad eller vem i helskotta var Toft?

8. Soppa – med fluor

Vi hade haft fluortanten på besök och tvingats tugga runt en sån där röd färgtablett i truten för att hon skulle se vilka som borstat tänderna ordentligt (och framförallt, inte) – när en kille knyckte med en tablett som han i matsalen passade på att slänga i den rostfria jättekantinan med rykande soppa under en sekund när bespisningspersonalen tittade bort.
Fasa och skrik i ledet: ”uuuuääää, VAD ÄR DETTA?” medan mattanten Erna som i panik vevade och manade ”Ingen fara barn, det är bara lite ketchup”.

Tills allt var rött och fick slängas.

Sexorna blev utan mat den dagen och själv var jag irriterad över att den lille uppviglaren inte kunde valt en dag när det var redd grönsakssoppa i stället, och inte den goda köttfärssoppan.

9. Ugnspannkaka var 12 x 6 centimeter kärlek

Fidde hade gjort slut för att bli ihop med en tjej i 5C och provet i matte gick åt skogen, men så klev du in i matsalen, kände doften – och alla sorger och bekymmer var som bortblåsta.

Den rektangulära tjockpannkakan var fest varje gång, även om vi på just vår skola drev en mångårig kampanj för att få äppelmoset utbytt mot sylt.

Och detta: När det var leverbiff var det ingen jävel som stod bakom ryggen och räknade, men när det var ugnspannkaka, var det benhårt: Max två var.

10. Hönsgryta

Under 80-talet var skolköken tvungna att spara, råvarorna hade blivit dyrare och utbudet på olika rätter minskade.

Det fick varje skola i hela Sverige uppleva, och kanske var det därför hönsgrytan dök upp på matsedeln.

Om vi uttrycker det diplomatiskt; Det var inte mycket bevänt med de hönsen, men å andra sidan var det 98 procent simmig buljong.

RIP alla hönor under den här tiden.

11. Knäcke och piffi

Nu när vi kommit så här långt kan jag erkänna: Jag gick igenom hela grundskolan med den oskalade potatisen gömd i tröjärmen.
Men annars gillade jag skolmaten. Och SKULLE det vara så att man inte lyckades peta i sig precis varendaste en av leverbiffarna, fanns alltid en livlina:
Två Wasa husman med smör och Piffi Allkrydda (Aromat, proppad med glutamat, gick också bra).

Inte som Himalaya-salt kanske men en odödlig klassiker!