”Suzanne Osten är död och det river mitt kvinnohjärta”
Hon var vårt självklara val när Femina för första gången skulle arrangera en hyllningskväll för kvinnor som gör skillnad. Telefonsamtalet när jag skulle meddela Suzanne Osten nyheten fick däremot en högst oväntad start.
Innan jag ens kommit till saken, att vi ville överräcka utmärkelsen Årets ikon, fick jag en halvtimmes samtal om AI.
Till skillnad från många andra i min egen bransch vid den tiden var hon inte överdrivet skeptisk, utan nyfiken och såg möjligheter.
Som alltid.
Mitt i steget, mitt i samtalet, alltid relevant och engagerande.
Från Unga Klara och Jösses flickor på 70-talet till den angelägna pjäsen Konspiration förra året.
Vad dramatikern Suzannes Osten gjort för svensk teater och som ledande kraft inom utvecklingen av kultur för barn och unga är otvivelaktig.
Men hon har också i 50 år stridit för kvinnors rätt att höras, synas – och regissera. Aldrig backa och aldrig acceptera ”det där förbannade underkännandet av kvinnor”, som hon själv uttryckte saken i en annan intervju jag gjorde med henne en gång.
Jag har inte trott att kvinnor har varit bättre, men heller inte sämre, vilket varit utmärkande för branschen, sa Suzanne.
När vi skulle porträttera mästaren inför utmärkelsen dök hon upp i röda läppar, knallgul kappa, guldskor och en rulle aluminiumfolie.
Hon ville som vanligt leka med konsten när hon klädde sig i foliehatt framför fotografen Margareta Bloom Sandebäcks kamera.
Men också ge ett långfinger åt världens konspirationsteoretiker.
Under prisceremonin på Hallwylska museet i juni 2023 fick Suzanne Osten inte bara kvällens varmaste applåd när tog emot sin utmärkelse.
Hon fick 100 inspirerande kvinnor från olika branscher att sjunga med när hon spontant brast ut i Åh åh åh tjejer.
Det var Suzanne Osten för mig.
Att hon är död river mitt kvinnohjärta men hennes röst och betydelse kommer att leva kvar alltid.
En pionjär och en ikon i ett. Draperad i guldskor och silverfolie.
Hon var den coolaste av dem alla.