"Vi kvinnor måste sluta bry oss om den dåliga stämningen för att krossa glastaket"
Finns det någon som har jobbat på en arbetsplats där diskmaskinen plockas ur av en vänlig kvinna, fikat bakats av en annan dam och när chefen ber om att någon måste ta ett extra pass, slingrar sig någon kille ur och en duktig tjej får ställa upp?
Inte så konstigt att risken för att kvinnor ska drabbas av stressrelaterade besvär är 41 procent högre än för män, enligt Försäkringskassans statistik.
Kanske blir det lättare för kvinnor att ställa krav och strunta i att utföra hushållsnära tjänster på sin arbetsplats om de blir höga chefer och får mer makt?
I vanliga fall hade ingen lyssnat på en jobbig tjej
Jag tror åtminstone att kvinnor som hamnar en maktposition får utrymme att uppföra sig precis så som alla kvinnor hade velat, men inte känner är möjligt.
Adele fick Spotify att ändra allt!
Brittiska superstjärnan Adele släppte just ett nytt album och uppmärksamheten blev enorm. Det visade sig att Adele hade ställt ett krav på Spotify. Denna streamingsajt har tagit över nästan all makt över vår musik. Förr behövde artister lansera sina musik med hjälp av medier och få ut information om att skivan gick att köpa. Nu är den viktigaste lanseringen att artisten själv kommunicerar det i sina sociala medier och att Spotify lyfter skivan och placerar låtarna på deras enväldigt utformade spellistor. Artisterna har mindre att säga till om och betydligt mer makt ligger hos Spotify än vad det förr låg på skivbutiker.
Men Adele var irriterad. Hon ansåg att om hon nu gör ett helt album och lägger energi på att låtarna ska lyssnas på i en viss ordning, så kan inte Spotify automatiskt tillåta att låtarna byter plats. Hon ville helt enkelt sätta tryck på streamingjätten att ”shuffle”-funktionen inte ska vara standard.
I vanliga fall hade ingen lyssnat på en jobbig tjej som värnar om sin konstnärlighet. Men Adele är en så fruktansvärt stor artist, att Spotify fick gå med på kravet. När hon berättade om detta på Twitter svarade Spotify: ”Allt för dig”.
Just de tre orden skulle i alla fall jag vilja höra konstant. På jobbet, av min man, ja, av exakt alla man någonsin möter om jag ska vara ärlig.
Men om man ska lära av Adele så krävs också en stenhård stil.
För om det är något kvinnor generellt avskyr så är det att skapa dålig stämning.
Adele verkar däremot gilla det.
Inför lanseringen av hennes skiva packade den australiska journalisten Matt Doran sin rullväska och flög över jorden från Sydney till London för att intervjua Adele. Han är programledare i australisk morgon-tv och intervjun var en enorm satsning av tv-bolaget. Den ingick i ett miljonavtal som också skulle ge rättigheterna till att visa Oprah Winfreys intervju med Adele och utöver det en konsert på två timmar. Mycket stod på spel för Matt Dorans prestigeuppdrag och när han jetlaggad men välkammad inledde intervjun, frågade Adele vad han tyckte om hennes nya skiva.
Här blev Matt Doran tyst.
Han hade ju inte lyssnat på den. Jag kan förnimma hans stress (eftersom jag är kvinna och djupt empatisk). Adele reste sig upp, lämnade rummet och såg sedan till att hennes skivbolag inte släppte en enda rättighet till materialet.
Jag skakar när jag förställer mig Matt Dorans dag på jobbet när han sitter kvar i sin intervjustol men stjärnan är puts väck. Tv-bolaget blev rasande och ansåg att Doran inte hade gjort sin research ordentligt. Därför stängde de av honom från jobbet i två veckor.
Doran själv då? Han hyperventilerade antagligen på något hotellrum i London, gissar jag. Det officiella uttalandet lät så här:
”När jag satte mig ner för att intervjua Adele var jag helt omedveten om att jag hade fått ett e-postmeddelande med en ljudfil till hennes nya album. Det var ett förbiseende men ingen medveten nonchalans. Det här är det viktigaste mejlet jag någonsin har missat.”
Det känns annars som en typisk mansgrej att sätta gränser och strunta i det sociala ansvaret. Justin Bieber har stormat ut från intervjuer och är i gott sällskap av Robert Downey Jr, Robert Pattinson och självklart Donald Trump.
Om jag vore Adele hade jag alldeles säkert svarat journalisten: ”ja, oj - det är klart att man inte kan hinna med allt men jag kan tipsa om spår fyra och sju om du någonsin får tid att lyssna”. Så hade jag gett ett vänligt leende och knutit näven bakom ryggen.
Jag förstår att jag måste bli mer som Adele. Det måste vi kanske allihop. Om någon kille ska ta upp ens tid på jobbet, måste de också vara förberedda. Vi kan inte överkompensera deras ofullständiga Powerpoint-presentationer. Vi ska heller inte stå och baka kärleksmums till Martin och Andreas på annonsavdelningen när de inte ens kan ställa ner sina tallrikar i disken efteråt. Det är kanske dags att få charmiga slarvers avstängda i två veckor så de lär sig att bli charmigt ansvarsfulla?
När vi dessutom har fått en kvinnlig statsminister för första gången i Svea rikes historia (även om hon fick entledigas några timmar senare), kanske vi bara ska åka med på tåget?
Magdalena Andersson ska vara en jättetuff chef.
För jag vill inte höra ett ord om att Magdalena Andersson är en tuff chef som folk blir lite rädda för eller att hon minsann aldrig bakar källarfranska till fredagsfrukostarna i Riksdagen.
Det tog bara minuter innan den lilla revolutionen började. Direkt efter statsministeromröstningen på onsdagen twittrade Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson om att ”väldigt många riksdagsledamöter tycker att det är rimligt att andra plockar ut deras kaffekoppar ur kammaren”.
Magdalena Andersson ska vara en jättetuff chef.
Och baka kan väl ändå Anders Ygeman göra?
Jag tycker att vi andra kan fortsätta att montera ner glastaket som Andersson trots allt har krossat.
Och om det står koppar och glas kvar, då krossar vi dem också – utan att bry oss om den dåliga stämningen.