Detaljen i populära barnboken – som förändrar hela historien

Efter reklamen: Vad är grejen med? #11 – Utvandrarna

Det var en gång en man i en randig kostym som la ett äpple i fönstret för att det skulle mogna i solen. Men äpplet föll ner i huvudet på gamla mormor, som skrek till och skrämde katten som for upp i trädet ... Och alla de saker som sedan hände ska vi inte berätta om här, men ni kan vara säkra på att det röda äpplet hinner ställa till med en hel del trassel i den lilla staden.

Ja, ungefär så kan nog Jan Lööfs berättelse Sagan om det röda äpplet beskrivas.

Jans genialt enkla berättelse har över 40 år på nacken, men som alla riktiga mästerverk är den tidlös. Mängder av föräldrar har läst den för sina barn – som i sin tur läst den för sina barn.

Handlingen, i korthet, är: en gubbe i en randig kostym vill köpa frukt men blir lurad av frukthandlaren att köpa ett plastäpple. ”Låt det mogna på fönsterbrädan”, säger frukthandlaren lurigt. En kedja av ytterst slumpartade händelser utlöses därefter, vilka till sist resulterar i att frukthandlarens riktiga äpple (ett rött sådant) hamnar i gubben med den randiga kostymens fönster. Skrattar bäst som skrattar sist, så att säga.

Dolda detaljen i Sagan om det röda äpplet

Men, i en diskussionstråd i ett Redditforum på nätet har nu en detalj i berättelsen framkommit. En detalj som för många varit dold. Och faktum är att denna detalj faktiskt förändrar närapå hela berättelsen.

Så, vad är det då för detalj? Jo! På ett almanacksblad står det 1 april. Och vad betyder då det? Jo! Att när mannen i randig kostym kommer in i fruktaffären för att köpa ett äpple så är det den 1 april – alltså dagen då man ska luras!

Och vad betyder det för historien, då? Det ska vi genast förklara... (och här vill vi lägga in en spoilervarning): frukthandlaren framstår, om man inte ser datumet på kalendern (1 april) som ytterst elak eftersom han ger mannen i randig kostym ett plastäpple istället för ett vanligt. Men baserat på det vi nu vet, att det är 1 april och att han bara vill skoja, känns det ju mer rimligt – och inte alls lika elakt. Istället känns det sorgligt att frukthandlaren, längre fram i historien, blir bestulen på sitt älskade, och mycket ompysslade, röda äpple.