Så mår kulturen i landet och 5 okända scener att spana in

Efter reklamen: Lilla Huset På Prärien -Så ser de ut idag

cDet är mars 2020 och pandemin har världen i sitt grepp. Plötsligt stängs stora delar av samhället ner. Så långt det är möjligt ska vi undvika att träffa varandra, undvika mänskliga möten. Kulturen drabbas hårt. Plötsligt får vi inte göra det som tidigare varit så självklart för oss: gå på teater, konsert och andra föreställningar. Scenkonstlokaler över hela landet ekar tomma. Och det hela ska komma att hålla i sig. I dag, tre år senare, har kulturlivet kommit i gång igen. Men återhämtnings­fasen pågår fortfarande. Dessutom har nya utmaningar tillkommit.

– Scenkonsten befinner sig i en längre återhämtningsperiod efter pandemin och brottas med allvarliga kompetensbrister samt utmaningar med att få tillbaka publiken. Ökade elkostnader och höjda hyror försvårar läget ytterligare för landets scener, har Mikael Brännvall på Svensk Scenkonst, sagt.

Kulturscener är mötesplatser

Alla konstformer har en lite liknande grundstruktur. För det första: De som skapar konsten/musiken/teatern/dansen/cirkusen. För det andra: De platser och rum där detta skapande sker (ateljéer, verkstäder, teatrar, konserthus, replokaler, residensplatser med mera). Och för det tredje: De platser, personer och organisationer som möjliggör att det skapade når sin publik (konsthallar, gallerier, scener, Folkets hus, bygdegårdar, skolor, teatrar, konserthus och annat).

Landets kulturscener, som vi valt att benämna dem i denna artikel, kan alltså fylla både funktion två och funktion tre. Det står också klart att kulturscenerna är en absolut förutsättning för att landets medborgare ska ha tillgång till kulturupplevelser av alla de slag.

Sommarens kulturtips – över hela landet

– Rum, scener och ytor för konst, dans, cirkus, teater och musik är mötesplatser. Det innebär att människor har tillgång till sådant som kan bidra till en meningsfull och stimulerande fritid. Det är en av grunderna för livskvalitet i vardagen. Landets kulturscener inbegriper allt från stora nationalscener, operahus och arenor till privatteatrar, bygdegårdar, skolaulor, Folkets hus, bibliotek, små scener i restauranger, privata hem, museer, regionala och kommunala teatrar och konserthus, gallerier, konsthallar, utomhusytor där cirkustält kan ställas upp … Listan är oändlig. Kulturen och dess publik behöver just den här mångfalden av platser och rum för kultur. Där människor bor behöver det finnas rum och ytor för kultur, säger Annette Taranto Fuller på Kulturrådet.

Här är 3 pocketböcker du inte får missa i sommar

Viktigt att välkomna alla

Kulturen och scenerna som den tar plats på, och i, går alltså hand i hand. Utan scener är det svårt för kulturen att, om inte existera, så i alla fall nå ut till publiken.

– Det är jätteviktigt att det finns nära, tillgängliga och välkomnande scener för kultur. Intresset och engagemanget ökar om det är nära till upplevelsen. Dessutom är det konstaterat att kulturvanor går i arv, så särskilt för de som är mer kulturovana, till exempel barn och unga som inte hunnit hitta till kulturen ännu, eller människor som av olika anledningar inte har en relation till kulturlivet, där är det otroligt viktigt att det är nära och lätt att delta, gärna med låga trösklar, säger Ida Burén, kulturchef på Borås Stad.

– Men det känns som en orimlig dröm att det ska finnas fullt utbyggda kulturinstitutioner överallt, men jag tror vi kommer långt om vi fortsätter att värna och modernisera de samlingslokaler och kulturella mötesplatser som finns över hela Sverige. Och när man bygger nytt så bör man bygga multifunktionella mötesplatser, typ bibliotek som också har ett scenrum.

Här är konstnärerna och utställningarna att ha koll på just nu

De olika kulturscenerna fyller olika funktioner för olika konstformer och för olika publikgrupper. Olika ekonomiska strukturer fyller dessutom, i sin tur, olika funktioner och skapar mångfald och hållbarhet. En av grundpelarna i ekosytemet för kultur är de scener som på ett eller annat sätt får stöd av skattemedel.

– I storstäderna finns generellt gott om scener, både skattefinansierade och helt kommersiella. Där finns också mindre scener till exempel för specifika musikgenrer eller som drivs av fristående teatergrupper, eller gallerier som drivs utifrån ett visst kuratoriellt perspektiv. I vissa fall är storstädernas kulturscener inte tillgängliga för en publik som inte har råd med allt för dyra biljettpriser. Men ofta finns också institutioner/scener som exempelvis visar kultur för barn, som har bidrag från stat, region och kommun och därför kan ta lite lägre biljettpriser. I innerstaden brottas många kulturscener med villkoren för platsen, dyra hyror och svårigheter att få sina särskilda lokalbehov tillgodosedda. Det är svårt för kulturscener att konkurrera ekonomiskt med andra mer kommersiella verksamheter och företag, säger Annette Taranto Fuller.

– Men en storstad behöver värna platser för kultur för att vara levande och intressant. Ingen vill ha en stad som bara har utrymme för konsumtion av saker. Nya platser för kultur måste vara en konstant del i stads- och samhällsplanering.

Sverige är, som bekant ett avlångt land och betydligt större än Stockholm, Göteborg och Malmö. Hur ser det ut ute i landet, hur är tillgången till scener där?

– Ute i landet ser det väldigt olika ut. En del kommuner i Sverige har i princip noll kronor i kulturbudget. Alla regioner har dock en struktur för kultur som inkluderar platser för och arrangörer av kultur. En del sådana platser och arrangörskap drivs av regionerna och kommunerna. Andra drivs av föreningar, lokala som exempelvis en jazzförening, eller en del av ett nationellt nätverk som exempelvis en Riksteaterförening, säger Annette Taranto Fuller.

Inte sällan är enskilda individer, så kallade eldsjälar, avgörande. Föreningslivet lika­så. Ida Burén är kulturchef i Borås, en stad som under många års tid satsat på att utveckla scener och ytor för kultur vilket har gett positiva effekter.

– Det finns en stolthet hos boråsarna i dag att man bor i en konst- och kulturstad. Men det är också ett långsiktigt ansvar, inte bara att underhålla de scener som finns, utan också att utveckla dem, för kulturens behov av scenutrymme förändras med att publikens kulturvanor förändras. Nu används ju till exempel mycket mer digital teknik, streaming, projektioner och film, även i scen­föreställningar. En spaning efter pandemin är också att intresset för mindre och spontanare scenupplevelser har ökat. Det kan vara en konsert i någons trädgård, en berättarföreställning i ett bibliotek, eller utomhusfilmvisningar i en gränd. Vi får väl se om detta håller i sig. •