Så bra är Nina Wähäs bok – experten recenserar
Babetta Nina Wähä (Norstedts)
Nina Wähä hyllades stort för romanen Testamente, ett släktdrama som utspelade sig i Tornedalen. I nya Babetta är spelplatsen förflyttad till bergen ovanför Rivieran i Sydfrankrike. Dit anländer Katja, inbjuden av bästa vännen Lou, firad filmstjärna som bor där i ett smärre palats tillsammans med världsberömda (och mer än dubbelt så gamla) filmfotografen Renaud.
Katja och Lou, vänner sedan gymnasiet, drömde båda om att bli skådespelare. Lou gjorde succé redan som nittonåring i filmen Babetta, Katja hankade sig fram med extrajobb, och började till slut studera filmvetenskap. Hon har alltid stått i skuggan av Lou, men också alltid älskat henne som sin bästa vän.
När hon blir inbjuden till Frankrike är de några år över trettio, kontakten har varit sporadisk under många år. Men när Lou kallar kommer Katja. ”För jag älskar henne, hämningslöst så jag skäms älskar jag henne. Och det är hon som har placerat den i mig, besattheten, kärleken.” Och vad vill Lou? Något är det, något outtalat, det känner Katja.
Wähä skriver fint om kärlek och vänskap mellan två kvinnor och maktbalansen däremellan. Till det svartsjuka, ond bråd död och osminkade inblickar i filmbranschens mörkare vrår. En mycket filmisk roman – läses lämpligen med popcorn som tilltugg!
Äpplet faller inte Liane Moriarty (Albert Bonniers förlag)
Familjen Delaney är välkänd, aktad och avundad i staden de bor. Stan och Joy Delaney har varit gifta i femtio år, fostrat fyra barn och spelat tennis på hög nivå. Efter tenniskarriären startade de (framför allt då Stan, Joy var hemma med barnen) en framgångsrik tennisakademi, som de sålde inför pensionen.
Men några veckor innan Joy ska fira sin sjuttioårsdag försvinner hon spårlöst. En granne har hört Joy och Stan gräla innan försvinnandet. Har Stan tagit livet av Joy, och gömt kroppen? Det som under alla år har tyckts vara det perfekta paret, var det bara en fasad? Det är utgångspunkten för Liane Moriartys spännande familje- och relationsdrama där berättelsen växlar mellan olika tidsplan – Joy och Stan och de fyra barnen mejslas gradvis fram över 550 sidor till komplexa, mångbottnade karaktärer.
Inget av barnen blev någon tennisstjärna, som föräldrarna hoppats på, och vad har egentligen Joy gått och burit på för känslor under alla år? Hon som hade alla förutsättningar att bli en internationell tennisstjärna men steg åt sidan och valde familjen när hon blev gravid. Till det massor av mystik, passionerat vuxensex och stilfull tennis – Moriarty dundrar in många serveess i den här romanen!
Fler boktips!
Mitt namn är Firekeeper Angeline Boulley (Gondol)
KRIMINALROMAN
Daunis Fontaine, hälften ojibwaindian, hälften vit (resultatet av en hockeyspelande pappa och en vit tonårsflicka från rik släkt), slits mellan de olika släkterna samtidigt som hon dras in i en knarkhärva med dåligt knark som skördar offer. Hon går motvilligt med på att hjälpa FBI att spåra knarksäljaren. Stilfull spänning i ovanlig miljö.
Dunning-Kruger-effekten Andrés Stoopendaal (Norstedts)
ROMAN
Fenomenalt filosofiskt finlir med högt underhållningsvärde uppstår när namnlös huvudperson med flickvän Maria bjuder hem vännerna Otto och Agnes på middag, olyckliga då deras katt ramlat ut ur fönstret. Gräl uppstår; om mansroller, om könsroller, om överdrivna känslor för en katt.
Den som dödade helvetets änglar Jan Guillou (Piratförlaget)
KRIMINALROMAN
Jan Guillous alter ego Erik Ponti står vid en skrivpulpet och låter bläcket rinna fritt (dålig rygg gör maskinskrivning omöjligt). Fram växer en memoar med glatt gubbgrinig samtidskritik samt en rafflande kriminalhistoria där superagenten Carl Hamilton, 67, gör strålande comeback (nyopererad höft till trots).
Karons tunnelbana Ida Linde (Norstedts)
Poesi
Tunnelbanan kommer aldrig bli sig lik (!) efter att man färdats där med färjkarlen Karon som chaufför på väg mot dödsriket i Ida Lindes nya diktsamling. Karon, förare i nagellack och strumpbyxor önskar kunna köra tåget baklänges, men det går ju inte. Vackert om liv, vardagar, död.