Lena Wennberg: Därför är jag emot kvotering

När Lena Wennberg började på Handelshögskolan i Stockholm 1985 var cirka 10 procent av alla inskrivna elever kvinnor, något hon varken då eller i dag uppfattade som en nackdel egentligen.

– Det innebar ju att vi alla var väldigt synliga i varje årskurs. Tänk 200 studenter varav 20 var tjejer, då visste ju alla efter någon månad vilka tjejerna var men inte killarna.

Hur upplevde du att bli första kvinnliga vd:n på ett börsnoterat bolag?

– Jag tänkte inte så mycket på det där. Jag minns att det blev rätt så mycket tidningsskriverier, men jag kan inte säga att det var speciellt svårt på något sätt eller svårare mot om jag hade varit en manlig VD, säger Lena Wennberg och ler åt minnet och uppståndelsen:

– Jag brukade säga raljant på den tiden att jag fick väldigt intressanta bordsplaceringar på tillställningar. Om du är den enda kvinnliga vd:n så får du sitta bredvid de mest bemärkta männen. Vid något tillfälle var jag med om att en bordskavaljer som jag inte kände, tittade på mig och sa: “Jaha och vems fru är du?”.

Hur tog du dig vidare mot höga chefspositioner?

– Jag tillhör ju dem i min generation som gillade att jobba och blev tillfrågad om nya jobb. Jag har i princip nästan aldrig sökt ett. Om du skulle prata med de som är jämnåriga med mig och som gjorde karriär samtidigt skulle de nog säga något liknade; att vi blev sedda och att vi var bra på att anpassa oss till manliga strukturer, säger Lena Wennberg men poängterar att anpassningen skedde undermedvetet.

– Det var inget du tänkte på när du befann dig mitt i det, men är du en minoritet så anpassar du dig. Man spelade med de spelregler som fanns.

Hon ger exempel:

– Mitt första chefsjobb var som redaktionschef på faktaredaktionen vid TV2, som man sa då. Jag gick in i en miljö där det i ledningsgruppen fanns en kvinna och resten män. Jag och den andra kvinnan fungerade på kollektivets villkor utan att fundera så mycket över det.

Är det enklare för kvinnor att anpassa sig till mäns strukturer än tvärtom?

– Ja, det tror jag, för arbetslivet var ju från början mycket mer manligt befolkat. När fler kvinnor befolkar mellannivåerna och det blir vanligare med kvinnor i organisationsstrukturer förändras strukturen av sig själv, av kvinnor inifrån.

Varför tror du att andelen kvinnor på vd-poster fortfarande är så blygsam?

– Dels kan det ju vara en fantasilöshet hos de som rekryterar till styrelse- och vd-poster. Men om man tillåter sig att generalisera också har män som grupp strävat mer efter att göra karriär än vad kvinnor som grupp har.

För att familjeliv och karriär fortfarande är en svårare kombination för kvinnor?

– Det kan jag tänka mig, även om jag själv är lyckligt lottad som inte behövde vara med om det. Jag kände mig bara tacksam för att min man kunde ta hand om barnen. De första åren var han hemma, sedan fick de vara i förskola. Jag har aldrig i mitt liv hamnat i den konflikten, säger Lena Wennberg som dock själv kunde uppleva skeptiska blickar utifrån, hur hon blev ifrågasatt som mamma för att hon valde att göra karriär.

– Min mamma tyckte att jag skulle gå på hushållsskola för att bredda min kompetens, men mina barns pappa pluggade på universitetet när barnen kom så det blev aldrig någon besvärlig fråga. Det kanske det hade blivit det om han hunnit ut i arbetslivet. Jag har varit medveten om att folk har granskat mig mer utifrån synpunkten "hur jag tar hand om mina barn" än vad jag gjorde på jobbet, konstaterar Lena Wennberg som i dag är glad att hon valde att ta de arbeten hon brann för och att våga satsa mot chefspositioner - inte minst för kvinnor som kom efter.

– Egentligen är jag väl en representant för den tid när det öppnade upp sig från att ha varit totalstängt, säger hon.

– Min generations kvinnor tycker att vi gjorde en fantastisk resa. Vi var de första som på allvar klev ut i arbetslivet och såg till att det byggdes förskolor och fanns en struktur i samhället som gjorde det möjligt för oss att jobba och göra karriär. Före oss var inte det möjligt.

Lena Wennberg som efter åren på börsen blev forskare och konsult i strategiskt ledarskap, svarar "För då utnyttjar du all kompetens" på frågan om varför det är mer lönsamt med en jämställd styrelse och ledning - och vad hon själv tror på för verktyg för att nå en bättre könsbalans i företagen.

– Min bild av hur det fungerar är ju gammal, men jag tror att ett sätt att få utveckling inom alla olika möjliga grupperingar är att ha medvetna rekryteringsgrupper med uppdrag att titta på allsidig kompetens – inte bara manligt och kvinnligt utan överhuvudtaget allsidig kompetens. Om man jobbar mer medvetet med det tror jag att det kommer gynna jämställdheten i sig.

Dock är hon emot kvotering.

– Jag är lite skraj för det här att man ska räkna för mycket så att du börjar utse kvinnor för matematiken ska se rätt ut, för då bildar män omedelbart informella grupperingar. Jag är antikvot eftersom jag tycker att det är ett mekaniskt sätt som inte tar hänsyn till kompetenskrav – som kan se väldigt olika ut. Kompetensen måste vara det centrala, men ibland måste du utveckla och förtydliga vad kompetens är. Då kan det hända att man kommer fram till att man har lättare för att hitta den kompetensen hos kvinnor än hos män,

Läs mer:

”De skarpaste hjärnorna 2020 är kvinnors”