Ingen kom på Marias babyshower: ”Gick in på toaletten och grät”

Efter reklamen: 5 saker du måste komma ihåg om du blivit dumpad av en vän

”Vem tar hand om gemenskapen medan vi tar han om oss själva?”

Det skrev den danska författaren och journalisten Amalie Langballe i en krönika i Weekendavisen i januari.

Som barn fick hon veta att man alltid måste ställa upp, även om man egentligen inte har lust. Därför dyker hon i dag troget upp till avtalade möten, som om hennes liv hängde på det – oavsett om hon är på dåligt humör, sjuk med feber eller har en baksmälla.

Men i dag är det få som gör som så. Nu har egentid tagit över, och det har blivit helt legitimt att ställa in med sina vänner för att man har känt efter och kommit fram till att ”i dag är en jag-dag”, som hon skriver.

Enligt henne måste vi komma ihåg att värna om våra vänskapsrelationer.

– Gemenskapen förpliktar, och om man inte uppfyller den skyldigheten blir det mindre gemenskap, skriver hon.

”Jag fick genast en klump i halsen”

Den här filosofin delar Maria Jencel och Ida-Sophia Petersen som tillsammans driver podcasten 112 for venskabe. Varje vecka diskuterar de lyssnarnas vänskapsdilemman, samtidigt som de delar med sig av personliga erfarenheter.

I ett avsnitt pratar de just om att vi allt oftare ställer in, och av andra skäl än tidigare. Där berättar Maria Jencel om en tuff upplevelse från 2022.

Hon var höggravid med sitt andra barn när hennes syster plötsligt stod i dörren med en stor picknickkorg full av delikatesser och presenter. Hon gratulerade Maria, som redan misstänkte att hon höll på att bli överraskad med en babyshower.

Men var var alla de andra, tänkte hon, och tittade över systerns axel efter sina vänner.

– De kommer inte, var det nedslående beskedet från systern, som tappert försökte multra upp med erbjudande om spa-dag och god mat.

– Jag fick genast en klump i halsen och gick in på toaletten och grät lite. När jag kom tillbaka började jag fråga vem som var inbjuden, vem som hade avbokat, vad de hade sagt och när de hade ställt in.

En hade råkat dubbelboka med ett stort födelsedagskalas. En annan hade åkt på en helgresa med sin partner. En kände sig överstimulerad, och en annan hade mensvärk. Listan fortsatte.

Av ungefär 15 inbjudna hade alla utom tre meddelat att de inte kunde komma. Flera av dem i sista minuten. Systern valde att ställa in med de resterande för att undvika ett totalt fiasko.

Victoria var fast i sin egen kropp i 4 år – sen vann hon OS-guld

Kände sig ensammast i världen

Marias största rädsla hade just blivit verklighet. Det kändes som att sitta på en restaurang och bli övergiven av en dejt. Hon kände sig ensam i världen, som en nolla som inte var viktig för någon.

– Det var en så stark och obehaglig upplevelse. Det var faktiskt ganska traumatiskt, säger Maria.

Det som gjorde henne mest ledsen och besviken var att det kändes som en kollektiv avbokning, säger hon.

– Jag förstod väl att var och en hade sina egna anledningar till att ta hand om sig själva, och jag förstod dem. Men det var det kollektiva som var problemet. Ingen tänkte: ”Om vi alla ställer in så blir det ingen babyshower.”

Hon understryker att vår roll i sociala sammanhang betyder något, för gemenskapen existerar tack vare oss alla tillsammans.

– Så var det inte för fem eller tre år sedan. I dag har det blivit alltför vanligt att ställa in med våra vänner utan vidare, menar Maria.

Programledarkollegan Ida-Sophia Petersen håller med. Är det kanske för att man inte riktigt förstår vad det betyder för den andra personen om man kommer eller inte?

– Jag tror att man vet det. Man vet att man sviker någon om man ställer in. Jag tror, som Maria säger, att det saknas en större känsla av gemenskap i vårt samhälle, säger Ida-Sophia.

Hon förklarar att individualisering under de senaste åren har blivit det främsta principen för hur vi lever. Vi ska vara vår egen lyckas smed, vara unika, klara oss själva och sticka ut. Med andra ord lägger vi större vikt vid oss själva än gemenskapen.

– Jag tror också att det hänger ihop med att det har blivit större fokus på mental hälsa, vilket är väldigt viktigt och måste prioriteras. Men nu har vi alla utvecklat ett språk för det, och plötsligt har vi begrepp som ”jag är överstimulerad, så jag kan tyvärr inte komma.”

– Så var det inte för fem eller tre år sedan. Nu pratar vi om känslor och respekterar gränser på ett annat sätt. Men var går gränsen? Det tror jag vi alla måste ta reda på nu, säger Ida-Sophia.

”Ja betyder inte ja utan kanske”

När är det okej att ställa in, och när är det inte? Huruvida vi ställer in oftare än tidigare är svårt att fastställa, men filosofen och författaren Anders Fogh Jensen har tidigare sagt till danska TV2 att avbokningskulturen är en växande trend, och att vi har blivit mycket mindre villiga att göra saker vi inte har lust till.

– På ett sätt kan man säga att ja:et förlorar sin betydelse. När man säger ja till något betyder det inte längre ”ja”, utan ”kanske”, säger han.

Enligt Maria Jencel och Ida-Sophia Petersen finns det några tumregler för när det är okej att ställa in. Till exempel kan det vara mer acceptabelt att ställa in när du ska dricka en kaffe med en vän än när det vankas en större fest som födelsedag eller babyshower.

– Om det inte handlar om att någon har ansträngt sig extra mycket eller om det är en speciell dag för dem, kan jag förstå att man säger: ”Jag är för trött.” Men man måste vara försiktig med att förväxla lathet med utbrändhet, säger Ida-Sophia.

Om man måste ställa in bör man föreslå en ny dag, särskilt för mindre informella träffar. När det gäller större evenemang som bröllop, dop eller födelsedagar, menar de att man måste dyka upp om man inte är allvarligt sjuk.

Katie attackerades med syra – vändningen efter 16 år

Att ljuga om orsaken kan vara värre än själva avbokningen

Hur hanterar man sina egna gränser och andras förväntningar? Ny forskning från Michigan State University visar att det värsta man kan göra är att ljuga om anledningen till att man ställer in. Sättet man ställer in på kan vara viktigare än själva avbokningen.

Ida-Sophia föreslår att man anpassar sig för att undvika att bli överstimulerad innan större evenemang. Till exempel kan man boka in mindre saker dagarna innan ett bröllop för att ha mental energi.

Journalisten Amalie Langballe påpekar i sin krönika att vi underskattar gemenskap om vi tror att vi bara kan delta när vi mår bra. Vi behöver inte alltid vara den bästa versionen av oss själva när vi träffar vänner – vi kan vara trötta, ledsna eller irriterade, så länge vi är där.

För Maria Jencel blev konsekvensen av den misslyckade babyshowern att hon nu är mer försiktig med att bjuda in till något. Upplevelsen har gjort att hon föredrar att träffa färre vänner åt gången för att skydda sig mot att bli bortvald igen.

– Den upplevelsen fick mig att tänka på varför vi ställer in, och om det har blivit lättare att ställa in nu. Jag tycker inte att det var så förr. Vi måste bli bättre på att förstå konsekvenserna av att sätta oss själva först, säger hon.

Efter att avsnittet publicerades har Maria fått många meddelanden från lyssnare som antingen har upplevt liknande situationer, eller som kan identifiera sig med den som ställer in. Flera berättar att avsnittet har startat konversationer om ”avbokningskultur” i deras vänskapsgrupper.

– Det är viktigt att vi pratar om detta, för det är helt normalt. Varje dag är det någon som blir ledsen för att någon ställer in, och någon som avbokar för att den inte orkar, säger Ida-Sophia.

– Slutresultatet är att vi måste komma ihåg att anstränga oss. Komma ihåg gemenskapen. Och vi måste också komma ihåg att ta hand om oss själva, avslutar hon.

Artikeln publicerades ursprungligen i Feminas danska systertidning Femina.dk.