Lena Maria: Jag trodde inte någon kunde älska mig

Efter reklamen: Allt du behöver veta om adhd hos vuxna

– På grund av all mobbning trodde jag att ingen skulle älska mig för den jag är. Jag har alltid tvivlat på att jag skulle hitta en partner.

Det säger Lena Maria Sekkelsten Llarena, 25. Hon är född med ett sällsynt genetisk defekt som gör att hon har lättare intellektuell funktionsnedsättning. Hon har också autism och adhd.

Lena Maria bor på en omsorgsboende där hon får hjälp med vissa saker, men det är inte det som hon tycker är jobbigast:

– Det som är svårast för mig är det sociala. Att hänga med och förstå sociala koder är svårt med tanke på autismen. Jag blir lätt trött när jag är social med många människor, berättar hon.

Skoltiden var svår. Lena Maria blev väldigt mobbad av sina klasskamrater för att hon var annorlunda.

– Det var mycket exkludering, jag blev aldrig inkluderad. Det har gjort att jag blivit osäker på mig själv och tänkt att jag inte är bra nog. Det är hemskt att det är så, säger hon och fortsätter:

– Men sen slutade jag leta, och då träffade jag livet kärlek, ler hon.

Hittade kärleken

När Lena Maria skulle börja på gymnasiet sökte hon sig till en specialanpassad linje på en gymnasieskola i Kongsberg. Då vändes livet upp och ner.

– Jag träffade människor som var som jag, och så träffade jag min man där, Reier. Han är helt fantastisk.

Ingen kom på Marias babyshower: ”Gick in på toaletten och grät”

Detta var 2016. Lena Maria var 17 år, och hon knöt ett nära band med Reier som gick på samma linje som henne. Reier har också en intellektuell funktionsnedsättning och adhd – dessutom är han nästan blind.

– Vi förstår varandra på ett helt speciellt sätt, eftersom vi båda har diagnoser, förklarar Lena Maria.

De två var bästa vänner i två år, innan relationen blev romantisk. När Reier frågade om Lena Maria ville vara hans flickvän var hon först osäker.

– Jag kunde inte riktigt känna om jag var kär. Övergången blev svår, för jag var rädd att det skulle förstöra vår vänskap om vi inte fungerade som ett par. Men så gick det ett halvår, och jag frågade om vi skulle bli ett par.

Lena Maria och Reier har varit tillsammans sedan 2 maj 2018. De gifte sig tre år senare.

– Det var ett fantastiskt bröllop och den bästa dagen i mitt liv. Eftersom det var corona hade vi vigseln den 2 maj och en fest med många gäster ett halvår senare.

Vad uppskattar du mest hos Reier?

– Åh, det är mycket, säger hon och tänker i några sekunder.

– Han är väldigt öppen. Jag uppskattar verkligen att vi har djupa, viktiga samtal och kan dela våra tankar. Vi förstår varandra på ett helt speciellt sätt. Han betyder mycket för min självkänsla.

Visar upp sitt liv

Lena Maria pratar öppet om sitt liv, sina diagnoser och sina utmaningar på Tiktok, där hon har nästan 40 000 följare. Med en så stor plattform kommer också en del elaka kommentarer.

– Det finns många fördomar där ute. Eftersom jag bor på ett omsorgsboende undrar vissa om jag bor i ett fängelse. De tror att det finns människor som bestämmer över mig, men jag bestämmer själv – jag får bara hjälp för att vara självständig, förklarar hon.

Reier bor också på omsorgsboende, men de besöker varandra nästan varje dag, och det finns ingen brist på privatliv.

”Min mamma kliver in i mitt hem utan att fråga – jag blir galen”

De två får också många frågor om barn.

– Det kan verka som att det finns en förväntan på att alla ska ha barn, men vi vill inte ha några. Vi känner att vi har nog med oss själva och varandra, och att vi är lyckliga. Barn är mycket ansvar. Vi har också några diagnoser som kan vara ärftliga, så jag känner att jag inte vill föra vidare dem. För jag vet att det kan leda till ett svårt liv. Men det betyder inte att barnet inte skulle vara bra nog eller unikt, försäkrar hon.

De elaka kommentarerna var svåra i början, men Lena Maria förklarar att det nu rinner av henne. Det är definitivt en övervikt av vänliga, fina kommentarer.

– Jag får så många meddelanden från folk som uppskattar min öppenhet. Många har sagt att jag har hjälpt dem, så det är en drivkraft att fortsätta. Om jag kan hjälpa någon och få någon att känna sig mindre ensam, då har mitt mål uppnåtts. Jag tycker att mångfald är fint och gör världen vacker.

Artikeln publicerades ursprungligen i Feminas norska systertidning KK.no.