Bea Szenfeld: ”Man märker hur skört allt är – ingen är garanterad”
Femina har pratat med författare, skådespelare, artister och programledare som ger sina bästa tips på hur man som konsument kan stötta kulturen genom krisen och hur de själva är påverkade.
För designern och konstnären Bea Szenfeld har många jobb ställts in och hon ser försiktigt optimistiskt på framtiden.
Har dina planer förändrats på grund av coronakrisen?
– Ja till 100 procent! Det började med att alla jobb försvann, allt som var planerat ställdes in helt plötsligt. Man kan inte boka in sig på några jobb, eller söka några av de jag brukar söka – jag jobbar mycket med PR och event. Min största del, med föreläsningar och workshops är helt borta nu. Allt det som händer nu är helt nytt, vi vet inte när vi kommer kunna köra igång igen.
– Att designa någonting men inte veta var eller när det ska visas gör det svårt. Man sysselsätter sig med något hela tiden – men man måste ju ha ett riktigt jobb för att få in pengar till hyra och så. Jag har några få uppdrag kvar och de får mycket mer tid än vanligtvis, sen har jag varit och städat undan där jag förvarar alla mina konstverk – sånt som jag inte hunnit annars.
Är du orolig för viruset och dess konsekvenser (personligen och för din bransch)?
– Jobbar jag mot museum och utställningar är det klart att jag är orolig över vilka museum som har kraften att finnas kvar. De är ju beroende av att folk kommer och tittar på saker. Samma sak med event och PR. Jag tror att jobben kommer komma tillbaka, men kommer det finnas lika bra förutsättningar för oss att göra ett bra jobb?
– Jag är orolig för alla. Man tror ju som ung människa att om man drabbas så kommer man överleva. Man känner sig lite odödlig tills sjukdomen florerar nära en och då märker man hur skört det är – ingen är garanterad. Jag oroas också för den framtida framtiden, vi ser ju inte en nedåtgående spiral av pandemier. Visst gör man vaccin, men det är som att släcka en brand med napalm. Men vi måste tänka att det här är livet och jag tror att de flesta människor vet om vilket sätt de ska leva på för få en bättre värld.
Hur kan man som ”vanlig person” stötta kulturlivet?
– Det där är så svårt, för har man en gång varit på ett museum och tittat på verk så vet man att det inte är samma sak som att se det digitalt eller i en bok. Men i tider som dessa så är det viktigt att visa ett intresse för olika museum och konsthallar. Jag själv följer jättemånga bara för att visa att jag fortfarande är intresserad, att jag vill ta del av utställningar och vernissage. Lajka, kommentera, följ! Konstnärer behöver pepp och uppmuntran.
– Stötta allt du har råd med! De som kan ska ju stötta så gott det går, köp det som går att köpa. Alla har ju olika förutsättningar. Det absolut viktigaste är att tänka på att vi tillsammans kan göra väldigt mycket. Bara att köpa en kaffe på sitt lokala fik är bra nog.
Vilka är dina bästa kulturtips i karantäntider?
– Tappa inte kulturen, låna böcker på bibliotek, det finns en streamingtjänst som heter Viddla där man kan se på film gratis – de är väldigt à jour. Annars brukar jag kolla om gamla grejer, nu tittar jag på Homeland eller på Black books – brittisk humor när den är som absolut värst.
– Jag läser alltid Dagens Nyheter och älskar tanken av att ha en tidning under armen, jag försöker undvika att sitta vid en skärm och läsa. Sen är jag ett fan av Mumintrollsböcker – de är väldigt härliga i hur man tacklar problem i världen. Läser man dem som vuxen märker man hur geniala de är på att lösa problem och på att blicka framåt. Så läs en Muminbok, det är ljuvligt. På finska radions arkiv kan man lyssna på dem upplästa av Tove Jansson.
Vilken kulturpersonlighet skulle du vilja lyfta?
– Som styrelsemedlem i Stockholms Hantverksförening försöker vi lyfta hantverkare med initiativet Hållbart Hantverk. Vi är en bred grupp av personer som jobbar med våra händer – allt från kakelugnssättare till hudterapeuter. Tanken bakom initiativet är att få folk att anlita bra hantverkare för att saker ska kunna hålla längre och att få människor att ta avstånd från ett slit och släng-samhälle. Det handlar om att tänka efter, att saker kan lagas innan de slängs eller att betala lite mer för ett bra hantverk – alla behöver lära sig det här. Det går att söka efter certifierade hantverkare på hemsidan och man kan alltid återkomma till oss om man är missnöjd eller om det skulle vara någon tvist.
Vilka är dina planer för framtiden?
– Jag har en utställning i Falun i sommar som jag jobbar med nu. Jag ser försiktigt optimistiskt på framtiden. Saker kanske inte blir som förut men de kommer att bli i alla fall – det är det viktigaste.
Foto: Ea Czyz
–––––––––––––––––––
KULTURSVERIGE I KARANTÄN – ALLA DELAR:
Pernilla Wahlgren om corona: ”Längtar efter min publik”
Stina Wollters kulturtips: ”Skapa och lek tillsammans”
Helena af Sandeberg: ”Vi har kostymprovning med mask och repar på Skype”
Marianne Mörck: ”Mitt forum är Youtube – där ser jag allt”
Alexej Manvelov: ”Att jag inte tillhör en riskgrupp är inget frikort”
Lena Endre: ”Jag är på femte veckan i isolering”
Nina Wähä: ”Vi författare lever ofta i en sorts karantän”
Sarah Dawn Finer: ”Alla har behövt tänka om”
Alexander Salzberger: ”Jag har klippt alla sociala kontakter”
Doreen Månsson: ”Jag kan inte ens kan estimera hur orolig jag är över konsekvenserna”
Stefan Sauk: ”Vi var sårbara innan och nu kan det knappast bli värre”
Evin Ahmad: ”Teatern kommer gå stärkt som fan ur det här”
Karin Smirnoff: ”Jag måste skriva på nästa projekt redan nu”
Alexandra Pascalidou: ”Min kalender gapar tom till hösten”
Vigdis Hjorth: ”Man kan gå på upptäcktsfärd i sitt eget inre”
Sandra Beijer: ”Konsumera kultur för sjutton”
Johanna Schreiber: ”Kom ihåg att ingen kan använda lajks till att betala hyran”
Evelyn Mok: ”Jag har blivit av med min främsta inkomstkälla”
Ann Westin: ”Köp ett årskort på Norra Brunn!”
Suzanne Osten: ”Jag håller min självömkan kort”
Susanna Alakoski: ”Läget är minst sagt bedrövligt”
Björn Ranelid: ”Jag försöker ta ut examen i tålamod”
Flora Wiström: ”Jag ska väl skriva bok och försöka få mitt företag att gå runt”