Experten: Vanliga misstagen föräldrar gör när de pratar om kroppen

I Feminas nya artikelserie om #Kroppspositivism kartlägger vi fenomenet som utmanar idealen och möter kvinnorna som vågar bryta normerna. Läs fler artiklar i serien här.

* * *

Det finns många minor att undvika när man som förälder ska förhålla sig dels till sin egen kropp men också i hur man pratar om den med sitt barn. Enligt Kajjan är barn duktiga på att snappa upp det föräldrar gör eller säger, som ordspråket lyder: ”små grytor har också öron”.

– Vi är så vana att prata om våra kroppar på ett nedsättande sätt, eller om mat och träning som en valuta – något man måste förtjäna eller göra sig av med.

– Som föräldrar måste vi stanna upp och tänka på vad för kunskap vi gör vidare till våra barn. De tar efter, härmar och iakttar oss, fortsätter Kajjan.

Tjock är en form

Enligt journalisten är föräldrar rädda för att ta samtal med sina barn, kanske på grund av ett eget kroppsförakt, problem med ätstörningar eller att man blivit mobbad för sitt utseende. Kajjan menar att reaktionen istället leder till att föräldrar slätar ut och sätter plåster på benbrott:

– Kommer ett barn till dig och säger: ”Jag är tjock och ful” – brukar vi vara snabba med att säga: ”Nejdå älskling, det är du inte alls, du är fin”. Då tror vi att situationen är löst, men vad vi egentligen gjort är att ha bekräftat för dem att tjock är dåligt, då blir tjock och fin motsättningar.

Istället borde föräldrar bli bättre på att sätta sig ned med barnet och ställa öppna frågor: som vad tjock betyder eller varför det skulle vara dåligt. Som ett sätt för att komma till botten med vad barnet upplever.

– Förklara för dem att tjock inte är någon skillnad från att vara smal – det är ord som beskriver former. Som att en penna kan vara tjock, eller smal: men de fungerar likadant, säger Kajjan.

Var sipprar kroppshatet ut?

Men har man som förälder en komplicerad relation till sig själv eller föraktar sin kropp, ja då är det enligt Kajjan svårt att göra rätt mot sina barn. Därför har hon två spår i sin bok, ett som handlar om den vuxnes arbete med sin egen självbild. Något som är en förutsättning för att kunna arbeta med spår två – att lära sig strategier för hur man pratar med barn.

– Du måste inte vara helt färdig med dig själv, men det är viktigt att hitta var ens egna kroppshat sipprar ut: vid matbordet, i spegeln eller i recensioner av andra? Vårt eget förakt är ofta ett stort problem, säger författaren.

Ideal är ouppnåeligt

En annan viktig del är samhällets ideal och normer. Att som förälder förklara för sitt barn varför det finns ett ideal och att det är ouppnåeligt:

– Berätta om skönhetsindustrin, om stylister, smink och retuschering. Visa på att konstruktionen inte är normal – att det inte är en verklighet. Och att folk tjänar pengar på personers osäkerhet. Förklara för barnet att det inte är dem de är fel på, säger Kajjan Andersson.

Som förälder kan man prata om kroppen och dess förändringar på kul sätt: prata om hur den känns, hur den låter, vad den kan göra och hur signaler skickas inom den.

– Barn brukar älska sånt. Bli mer lekfull och kunskapsspridande utan pekpinnar! Visa hemma hur din kropp fungerar och att den inte är att skämmas för. Normalisera mera, tipsar Kajjan.

Läs mer:

Nikki Svärdsén, 29, slog sig fri från vikthetsen ”Var trött på att hata mig själv”

Linda-Marie, 28, om hatkommentarerna: ”Folk tror jag vill göra dem tjocka”

Claudia: Såhär pratar jag om min kropp inför barnen