Femina möter journalisten Jenny Nordberg

Jenny Nordberg har bott i USA sedan början av 2000-talet, med New York som hem och bas. Men som frilansjournalist och utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet lever hon en stor del av livet i kappsäck. Hon talar fort, utstrålar energi, entusiasm och, inte minst, engagemang.

– Jag är väl den där typen som vill gå till botten med allt. Jag vill försöka förstå. Hur fungerar det, vad är problemet? Om jag skriver om ett krig så vill jag inte främst skriva om hur det går i kriget utan varför det blev krig från början.

Ett stort intresse är Afghanistan och det har nu omvandlats i bokform. De förklädda flickorna i Kabul skrevs först på engelska, The Underground Girls of Kabul. Boken väckte sensation världen över och fick lysande recensioner i tidningar som New York Times, Washington Post och The Guardian.

Grundtemat handlar om fenomenet ”bacha posh”, afghanska föräldrar som klär sina döttrar som pojkar för att de ska få leva friare i ett samhälle som av FN beskrivs som det värsta landet i världen att födas i som kvinna.

– Att föda en flicka i Afghanistan är ett misslyckande för en familj. Flickor får mindre mat, blir sämre omhändertagna, anses som en skam för familjen. Därmed inte sagt att det inte finns afghaner som älskar sina döttrar. Men systemet och samhället är uppbyggt så att det är en son som ska ärva och föra namnet vidare. Flickor har man inte så mycket användning för, förutom att man får ett brudpris när man gifter bort dem.

– De afghanska kvinnor jag intervjuade betraktade mig som en märklig varelse. Barnlös och alldeles för gammal för att bli bortgift. De tyckte synd om mig och beklagade mitt livsöde. Men jag var extremt ärlig, berättade om mina livsval och hur man ser på saken därifrån jag kom.

– Jag berättade att det fanns många kvinnor utanför Afghanistan som ville veta hur de levde, varför kriget aldrig tog slut, varför kvinnor inte har några rättigheter i Afghanistan. Och när de väl bestämde sig för att vara med var de otroligt modiga. Det blev samtal om kroppar, om sex, skillnaden mellan män och kvinnor, om religion och uppväxt.

Boken går också på djupet om vad som är manligt och vad som är kvinnligt, om könsidentiteter. Jenny intervjuar ”bacha posh” som vägrar bli kvinnor igen, även i vuxen ålder, och faran med det.

– Skillnaden mellan könen i Afghanistan är att det ena könet har alla rättigheter, det andra könet inga. Det fick mig också att reflektera över hur jag själv var, hur jag i min yrkesroll försökt förklä mig ibland. Att inte vara för tjejig, inte visa några typiska kvinnliga attribut. Bäst är att ha hästsvans, glasögon och hålla huvudet lågt. Det blir enklare att jobba då. Det är nog många kvinnor som kan relatera till det.

Afghanistan är ett land med extrem fattigdom och ett konstant pågående krig. De som kan flyr landet, vilket leder till att de konservativa krafterna får större inflytande.

– Azita sa att hon gärna skulle ha dubbla burkor om det blev fred och rättsäkerhet i landet, då skulle alla goda krafter kunna verka i rätt riktning. Men så länge det är krig går det inte.

– Men jag är optimist, annars skulle jag inte kunna jobba. Tänk dig själv, du träffar människor som berättar sina djupaste hemligheter och som befinner sig i en ytterst svår livssituation. Sedan tar man själv flyget tillbaka till New York och känner sig som en lus som smiter därifrån. Då måste man tro på en förändring, annars klarar man inte skammen.

Framtiden?

– Jag har alltid en massa projekt på gång och är väldigt sugen på att ta mig till Iran, det verkar vara ett spännande land. Men just nu handlar det mesta om boken. Jag fick ett beundrarbrev från en bokhandlare i New Delhi i Indien, det blev jag mycket glad för. Men som frilans är man ju aldrig bättre än sin senaste story, så kanske borde jag ligga kvar i sängen hela livet nu, skrattar hon.

7 SNABBA
Senast lästa bok: City of Lies: Love, Sex, Death and the Search for Truth in Tehran av Ramita Navai.
Senast sedda film: Minns inte film, däremot serien Homeland på tv. Helt lysande.
Reslust: Till alla ställen jag inte varit på. Gärna Iran och gärna åka mer skidor.
Dricker: Te, champagne.
En ledig dag: Då ligger jag utslagen i sängen. Jag har nästan aldrig tråkigt.
Mår som bäst: När jag är färdigt med något. Men det är sällan jag känner så.
Hobby: Jag har börjat bli intresserad av fysiska utmaningar: hopp, skutt, dans, cykel. Tidigare har jag alltid varit en bokmal.

AV KENNETH GYSING

FOTO ANNA SCHORI