Femina möter Kristofer Ahlström

Berättaren har växt upp med sin egensinniga och ganska bittra mamma som efter den sista friställningen tillbringar tiden med att röka vid köksbordet. Efter hennes död tvingas han återvända till familjens stuga på Fårö för att ta reda på kvarlåtenskapen. Där träffar han en ung kvinna som han inleder en trevande relation med. Kristofer har länge jobbat som journalist och bloggare med vass penna. Var det svårt att hitta fram till ett litterärt språk?

– Enormt svårt. Dels att hitta ett litterärt språk och sedan att inom det språket hitta en egen ton. Att vara författare verkar vara rätt trevligt, om man bara slapp själva skrivdelen. Eller att redigera det skrivna.

När såddes det första fröet till boken?

– Det var när jag frågade min vän Fredrik om han inte skulle flytta från Gotland snart, till fastlandet som vi andra. Han gav mig ett svar som räckte över nästan trehundra sidor: ”Nä, för jag skulle aldrig ha råd att flytta tillbaka igen.” Ungefär samtidigt läste jag en artikel i Dagens Industri där det stod att de mest övervärderade tomterna var de som såldes på Fårö, och jag läste om ett torp utan el som hade sålts för sjutton gånger taxeringsvärdet. Ur detta sprang idén.

– Ända sedan början av 90-talet har antalet externa markägare varit fler än de åretruntboende. Och det bidrar ju till en kortsiktighet där allt byggs och görs enbart för säsonger utan någon tanke på hur samhället och naturen ska överleva resten av året eller i det långa loppet.

Bara någon att straffa är en roande och oroande historia full av konflikter. I språket möts det lyriska och det konkreta, i huvudpersonen finns en kluvenhet inför den ö som är hans men som han flytt. Kanske också en skam för att han inte stannade och tog fajten utan lät nollåttorna invadera ön i sina stadsjeepar.

KRISTOFER AHLSTRÖM
Ålder: 31.
Yrke: Redaktör, journalist, bloggare.
Debutbok: Bara någon att straffa (Forum), mars 2011.

Foto Emily Dahl