Författarporträtt: Gillian Flynn

Det är inte alltid en boksuccé blir en lika stor framgång på biograferna. Och det som fungerar utmärkt i litterärt berättande översätts inte nödvändigtvis lika bra till bildspråket. Det upptäckte författaren Gillian Flynn under tiden som hon arbetade om sin bestseller Gone Girl till filmmanus. Hon bestämde sig för att göra det radikala – stryka det gamla slutet och skriva ett helt nytt. Eller gjorde hon verkligen det?

– Det där med att jag skrivit om slutet har blivit så oerhört uppblåst och överdrivet. Några citat blev tagna helt ur sitt sammanhang. Fast jag får egentligen inte ens tala om det. David Fincher, som regisserar, har bett oss som är involverade i filmen att inte säga någonting. Han vill att filmen ska ses som en film, inte som en bok, säger hon över telefon från hemmet i Chicago.
Gone Girl är Gillian Flynns tredje bok och efter att den kom ut förra året har den legat i toppen på bestsellerlistorna i månader. Berättelsen kretsar kring det äkta paret Nick och Amy Dunne. På deras femte bröllopsdag försvinner Amy spårlöst och efter ett tag börjar polisen att misstänka Nick för att ha mördat sin fru och gjort sig av med hennes kropp.

– Jag älskar att skriva om dysfunktionella familjer, om människor som lever tillsammans men ändå inte känner varandra, säger hon.

Hon debuterade 2006 med Vassa föremål som handlar om en ung kvinnlig journalist med psykiska problem, som återvänder till sin barndomsstad för att bevaka morden på två små flickor.

Flynns nästa bok, Mörka platser, mottogs lika väl och nådde relativt goda försäljningsframgångar. Men det var med Gone Girl som författarkarriären verkligen tog fart.

– När boken hamnade i topp på försäljningslistan i USA firade min man och jag med champagne på balkongen. Det var den fjärde juli så det var massor med fyrverkerier och vi skojade om att det var för mig de fyrades av, säger hon.

Gillian Flynn arbetade tidigare som nöjesjournalist för tidningen Entertainment Weekly. Så småningom blev hon av med sitt jobb, men medan hon var anställd så ägnade hon också tid åt sitt eget skrivande.

– Jag satt uppe och skrev om nätterna och på helgerna. Jag älskade mitt jobb som journalist och även om det var trist att få sparken är det mycket möjligt att jag förr eller senare faktiskt skulle ha sagt upp mig för att få mer tid att skriva.

När hon började skriva på Gone Girl visste Gillian Flynn att hon ville skriva om ett äktenskap. De två första böckerna handlade om ensamma människor, nu ville hon skriva om två människor som är tragiskt bundna till varandra.

Berättelsen om Amys försvinnande och hur misstankarna riktar sig mot hennes man innehåller så raffinerade och oväntade vändningar att det vore närmast kriminellt att ens antyda vad som händer.

– Handlingen utvecklas medan jag skriver. Jag har självfallet temat klart och jag kan mina karaktärer, men själva mysterielösningen är det sista som faller på plats. Jag vet aldrig i förväg hur mina böcker ska sluta och jag ägnar mycket tid åt att bearbeta det jag skriver.

Gillian Flynn växte upp i en lugn och trygg miljö i delstaten Missouri, långt från de våldsamma och självdestruktiva skildringarna i hennes böcker.

– Men jag känner verklig empati för människor som hamnar i förskräckliga situationer, jag kan identifiera mig med dem som är någon sorts naturliga losers, fulla av osäkerheter.

Flynn har anklagats för att vara kvinnofientlig i sina böcker, men hon slår ifrån sig kritiken. Hon är en uttalad feminist och hennes kvinnliga karaktärer hamnar långt ifrån föreställningen om att kvinnor skulle vara instinktivt goda och kärleksfulla. Flynn låter dem vara genomstygga, pragmatiska och inte minst själviska.

– För jag känner starkt även för de karaktärer som egentligen är helt omöjliga att tycka om. Det finns någon sorts moderskänsla för dem. Jag tycker om att heja på dem som man egentligen inte borde heja på, som seriemördande Tom Ripley i Patricia Highsmiths böcker.

Hennes man Brett Nolan är hennes bollplank, han läser allt – från tidiga utkast till färdiga böcker.

– Han är en smart och kunnig läsare. Jag litar helt på hans omdöme och han kan ge mig råd ur ett manligt perspektiv.

Hon inspireras av bland andra författaren Scott Smith, som skrivit den isande otäcka A Simple Plan.

– Dennis Lehane är en annan favorit, hans Mystic River har haft stort inflytande på mig. Och så får vi inte glömma Stephen King, han är konstant bra.

Numera har Gillian Flynn själv en skara trogna fans, men de kommer tålmodigt att få vänta på nästa bok. Efter Gone Girl blir det ytterligare filmatiseringar för Flynn och Fincher. Dessutom väntar familjen tillökning. Men Gillian Flynn har redan idéer kring var hennes nästa bok ska utspela sig – i hemtrakterna kring Chicago, även känt som ”The murder capital”.

Av GUNNAR REHLIN

Foto Dana Rossini