Gunhild Stordalen: "Jag förälskade mig i miljömässigt fel man"

På hennes visitkort står det: ”There Is No Business On A Dead Planet.” Det kan ju vid första tanken kännas hårt, men läkaren, miljöaktivisten och filantropen Gunhild Stordalen förklarar sin tanke.

– Väldigt mycket av det som är bra för oss, för människans hälsa, är också bra för miljön och djuren. Och dessutom ofta bra för affärerna. Vi måste vara realistiska nog att inse att vi inte kommer att få folk att ta ett steg tillbaka och leva som vi gjorde förr. Världen går framåt, säger hon.

Många fick upp ögonen för norska Gunhild när hon gästade tv-programmet Skavlan för några månader sedan och hade svar på tal om allt som kom upp. Att hon dessutom visade sig vara på vänskaplig fot med Kofi Annan, Bob Geldof, Bill Clinton och Al Gore – och gift med en av Europas rikaste människor, den 16 år äldre hotellmiljardären Petter Stordalen – gjorde inte vårt intresse för henne mindre.

Vi möts på Clarion Sign Hotel vid Norra Bantorget i Stockholm, inför det internationella toppmötet i maj kring EAT Stockholm Food Forum, som Gunhild är initiativtagare till. Forskare, politiker och näringsliv kommer för första gången att samlas för att diskutera gemensamma lösningar inom mat, hälsa och hållbarhet. Gunhild beställer in en kopp te och fortsätter på resonemanget om att det inte går att få folk att välja bort saker.

– Det handlar i stället om att välja rätt. Och vi kommer inte att lyckas rädda världen om det inte går att tjäna på det. Alla säger att de vill göra saker, men ingen kommer att rösta på den politiker som vill kapa i välfärden – var och en är sig själv närmast. Jag tror att det enda sättet vi kan möta klimatproblemet på, och alla andra stora utmaningar, är att hitta tekniska lösningar som gör att vi kan fortsätta att leva moderna liv.

Gunhilds entusiasm är uppenbar och påtaglig när hon lutar sig fram över bordet. Av och till blandar hon upp norskan med svenska och engelska uttryck.

– Tanken om att skapa riktlinjer för hur konsumenter och näringsliv kan jobba med mat som både är bra för hälsan, miljön och klimatet kom från en idé om mer hållbar och sund mat i hotellkedjan Nordic Choice. Eftersom jag både sitter i styrelsen, är gift med ägaren och har jobbat med klimat- och miljöfrågor blev jag konsult i det arbetet. Vi upptäckte snabbt att det fanns ett jättebehov – och väldigt få svar på vad som är ”bra för allt”. Det som överraskade mig var att ingen riktigt hade kopplat ihop det tidigare; mat, hälsa, miljö och klimat samverkar ju inbördes.

Gunhild Stordalen växte upp med två yngre syskon på landet utanför Kongsberg i Norge. Föräldrarna var vad vi närmast skulle beskriva som ”grönavågare” – akademiker som flyttat ut på landet till ett småbruk med frigående höns, kaniner, hästar och hundar. Pappa var civilingenjör, men höll också på med biodling, och mamma allmänläkare. Gunhild beskriver sig själv som en pojkficka med kort hår som klättrade i träd och hatade dockor.

– Vi hade hönsklubb och jag införde djurdagar i skolan där alla hade med sig sina keldjur, allt från kattungar till griskultingar och kycklingar.

Intresset och passionen kring miljön växte för varje år, Gunhild ordnade till exempel en basar för att förhindra utrotning av regnskogen när hon var sju och sålde först sina egna leksaker och sedan sina syskons för att köpa miljöaktier i skogen. I samma veva ordnade hon en demonstration bland barnen mot försurningen av sjöarna och på nätterna drömde hon mardrömmar om att hålet i ozonlagret blev större och att världen förstördes av föroreningar.

– När andra barn for söderut på loven åkte vi ut och tältade med mamma och pappa. Vi låg på fjället och tittade på orrspel halv fyra på morgonen. Vi fick lära oss allt om fåglar, blommor, växter och djur. När jag var barn på 1980-talet pratades det mycket om försurningen av sjöarna och hålet i ozonlagret och mamma och pappa förklarade alltid sammanhanget – skogsdöden berodde på att det fanns svaveldioxid i nederbörden och skorstenar på industrier i Tyskland som inte hade tillräckliga filter. Vi blev jätteoroliga över att människan höll på att förstöra naturen och ödelägga inte bara sin egen existens utan djurens också – och de var ju helt oskyldiga. Jag bestämde mig redan då för att detta måste vi få stopp på.

Efter att ha hoppat av veterinärstudier som inte kändes rätt valde Gunhild medicinen. Under tiden hon studerade jobbade hon som modell och med sexualupplysning för ungdomar. Den första sidokarriären gjorde hon dock snabbt slut med.

– En gång svimmade en tjej på catwalken och eftersom jag gick på läkarutbildning kände jag ett visst ansvar. Arrangören tyckte det räckte med timeout. ”Det är bra att du inte äter, men du måste få i dig lite socker innan du går visningen. Vi har inte tid med folk som svimmar.” Att säga sådant till unga tjejer som redan har dålig självbild och är osäkra förstör dem totalt. Det var inget jag ville fortsätta med.

Under ett år svarade hon på frågor om sex och preventionsmetoder i det populära ungdomsprogrammet Juntafl i Norges P3. I samband med radioprogrammet började pressen intressera sig för henne.

– Plötsligt märkte jag att folk tyckte det var intressant att det satt en 23-årig tjej och svarade på den sortens frågor. Journalisterna började ringa, jag var med i tv och då började jag fatta hur lätt det är att få en sexstämpel i pannan och insåg att ingen skulle ta min läkarkarriär på allvar. Så då slutade jag med det också.

När Petter Stordalen dök upp i Gunhilds liv hamnade hon återigen i blickfånget på ett sätt hon inte bett om.

– Jag var ju helt inställd på att göra egen karriär och visste att jag hade något att säga – och plötsligt stod jag på en röd matta som kuttersmycke till en kändis och det enda folk var intresserade av var vilken klänning jag hade på mig!

Det är snart tio år sedan de träffades, på en fest hos en gemensam bekant. Petter var övertygad om att Gunhild var den rätta för honom, men han fick inget gensvar. ”Ring mig när det är slut med din kille”, sa han. Det tog två år innan hon skickade ett sms. Han kunde få en dejt – om han slog henne i joggingloppet Bygdøymila.

– Jag hade bara träffat Petter en gång och sett bilder i tidningarna. Han såg ut som en typisk gymkille – inte en joggare. Jag var en idog löpare så jag tänkte att han kan omöjligt slå mig. Dessutom var han 16 år äldre!

Men precis som sin namne Northug hade Petter ett oväntat spurtvapen och i sista backen la han in treans växel.

– Han var väldigt mallig och sprang baklänges uppför och frågade om jag hade astma eller kol…

Tre år senare kom frieriet, på 3 000 meters höjd på ett berg i Aspen.

– Jag har aldrig drömt om vita bröllopsklänningar eller bröllopstårtor i flera våningar. Jag har aldrig drömt om ett prinsessbröllop! Men när mannen som jag ville leva ihop med gick ner på knä med skidorna på sig kunde jag inte säga nej.

Livet med Petter har självklart gjort Gunhild till en tacksam måltavla, eftersom hon har många synpunkter på hur samhället ser ut. Hon har angripits för allt från att de flög 237 bröllopsgäster ner till ett lyxhotell i Marocko till klänningarna hon bär och det slottsliknande huset på Bygdøy som paret bor i.

– Jag tycker det är bra att folk är kritiska, jag vill inte säga en sak och sen göra något helt annat. Men samtidigt – detta var ju inget jag valde medvetet! Kärleken bara kom. Jag förälskade mig i miljömässigt fel man. Mamma tyckte det var fruktansvärt i början, hon tyckte att en kapitalist som Petter var den absolut värsta jag kunde börja dejta.

– Jag visste direkt att jag aldrig skulle få honom att flytta till en liten lägenhet och leva ett enkelt liv, och jag blev tvungen att välja att antingen jobba med eller streta emot. Även om Petter var miljömedveten innan han träffade mig så tror jag att jag har lyckats påverka honom på många sätt, förhoppningsvis i en bättre riktning, och jag tror jag kan bidra med mer på det här sättet.

Även om Gunhild värjde sig för det storstilade bröllopet så var morgongåvan mer i hennes smak – att få starta miljöstiftelsen Stordalen Foundation.

– Det första projektet vi körde i gång var GreeNudge, som med hjälp av beteendeforskning har hittat nya sätt att hjälpa både oss själva och miljön. Nya sätt att ”knuffa” – nudge – världen åt ett grönare håll. Till exempel visade en studie att om hotellgästerna fick mindre tallrikar vid buffén åt de mindre, och följaktligen reducerades matavfallet med 20 procent. Ögonen orkar ofta mer än magen. Och 10 procent av västerlandets växtgasutsläpp kommer från mat som aldrig äts upp, så det är ett stort miljöproblem.

Att hon vet vad hon vill, Gunhild Stordalen, är tydligt, och hon nöjer sig inte med att gå och vänta på beslut och segdragna processer. Det finns alltid andra och nya vägar att gå under tiden. Lika bestämd är hon kring privatlivet. Tanken på barn släppte hon redan vid 18 års ålder och har hållit fast vid det.

– Jag måste inse mina egna begränsningar. Jag har otroligt stora ambitioner om vad jag vill göra med miljöfrågorna och jag tror inte jag skulle klarat av det och samtidigt vara en bra mamma. Jag skulle haft kroniskt dåligt samvete. Så jag valde bort det. Och för varje år som gått har jag bara blivit mer och mer säker på att det var rätt val för mig. Jag är usel med barn. De skriker ofta när de får syn på mig.

Några mardrömmar om ozonlagret och miljö- förstöringen har hon inte längre, utan sover gott om nätterna.

– Vi står inför stora globala utmaningar inom hållbarhet, klimat och miljö, men människan har klarat av svåra saker förut och jag är hard-coreoptimist. Alternativet är ju faktiskt icke-existens, eller hur?

Av CHRISTER OLSSON