Jennie blev mamma på egen hand genom insemination

Vad behöver ett barn för att må bra? Trygghet, kärlek och goda förebilder, svarar de flesta. Två föräldrar, säger andra. Men om man inte har en partner, då?

I det högpresterande och stressade svenska samhället sägs vi ha fler ensamhushåll än någonsin. En del är singlar av fri vilja och med höga krav på en eventuell partner, andra har gått på ordentliga kärleksminor, fått hjärtat krossat och gett upp. Och några har ren och skär otur, de missar den slumpartade sekunden när en lovande partner kanske skulle stått framför dem och all desperat jakt på både jobbet, krogen, dejtingsajter och i joggingspåret har helt enkelt fallit platt till marken.

Fram till den 1 april i år, då insemination för ensamstående blev lagligt i Sverige, tog de flesta kvinnor med sig drömmen om att bli mamma över bron till Köpenhamn.

47-ÅRIGA JENNIE har fått dottern Fea, 9, och sonen Jojje, 5 år, via assisterad befruktning på två olika kliniker i Köpenhamn. Hon vet hur det känns att behöva åka till ett annat land för att kunna förverkliga barndrömmen.

– Jag hade redan en dotter från en tidigare relation när jag började fundera över insemination. Dels hittade jag ingen ny kärlek som kände samma som jag kring barn, dels började jag oroa mig över åldersaspekten. Jag var över 35 och det tar tid att träffa någon ny och komma fram till att man vill bilda familj tillsammans.

– För mig var krogen aldrig ett alternativ, även om jag vet att många kvinnor gör så – eller så slutar de ta preventivmedel i sin relation trots att deras partner inte vill ha barn. Jag väljer hellre en anonym donator som trots allt vill hjälpa mig att få det jag drömmer om och som vet om att det blir barn än att någon ska bli pappa och förälder mot sin vilja.

Jennie har samma donator till båda barnen och det enda hon vet om honom är att han är lång och har gröna ögon. Varken hon eller barnen kommer någonsin att kunna få fram hans identitet.

I Sverige gäller motsatsen, så kallad öppen donation – kvinnan får inte veta vem donatorn är, men barnet har rätt till det när det nått en ”mogen” ålder. Och det är kanske ett faktum som kan verka skrämmande ur just donatorns synvinkel, tanken på att om arton år öppna ytterdörren och möta en yngling som säger sig vara hans son eller dotter. Donatorn å sin sida har heller inga rättigheter till barnet.

ÄVEN OM LAGEN nu slutligen har trätt i kraft i Sverige så kommer det förmodligen att ta lite tid innan det är lika ”enkelt” att få hjälp som i Danmark. Utmaningen blir att rekrytera donatorer i Sverige.

Sedan tillkommer det faktum att spermierna ska göra sitt jobb. Hur svårt eller lätt det är att bli gravid via insemination beror på både ålder, äggkvalitet och individuella hälsofaktorer. En del kvinnor blir gravida direkt, andra behöver flera försök och för några blir det missfall eller total besvikelse. Vem vänder man sig till då, när man är ensam om upplevelsen?

För Jennies del har det blivit hennes bror och barnens gudmor som gett stödet hon behövt. Visst finns det en bräcklighet i att vara ensam och det krävs lite extra planering för att allt ska fungera i vardagen.

– Blir barnen eller jag sjuka gör vi saker i den takt vi orkar. Och om det skulle hända mig något så har jag ett skrivet önskemål om att barnen ska få vara hos min bror.

Jennie har alltid pratat öppet med barnen om hur de kommit till och hon vill inte att de ska ha någon drömbild av donatorn.

– Jag brukar påminna dem om vilka personer som de faktiskt har, i stället för personer de saknar. De har ingen pappa, men de har en storasyster. De har en morbror och en gudmor som betyder väldigt mycket.

– Synen på insemination har ändrat sig mycket under de år som gått sedan jag gjorde mina behandlingar. De flesta verkar tycka att det är positivt att möjligheten finns i dag, tidigare var det lite ”hysch hysch”. Jag hoppas att lagändringen medför att mina barn aldrig kommer att tycka att det är något konstigt, eftersom det nu är en helt okej bakgrund att växa upp med i det land där de själva bor.

Hon tror också att svängningen kan leda till en ännu öppnare debatt och ett bättre samtal, bland annat på förskolor och skolor.

– Om personalen kan få mer kunskap och förståelse kan de föra tanken om att familjer ser olika ut vidare till alla barn. Om jag inte hade följt mitt hjärta så vet jag att jag hade ångrat mig. Och nu behöver jag inte känna stress kring tiden – om jag träffar en ny kärlek i livet så kan jag utveckla den relationen i lugn och ro och han kan vara pappa till barnen om han vill. Att vara pappa handlar ju inte bara om biologi och genetik, det handlar om ansvar och om att finnas där.

* Textens Jennie har valt att vara anonym. Så känslig är frågan fortfarande för henne och omgivningen.

SÅ GÅR DET TILL

Insemination med donerade spermier

● Första steget är en fertilitetsutredning som innefattar läkarbesök, gynekologisk undersökning med ultraljud, provtagning och en undersökning av äggledarna.

● Därefter följer en obligatorisk psykosocial bedömning hos en beteendevetare. I regel handlar det om ett eller två samtal, för att fastställa att barnet förväntas växa upp under goda förhållanden.

● Läkaren väljer donatorns egenskaper utifrån ögonfärg, hårfärg, hudfärg och kroppsbyggnad med hänsyn till utseendet hos kvinnan.

● Själva inseminationen sker i första hand vid naturlig ägglossning hos de kvinnor som har regelbundna cykler, men det kan också behövas tablett-behandling eller hormoninjektioner.

● Enligt lagen om genetisk integritet har ett barn som uppnått ”tillräcklig mognad” rätt att ta reda på identiteten hos donatorn. Uppgifterna sparas i 70 år.

IVF-behandling

Befruktning utanför kvinnans kropp används vid infertilitet och oförklarlig ofruktsamhet. Kvinnan får hormon-behandling så att flera ägg mognar, därefter plockas de ut för befruktning och ett embryo förs tillbaka till livmodern. Än så länge måste äggen vara kvinnans egna, graviditet via både donerade ägg och donerade spermier (embryodonation) är i skrivande stund inte lagligt.

Och männen då?

Naturligt nog finns det färre möjligheter för en ensamstående man att skaffa barn på egen hand än det gör för en kvinna. Den som har tur har en kvinnlig vän som inte heller lyckats hitta rätt partner och som gärna vill bli mamma.

Om sex känns uteslutet så är ett alternativ att försöka inseminera på egen hand – det som behövs är en pågående ägglossning, en plastspruta utan nål (finns på Apoteket) och sperma som inte är mer än någon timme gammal. Många kvinnokliniker erbjuder också hjälp med den här typen av insemination.

BOKTIPS!
Den befriade familjen, Josefin Olevik (Weyler förlag).

Journalisten Josefin Olevik berättar om sin egen resa från ensamstående till att bli mamma via insemination. Och om den starka tvåsamhetsnorm som hon ständigt möter i samhället, tankar om att ”en mamma och en pappa” är det bästa för ett barn. ”Men då glömmer man att det finns en annan problematik, till exempel att barn lever med föräldrar som är sjuka, missbrukar, misshandlar dem eller bara inte kan ge dem kärlek.”

AV KATARINA DANIELSSON

FOTO COLOURBOX