Johan Lindeberg: "Med kvinnor vid makten kan vi förändra"

Hösten 2014. Johan Lindeberg känner hur marken rasar under honom. Just nu spelar det ingen som helst roll att han en gång satte jeansmärket Diesel på kartan, förändrade klädkoden för en hel golfvärld och var först ut med att ge den moderne kostymmannen snyggstatus med självbetitlade märket J. Lindeberg. Att han skapat mode med både Justin Timberlake och Jay-Z, att stjärnor som Madonna burit hans kläder eller att han på bara några år skapade en mindre skinnjacksrevolution med BLK DNM.

Nej, att han är Sveriges kanske mest kända internationella modeskapare kan kvitta just nu. Nu när världen rasar omkring honom, då den tunisiska modellen och aktivisten Kenza Fourati, som han haft ett förhållande med i nästan två års tid, berättar att hon lämnar honom.

– Jag minns exakt den sekunden då jag förstod att det inte skulle hålla. Och jag visste direkt att det kommer att ta tre år innan jag känner mig okej igen. Det gjorde det också, berättar Johan Lindeberg när vi nu träffas, drygt fyra år senare.

Han beskriver förhållandet som intensivt, passionerat och näst intill ikoniskt. Så vackert att han kommer att göra en film om det.

– Det var kanske det mest romantiska förhållande jag har haft. Och det pågick precis under den perioden då jag drev BLK DNM och blev en personlighet i downtown New York.

Separationen tar hårt och Johan flyr till Peru för att komma ifrån allt. Under tre dagar ensam i djungeln finner han ”den lilla Johan”, den som kommer att bli allt viktigare för honom. Ett halvår senare lämnar han BLK DNM, märket han startat fyra år tidigare, för att ägna sig mer åt ett djupare kreativt sökande och framför allt fotografi och film. Men han bor kvar i sitt townhouse i Williamsburg, New York, tillsammans med dottern Blue. Tills dagen efter hans födelsedag, i augusti 2015, då nästa slag kommer – Johan förlorar sin mamma.

Snart börjar kroppen göra ont. Liksom den gjorde när det var dags att lämna Diesel (1995) och när han hoppade av J. Lindeberg (2007),

eller när han och hans fru Marcella separerade (2010). Han känner igen känslan.

– Problemet när man är en idealist är att kroppen gör ont när man inte följer sina ideal, förklarar Johan.

Så han gör det han alltid har behövt göra i sådana här lägen: söker sig tillbaka till där allt började, till Skåne.

– Jag har alltid varit ganska radikal i mina förändringsprocesser, och den här gången behövde jag gå tillbaka till rötterna för att landa, säger han och konstaterar:

– När man följer hjärtat så hårt kan det bli helt fantastiskt, men man kan också bli sårad och besviken. Det är då kroppen gör ont. Det var en sådan period i mitt liv, jag behövde börja om.

Moderns bortgång gör att Johan får en ännu närmare relation med sin syster i Torekov. Och när han upptäcker en lada till salu i närheten förstår Johan att det är där han ska vara. Ett stenkast från syrran och fem minuters cykelväg från bästisarna Johan Renck och Jonas Åkerlund, båda framgångsrika filmregissörer.

– Ladan var helt rå, ett ruckel där det bara hade varit grisar och kor de senaste hundra åren.

Och det är här vi möter honom denna soldränkta söndag: i en stor lada som han gjort om till en design- och fotostudio och ett boningshus, med de skånska vidderna som granne och havet i horisonten. Här har han blåst ut allt, satt in en gigantisk gammal öppen spis han hittat i Frankrike, skapat egna långbord av trä och öppnat upp till ett skyhögt tak. Varenda detalj känns lika hoprafsad som genomtänkt: snygga, gamla vintagestolar, slitna skinnjackor och sprejade boots. Oändligt många stearinljus, majestätiska kristallkronor och svarta doftljus från vännen Jonas Åkerlund. Utanför husen kör en traktor på åkern men den konkurreras ut av psykedelisk rockmusik som Johan spelar i ladan.

Här andas det provokation, politik, rock, feminism och passion. Ord som alla är signifikanta för Johan Lindeberg – men det sistnämnda är det han lever för. Finns inte passionen kan det kvitta. Och när den uppenbarar sig inom honom går han inte att stoppa. Som när han i slutet av 1980-talet gick förbi ett skyltfönster i Köpenhamn och såg det italienska jeansmärket Diesel.

– Ett dygn senare flög jag till Milano, hyrde en bil och körde på vinst och förlust till deras kontor och knackade på. Jag visste exakt hur jag skulle göra varumärket Diesel stort.

Eller det ögonblicket då han knappt kunde se Jesper Parnevik vinna en golftävling utan att störa sig på de veckade byxorna och låga axlarna och bli övertygad om att kunna uppdatera golfarnas look genom en tajtare silhuett av tekniska material, rosa byxor och snygga bälten.

Resten är modehistoria.

– Jag är en extrem romantiker. Många tycker att jag är lite för mycket, att det inte är så viktigt att bli så där kär. Men för mig funkar det inte annars, jag kan inte ha en partner bara för att det är bekvämt. Det är samma sak med mina projekt, jag måste vara förälskad i dem.

– Problemet är att jag är så snabb, jag blir så passionerad, men det är väl det man vill uppleva på något sätt … Den kvinna jag blir kär i ger jag väldigt mycket till, kanske lite för mycket. Men jag har väldigt svårt att tänka att man ska vara rädd för det.

Han drar parallellen till J. Lindeberg som han startade 1996, lämnade 2007 och sedan 2016 är konsult åt.

– Jag tog allt jag tjänat på Diesel, sålde min lägenhet i New York och la in allt i J. Lindeberg. Sedan förlorade jag allt. Det är klart att jag i dag kan tycka att det var lite för galet och djärvt, men samtidigt har jag upplevt så mycket och har fått inspirera så många människor, så det är inget jag ångrar, säger han och slänger upp det ena benet över det andra.

På ett svart soffbord ligger en mängd svartvita bilder utspridda, främst på kvinnor.

– Det är inspirationsbilder för BLK DNM, som nog är mitt mest politiska märke. Starka, självständiga kvinnor är alltid något jag brunnit för, säger han och plockar upp en bild föreställande en kvinna som står upp framför ett styrelsebord av män.

– Jag tycker att kvinnor borde leda samhället. Det har jag sagt långt innan #metoo-rörelsen kom. Får man kvinnor i ledande positioner kan man förändra värderingar och slippa machogubbarna i varje land som slåss om pengar och olja. Det måste bli ett paradigmskifte, det går inte bara att tänka att Trump är dum i huvudet, det viktigaste är att se till att kvinnorna tar täten.

Tänket har med rötterna i Lund att göra.

– Det gör något med en att växa upp i en politisk miljö som Lund. Min pappa var journalist på Sydsvenskan och slogs för att kvinnor skulle få bli präster på 60-talet, så jag har det i mig. Jag hade Angela Davis på väggen i mitt rum och har alltid varit fascinerad av självständiga, oberoende kvinnor.

Johan fyller på svart kaffe och passar på att svara på ett sms.

– Det är från Yakan som driver pizzerian här i Torekov. Jag hjälper honom lite. Han och hans familj kom hit från Syrien för fem år sedan. Han studerade ekonomi på universitetet i Aleppo som inte existerar längre. De har nästan blivit mina närmaste vänner.

Johan sms:ar vilka bestick han tycker är snyggast och frågar hur det går med menyn.

– Jag, syrran och min svåger var på pizzerian i går kväll. Vi träffade Yakans svärmor, och trots att hon inte kan någon svenska så skrattade hon hela tiden. Det var helt fantastiskt, de är så glada. Jag är så passionerad för den här pizzerian.

Där har vi den igen, den omedelbara lusten och viljan att förändra.

– Många kreatörer följer nog sin intuition, men jag har också haft ”guts”, mod. Att gå ut från ett styrelsemöte för ett varumärke som bär mitt namn när man vet att mamma och pappa och alla släktingar undrar vad man egentligen håller på med kräver mod. Jantelagen säger att man är en loser och att man har misslyckats. Men jag skiter i det och går ut.

Bekräftelsebehov eller prestationsångest verkar inte existera. Kanske för att det enda som är viktigt för honom i dag är att göra den där ”lilla Johan” mer dominerande.

– Jag tror att jag skrattar mer i dag och känner mig mer avslappnad. Den stora, ambitiösa Johan får kapitulera och släppa fram det lilla barnet. På så sätt får jag ut ännu mer naturlig intuition. Då kommer jag i synk och får kraft.

Johan reser sig upp, rättar till skinnjackan och tar på sig ett svart, vintage, pärlhalsband från Chanel. Han tycker att vi ska åka och äta lunch på pizzerian. I farten tar han med sig en stor cylindervas med ett fång vita rosor som pizzerian ska få eftersom han ändå ska åka till New York i morgon. Att han bor bara en timme från Kastrups flygplats innebär att han fortsätter resa världen över, för att vara med dottern Blue, för att jobba och för att bli inspirerad.

Pizzerian i Torekov är för många kanske ingenting för världen. Men för Johan är den hela världen. De två kurdiska bröderna som driver den hade ingen aning om vem Johan Lindeberg var, men tog emot honom med öppna armar. Och nu har Johan ideellt hjälpt dem att renovera hela stället och satt en ny grafisk profil.

– Folk tycker säkert att jag är galen. Men när jag hör att området här är väldigt sverigedemokrat-influerat ser jag detta som ett integrationsprojekt. Det är så viktigt att vi skapar projekt ihop med alla fantastiska personer som flyr för att rädda sina familjer.

Yakan Selim skiner upp när vi kommer till pizzerian.

– Det Johan har gjort är stort, det betyder så mycket för oss. Vi ville utvecklas och tack vare Johan känner vi att allt är möjligt. Han stöttar oss så mycket med idéer och fina tankar, säger Yakan.

En hel vägg är täckt av porträtt på en mängd olika kvinnor som Johan fotograferat, en del av dem publicerade i italienska Vogue.

– Jag kallar det för Wall of integration eller Women beyond boarders för att visa på att det finns en gränslös värld, oavsett status, religion eller ursprung.

När vi satt oss ner berättar Johan att han håller på att regissera nya videor för artisten Elliphant, att han kanske kommer att ta tillbaka BLK DNM, och så ska han se till att den där långfilmen blir till. Men när han avslutningsvis får frågan om hur han vill bli ihågkommen vittnar svaret lite om att den lilla Johan har något att säga:

– Kanske för Torekovs pizzeria? I sommar kommer det många tysta rasister hit till Torekov. Kanske jag och mina kurdiska kompisar kan inspirera till integration och starta en kulturell rörelse utifrån pizzerian? Det vore fantastiskt. Allt jag gör är en plattform för att uttrycka mina idéer till förändring. Det betyder mycket mer än att bara sälja jeans och skinnjackor.

JOHAN LINDEBERG

ÅLDER: 61 år.
FAMILJ: Dottern Blue, 17.
BOR: I Torekov.
YRKE: Modedesigner, fotograf och varumärkeskonsult.
KARRIÄR: Blev 1990 svensk distributör och internationell marknadschef för Diesel samt chef för märket i USA och Frankrike. Startade J. Lindeberg 1996, grundade märket BLK DNM 2011. Han har både blivit utsedd till Sveriges mäktigaste inom herrmode och fått designpriset Guldknappen samt tidningarna Elles och Cafés stora modepris.
AKTUELL: Är numera fotograf, filmskapare och konsult på J. Lindeberg. Han är även involverad i Brilliant Minds Foundation, ett ledarskapsinitiativ av Spotify-grundaren Daniel Ek och musikproducenten Ash Pournouri som ska verka för ett mer globalt samhälle. Johan hjälper till att bjuda in föredragshållare, arrangera middagar och fotografera de som håller tal (hittills ungefär 80 porträtt).

7 snabba om …

… att vara i modebranschen

”Ska jag blicka tillbaka hade jag nog hellre velat bli filmskapare. Att göra en film på tre, fem månader och sedan släppa den och gå till nästa projekt. Det finns kanske en anledning till varför jag körde J. Lindeberg så hårt – och sedan släppte det för att söka energi någon annanstans. Jag lever varje projekt med passion, men att göra det till en kommersiell business intresserar mig inte lika mycket.”

… sin bästa look

”Jeans, T-shirt, Chanelpärlhalsbandet från en vintagebutik i Paris och en skinnjacka. Helt ärligt skulle jag kunna sova i skinnjacka. Jag ser likadan ut hela tiden. Jag har aldrig skjorta, förutom på min 60-årsfest förra året, men det kändes väldigt konstigt.”

… att vara ledig

”För mig är allt det jag gör ledighet på något sätt. Förr kunde jag bestämma mig för att ha två veckors semester för att koppla av, men det funkar inte. Mitt huvud går hela tiden. Jag vaknar på nätterna och funderar, det går inte att stänga av. Däremot tycker jag om att exempelvis åka ner till Dagshög för att meditera en stund.”

… bästa shoppingstäderna

”Le Marais i Paris. Jag klär mig annorlunda när jag kommer till Paris, tar alltid med mig en extra rock, eller en scarf. Det är skönt med en chic tvist på allting. I New York och Brooklyn finns det bra vintagebutiker och även i Los Angeles, men det finns ingenstans i hela världen där jag blir så inspirerad som i Paris.”

… vänskapen med Johan Renck och Jonas Åkerlund

”Båda två är några av mina bästa vänner sedan vi träffades i Stockholm på 1990-talet, och nu bor vi nära varandra även om vi alla reser och jobbar internationellt. Det är en avslappnad gemenskap. Vi har levt internationellt länge, och det gör att man känner igen sig i varandra. Det blir att vi pratar mycket film, men det är väldigt kul att umgås med kulturella, intellektuella och kreativa personer.”

… dottern Blue

”Vi har en extrem connection. Jag är nästan som en storebror till henne och hon som en lillasyster till mig. Hon är inte lillgammal på något sätt, bara väldigt klok och lugn. Vi pratar om allt. Jag är väldigt öppen och hon ger mig väldigt mycket råd, vilket gör att hon också är öppen.”

… relationen till sina ex

”Jag har oerhört bra kontakt med de kvinnor jag varit tillsammans med. Även Kenza och jag är nära vänner. Nu är jag förälskad igen, och jag ber ofta om råd från mina ex. Jag lär mig mycket av dem.”

AV ELIN LILJERO ERIKSSON

FOTO RICKARD L ERIKSSON