Lina, Madeleine och Angelica blev arbetslösa under corona

Coronapandemin har gett en tydlig ökning av antalet varsel i flera branscher. Under april månad ökade antalet arbetslösa i Sverige med 80 000 människor jämfört med samma period förra året. Totalt uppges 8,2 procent av befolkningen vara utan jobb.

Detta visar siffror från SCB, Statistiska centralbyrån, från i slutet av maj.

Lina Eklund är en av dem som under våren har förlorat jobbet. I dag har hon precis haft sin första arbetslösa vecka i sitt snart 40-åriga liv.

Efter en lång karriär inom resebranschen hade hon precis fått fast jobb som digital strateg på en kommunikationsbyrå när coronakrisen slog till. Bara någon vecka in på sin nya arbetsplats fick hon besked om varsel.

– Jag är driven och van vid att alltid ha något på g. Plötsligt insåg man att man inte kan kontrollera allt.

I nuläget är Lina däremot betydligt lugnare över sin arbetslöshet än vad hon först hade väntat sig.

– Jag tror att beror på att jag inte har fått sparken för att jag har begått ett misstag. På det sättet blir det inte personligt, säger hon.

Lina, som är ensamstående med två barn och villa i Göteborg, berättar dessutom att sexåringen och nioåringen ”älskar corona” eftersom deras mamma nu får betydligt mer tid till att vara hemma. De bakar bullar, beger sig till havet för att fiska krabbor, åker till skogen och bygger kojor.

– I vanliga fall hinner man inte med sina barn på samma sätt, vilket är otroligt frustrerande, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att fler barn har närvarande föräldrar nu. Det här har nog varit en välbehövlig paus, både för mig och för andra. Det är såklart hemskt för de som har blivit drabbade, att någon har gått bort eller blivit jättesjuk – men folk stressar ju ihjäl sig. Själv gick jag in i väggen för två år sedan då jag jobbade i stort sett dygnet runt, något som var ett betydelsefullt wake up call. Vad är viktigt i livet egentligen?

Släppt jakten på titlar

Eftersom att Lina är med i A-kassan och har inkomstförsäkring får hon ut 80 procent av lönen under resten av året, och beskriver de kommande månaderna som en tid för eftertanke.

– Självklart tänker jag på ekonomin. Varje beslut måste ju övervägas och verkligen tänkas igenom på ett annat sätt nu än tidigare. Något som inte alltid är lätt när man är en livsnjutare. Men jag känner också att jag kanske aldrig mer kommer att få den här chansen i livet. En chans till att stanna upp och tänka: Vad vill jag göra?

Enligt Lina har arbetslösheten i och med coronakrisen varit tankeställare.

– Jag känner att jag har släppt jakten på titlar. Nu vill jag bara vara lycklig. Jag skiter i tjänsten och jag behöver inte ha det mest betalda jobbet. Det är klart att det ändå ska vara en helt okej lön, men man har insett vad som är viktigt: familjen, vänner och att må bra.

Hur känner du inför en anställning utanför din utbildning?

– Jag är väldigt öppen för nya utmaningar. Just nu har jag dock ingen panik utan tänker att det kommer lösa sig. För mig är det viktigt att det känns rätt i magen. Jag har alltid känt att jag skulle vilja göra mer skillnad på något sätt, kanske jobba för Unicef eller liknande, så att jobba i vården hade såklart varit fint. Tyvärr så är ju den branschen rejält underbetald och mycket obekväma tider, vilket är svårt när man är ensamstående.

”Handlar inte om dålig prestation”

Angelica Vinuesa, 35, hade nyligen återvänt från mammaledigheten med sitt första barn när coronapandemin drabbade världen. Efter 15 år inom resebranschen blev hon från en dag till en annan av med den fasta anställningen som projektledare i Stockholm.

Nu har hon precis jobbat sitt sista pass och är arbetslös från och med juni.

– Jag accepterade läget ganska snabbt. Det är klart att det kändes ledsamt de första dygnen, jag kunde vakna på nätterna och tänka: ”Herregud, vad är det för mardröm!”, men på grund av corona ser jag det på något sett som en liten del av ett stort elände, säger hon.

Eftersom Angelica tänkte att fler kan behöva prata med andra som befinner sig i samma situation startade hon Facebook-gruppen ”Jobbsökande på grund av Covid-19 – nu haffar vi drömjobbet!”.

Gemenskapen medlemmarna emellan är viktig.

– Jag blir peppad. Att vara arbetssökande är såklart utmanande, men just i det här fallet är läget så extremt. Det handlar om annorlunda omständigheter, inte om en dålig prestation. Vi är många som är drabbade fastän vi är supergrymma på våra jobb, säger hon.

Angelica utgår från att det kommer att vara svårt att hitta ett jobb inom resebranschen just nu, och funderar över sin egen framtid. Vad blir hennes nästa steg?

– Jag har studerat både i Sverige och utomlands och vill såklart använda mina kunskaper och erfarenheter på en ny arbetsplats. Jag har redan börjat vidareutbilda sig med distanskurser och ser det här som en spännande nystart.

”En chans till att starta eget”

Madeleine, 28, pendlar varje dag från Göteborg till Borås på grund av sitt jobb som inköpare och produktutvecklare inom textilbranschen. Men om en månad arbetar hon sin sista dag – i slutet av mars blev hon uppsagd från sin fasta tjänst på företaget och måste nu tillsammans med flera andra lämna arbetsplatsen.

– Jag hade funderat på att köpa en större bostad. Men nu känns det som att 2020 kommer att bli ett år man får bortse ifrån – man får sätta allting på paus.

Bara ett par veckor innan beskedet om varsel hade hon varit på middag hos några vänner som frågat henne om hur hennes bransch hade påverkats av krisen.

– Då svarade jag att det var superlugnt hos oss. Sedan gick allt snabbt utför, berättar hon.

Madeleine, som är med i facket, är i nuläget inte orolig över framtiden.

– Först kom beskedet som en chock, men nu tar jag det lite med en klackspark. Skulle jag vara arbetslös i två, tre år kommer jag kanske att känna lite annorlunda. Men nu ser jag det bara som en chans till att starta eget, börja plugga eller läsa fristående kurser, säger hon.

– Jag tänker mycket på självutveckling, hälsa och träning. Att ta vara på den tiden man faktiskt får extra.

Enligt Madeleine är hon inte främmande inför tanken på att byta bransch, utan det är snarare något hon skulle tycka var roligt. Däremot känner hon att det är viktigt att hon kan bidra med sin kompetens och sina erfarenheter på sin kommande arbetsplats.

– Jag vill kunna komma med något positivt, säger hon.