Line väljer bort bröllopstraditionerna: "Det är ingen som äger mig"
När Line var yngre fantiserade hon om ett stort, påkostat och extravagant bröllop. Den med den vita långa klänningen, kyrkan och brudbuketten som kastas, som hon hade sett den porträtteras i alla amerikanska filmer.
Hon fantiserade om den kyrkliga vigseln, eftersom den – i hennes unga ögon – hade större tyngd än den borgerliga.
Men efter att Line och hennes pojkvän blev tillsammans för 3,5 år sedan har något förändrats i henne.
Nu ifrågasätter hon vissa av de klassiska bröllopstraditionerna som hon tidigare önskade sig. Vilka traditioner kan hon se sig själv i när den stora dagen kommer?
Traditionen som kan tänkas försvinna
I Sverige har det föreslagits att förbjuda en av de mest klassiska bröllopstraditionerna, nämligen att papporna följer sina döttrar längst kyrkgången. Partiet bakom förslaget anser att det är en patriarkalisk tradition som inte hör hemma i Sverige.
Förslaget väckte starka reaktioner, inte bara i Sverige utan även i Danmark.
Historiskt sett har denna tradition – och bröllop – rötter i en samhällsstruktur som dominerades av myndiga män, berättar Kirstine Helboe Johansen, lektor i praktisk teologi vid Aarhus Universitet.
Hon förklarar att vi inte behöver spola tillbaka tiden mer än ett par hundra år i innan det bara var män som var myndiga.
Kvinnor kunde varken rösta eller äga något, och därför var de beroende av männen om de ville ha en någorlunda tillvaro.
Först tog deras far hand om dem, och när det var över – och kvinnorna skulle ut i världen – var de tvungna att hitta en annan man som kunde erbjuda dem mat och ett hem.
Och det är här bröllopet kommer in i bilden.
– Man säkrade sin egen och sina barns plats genom äktenskapet, säger Kirstine Helboe Johansen.
Hon förklarar att den ursprungliga symboliken i att bli ledd uppför kyrkgången av sin far handlar om överlämnande. Som kvinna blev du överlämnad från den ena mannen till den andra.
– I grund och botten handlade det om att du hade tillhört din fars hushåll och nu skulle du vidare tillhöra din mans, säger hon och fortsätter:
– Många tolkar det annorlunda i dag, men om man ser på det ur ett jämlikhetsperspektiv, så tycker jag att det är en märklig ordning som består. För den ena överlämnas, men det gör inte den andra.
Traditionen ifrågasätts nu också av Line Rynkeby Tange.
Line ifrågasätter valen inför hennes egna bröllop
Hon tycker att hela symboliken i att bli överlämnad är problematisk.
– Jag tycker även det är nedvärderande för min mamma. Vad har min pappa för rätt att följa mig, som inte min mamma har?
Line har ännu inte bestämt sig men lutar mot att låta båda hennes föräldrar följa henne längst kyrkgången.
– Om jag bara fattade beslutet utifrån mina egna värderingar, skulle jag gått själv. För att symbolisera att jag är min egna människan. Det är jag som fattar beslutet, för ingen äger mig.
Men innerst inne påverkas hon av sina föräldrars känslor. Om de har en önskan att få följa henne så tas det in i beräkningen.
Line tycker inte heller om traditionen där brudens slöja klipps. Enligt Kirstine Helboe Johansen symboliserar slöjan traditionellt renhet och därmed indirekt jungfrulighet. Den sexualisering av kvinnan tycker Line inte om.
Medvetenheten om att hon inte kan bestämma vad gästerna gör på deras framtida bröllop finns där. Men när hon blir tillfrågad om sin åsikt om tradition är svaret: Jag mår inte bra av den.
Men det finns en sak som Line fortfarande drömmer om: den vita klänningen.
– Jag har bara alltid föreställt mig själv i den. Men om jag ska vara helt ärlig, så borde den nog inte vara vit, säger Line och skrattar.
För Line känns det som några svåra val hon står inför. Att behöva avstå från traditioner som hon hela livet har föreställt sig skulle ske.
– Men just nu handlar det om vilka val jag kan stå för, säger hon och fortsätter:
Jag tycker att vi ska vara försiktiga med att säga att det bara är tradition. Eftersom traditioner förs vidare till nästa generation, och kanske finns det några av dem som vi borde sätta stopp för och släppa taget om.
Detta är en artikel som först publicerades på vår systersajt Femina.dk.