Liv hade precis blivit mamma – sen slogs livet i spillror

Efter reklamen: Så tar du dig igenom sorg - psykologens tips

Från fönstret kan 20-åriga Liv Hansen se en polisbil närma sig huset. Bara en stund tidigare hade hennes sambo Thomas kysst henne och lilla Aya hejdå och kört till jobbet.

– Är det du som är Liv?

Hon märker det direkt när polismännen står utanför hennes dörr. Hela kroppen skakar när hon bekräftar sitt namn och när de berättar för henne att Thomas är död försvinner benen under henne.

Vid matbordet i huset i Slangerup sitter den nu 3 månader gamla Aya med ett leende på läpparna, fortfarande ovetandes om att hennes pappa inte längre är en del av hennes liv.

– Det har fortfarande inte riktigt gått upp för mig att han inte finns längre, säger Ayas mamma, Liv Hansen.

Mammans ord om 12-åriga Mollys tragiska öde uppmärksammas

Innan Thomas blev en del av hennes liv hittade man ofta Liv i nattklubbssvängen där alkohol och den tunga basen bedövade hennes sorg efter att hennes pappa fått en blodpropp i hjärnan.

Hon hade svårt att hitta rätt riktning i livet men var ändå nöjd med sitt jobb på gymmet där hon stod i receptionen. Flera gånger i veckan såg hon den leende tatuerade killen som gick förbi henne vid disken, och när de möttes en kväll genom gemensamma vänner kände Liv direkt att Thomas var rätt för henne.

Började om med kärleken

– Thomas var otroligt levnadsglad och empatisk. Jag kände mig hemma när jag var med honom för han hade ett sådant lugn över sig, kanske för att han var äldre än mig, säger Liv, som snabbt inledde ett förhållande med Thomas.

Han hade tidigare levt ett turbulent liv i Köpenhamn efter att hans pappa gick bort, men drömmen om något annat och ett bättre liv förde honom tillbaka till Slangerup. Från att ha varit en riktig festprisse trivdes Liv bra med att istället spendera helgerna med Thomas. Ofta låg de bara under en filt och tittade på serier eller spelade spel och drack te.

– Thomas var bra på att få mig att reflektera över mitt liv, och genom alla våra samtal blev jag klokare på mig själv. Jag kom bland annat på att jag ville utbilda mig till något där jag kunde hjälpa andra, berättar Liv som bestämde sig för att bli sjuksköterska.

Paret blev historiska – nu har Maryanne förlorat maken Tommy i corona

Även om en kärnfamilj alltid hade varit en dröm för Liv var det med bultande hjärta hon stod där med ett graviditetstest en dag. Hon hade mått lite konstigt men trodde ändå knappt sina ögon när hon såg att testet var positivt.

– Jag var så ung och var ju inte alls vid ”rätt” tidpunkt i livet för att skaffa barn, så när jag ringde till Thomas för att berätta visste jag varken ut eller in, säger Liv som ändå, tillsammans med Thomas, kom fram till att de ville behålla det lilla livet som växte i Livs mage.

Och efterhand som tiden gick blev glädjen större och större över den kommande familjemedlemmen.

– Även om det var en chock för Thomas också så hade han sagt flera gånger att gärna ville bli pappa innan han var 30 år. Och det blev han ju, säger Liv och ler.

Fylld av kärlek till sin dotter

Den dag Aya kom till världen och blev lagd i famnen på den nyblivna pappan strålade han mer än någonsin. Det var första gången Liv såg sin pojkvän gråta och hon tvivlade inte en sekund på att han skulle bli världens bästa pappa.

Tiden efteråt fylldes av allt jobb som krävs när man har ett spädbarn. Men det var aldrig några sura miner från Thomas.

– När han kom hem från jobbet satte han igång att städa och slutade aldrig innan han var färdig, berättar Liv, som ofta fylldes av kärlek när hon såg Thomas och Aya som satt i sin egen lilla värld i soffan.

– Han gjorde ett lugnt brummande ljud när hon skulle sova, och hon somnade direkt. Han var mycket bättre på det än vad jag var, minns Liv med ett leende.

Men hennes leende försvinner när tankarna på dagen när lyckan vändes till en mardröm gör sig påminda.

Den 10 maj började som alla andra dagar. Thomas kysste sin lilla familj hejdå och satte sig i bilen för att köra till sitt arbete.

– Jag älskar er, var det sista han sa innan han stängde dörren.

Kort därefter fick Liv ett meddelande från sin mamma att det hade skett en olycka på en väg i närheten och hon undrade om de var okej.

Tiobarnsmamman Sonya födde sin första dotter – dog två veckor senare

– Jag låg i sängen med Aya så jag svarade att vi var okej och när hon frågade om Thomas var jag inte orolig för han hade ju åkt lite tidigare.

Thomas dog i bilolycka

Liv försökte ändå ringa Thomas flera gånger, och när han inte svarade fick hon en dålig magkänsla.

Kort därefter körde polisbilen upp mot huset.

– Jag visste att han var död när jag såg bilen. Ändå fortsatte jag att säga samma sak hela tiden. ”Thomas är inte död! Han är inte död!”

– Det kändes som att jag stod utanför mig själv. Jag hade ju precis sett honom så det kunde ju inte stämma, säger Liv som fick veta att Thomas hade blivit påkörd av en betongbil och dött på platsen, 29 år gammal.

Liv gick in i ett chocktillstånd och kunde inte ens gråta. Men när hon kort därefter stod i kapellet för att se Thomas en sista gång gick allvaret upp för henne. Med Aya på armen satte hon sig vid sidan om Thomas. Hon kysste honom och sa: ”Vakna nu upp”. Men hans ögon förblev slutna.

Tiden efteråt minns Liv som en enda dimma. Tankarna på att hennes älskades namn aldrig mer skulle lysa upp telefonens display, att hon aldrig mer skulle höra hans röst eller se honom sitta i soffan med Aya blev nästan outhärdliga att bära.

Liv försökte istället få dagarna att gå. Hon flyttade hem till sina föräldrar där hon kunde få hjälp med Aya. Hon åkte till platsen där Thomas hade mist livet och lade dit blommor och när Thomas fotbollslag hade match några dagar senare satt hon på läktaren med sin familj och såg laget spela med sorgeband.

Skyller på sig själv

– De hade inte vunnit på ett tag men den dagen vann de, berättar Liv, som haft en period då hon ibland varit arg eller skyllt på sig själv.

– Jag tycker inte det är rätt att han lämnade oss, vi hade ju precis blivit en familj. Men andra dagar har jag tänkt att om jag bara hade bett honom om hjälp med något hemma så hade han ju blivit försenad och undsluppit olyckan. Det rörde sig ju om sekunder. Det hela går bara runt i mitt huvud och det känns som att jag lever i min värsta mardröm, säger hon.

När vi träffar Liv är sorgen förlamande och hon kan fortfarande inte föreställa sig att leva utan Thomas. Men trots allt vet hon att Thomas hade önskat att hon och Aya får ett bra liv.

Lisa Nilsson: Breven från mamma förändrade allt – efter hennes död

– Om jag inte hade haft Aya vet jag inte vad jag skulle gjort. Men alternativet att ge upp finns ju inte, min uppgift som mamma har bara blivit större, säger Liv, som ska läsa till sjuksköterska efter föräldraledigheten.

Liv har sökt bygglov på sina föräldrars tomt för att kunna skapa ett eget hem och vara nära sin familj och Thomas grav.

– Jag har sagt till Aya att pappa är osynlig, men att han ändå är här. Hon förstår såklart inte det än men jag vill inte att något ska vara tabu att prata om. Vi kommer att prata om Thomas och hon ska få veta hur mycket han älskade henne. Jag har fyllt en låda med Thomas saker som hon ska få när hon blir större, så hon kan få en uppfattning om vem han var, säger Liv, som inte ångrar en enda sekund som hon spenderade med Thomas.

– Även om det nästan gör fysiskt ont nu så skulle jag inte vilja ha det ogjort. Smärtan är vad jag har kvar av honom. Resten är minnen.

Av Nina Sommer
Översättning: Johanna Svan
Foto: Kaspar Wenstrup, privata