Magnus, Anna och Marina lever i en relation

Vad är kärlek till en annan människa, egentligen? Jag skulle säga att det är både meningen med livet och en enskild kraft, en bonus. Kärlek gör det enklare att leva, oavsett vem man riktar den till.

Jag är mamma till två döttrar och min kärlek till dessa ljuvliga individer är ofrånkomlig och ögonblicklig. Jag är hustru till Magnus och honom har jag älskat i nästan halva mitt liv. Jag är dotter och svärdotter.

Hemma i mitt hus nns sedan en kort tid tillbaka också Marina och hennes tre barn. Marina är min och Magnus förälskelse, vår krydda och oväntade vän. Vi lever tillsammans, som ett, fast tre, i en lika klassisk som ovanlig relation.Vardagen delar vi med jobb, skola, matlagning, städning och allt annat som ingår. Och vi älskar, sover och vaknar tillsammans.

JAG FÖRSTÅR OM det senare väcker lite mer uppmärksamhet än det första. Att dela dammsugning på tre vuxna är inte lika kontroversiellt som att dela säng i samma formation. Men för oss känns det rätt och naturligt. Vi är polyamorister*– vi delar alltså vår kärlek på era. Och det är ingen hemlighet på något vis, vi bor i en helt vanlig villa i den lilla byn Kinnarumma utanför småstaden Borås.

Det sägs ju att småbyar tenderar att vara lite traditionellt lagda i sina åsikter, men det är inget jag eller min familj har märkt av på ett negativt vis. Det här är en fin plats att leva på, alla känner alla och alla accepterar alla. Även oss, en storfamilj i regnbågens skönaste färger.

Den som tror att polyamori bara handlar om sex, mörka rum och gammaldags, sektlika värderingar kan tänka om. Vi lever lika mycket här och nu som någon annan – med den skillnaden att vi har valt bort tvåsamhetsnormen.

JAG HAR ALLTID känt mig attraherad av kvinnor, även om jag inte började kalla mig bisexuell förrän jag träffade Marina. Magnus och jag har hängt ihop sedan gymnasietiden, vi började med en stark vänskap, mycket humor och långa samtal innan vi blev tillsammans på riktigt. Den grunden har vi haft glädje av många gånger sedan dess, när tillvaron har känts tuff och jobbig.

Vi förlovade oss så småningom, köpte huset och fick våra flickor. Vi hade Volvo och katt och vi mådde oftast bra och ibland lite sämre, så som alla gör. Jag kämpade med att hitta jobb och Magnus blev känslomässigt sliten när hans na pappa dog. Det var upp och ner, även i kärlekslivet. Efter en längre svacka hittade vi tillbaka till varandra med ännu större närhet än tidigare. I och med det kom också ett sug efter att experimentera sexuellt, gärna med en annan kvinna…

Och här kan vi ju stanna upp en sekund, så att det inte blir några missförstånd. Jag och Magnus blev inte sugna

på något mer på grund av att vår relation kändes otillräcklig. Tvärtom. Vi ville bara ha det ännu härligare. Det är tyvärr en missuppfattning hos många, att de som till exempel vill ha trekanter eller vill bli swingers är olyckliga och otillfredsställda. Så var det aldrig för oss.

SEXUALITET ÄR EN öppen och viktig fråga för mig. I perioder har jag jobbat med att sälja sexleksaker och både en och annan i omgivningen har velat ha tips och råd. Ur den aspekten är det egentligen ingen här i byn som höjer på ögonbrynen över vårt livsval. De säger att de själva aldrig hade kunnat leva som vi gör, men ändå kan det finnas många tankar och reflektioner som kanske på sitt sätt inspirerar dem i deras tvåsamhet.

EFTER ATT FAKTISKT ha provat på en trekant med en kvinnlig vän fick vi mersmak. Så galet roligt och fantastiskt det var! Vi startade ett konto på nätet, på en sajt där man öppet söker andra människor att njuta med. Och efter ett tag fanns där ett svar som kändes seriöst och lockande, från en ensamstående mamma som hette Marina och som bodde med sina tre barn i Göteborg.

Vi träffades över en fika och det var väldigt odramatiskt, men samtidigt livsomvälvande. Jag blev mer och mer attraherad av Marina ju längre vi satt där och pratade. Det slog mig hur lika vi var, hon gjorde mig nyfiken, jag ville komma henne närmare. Och den känslan har hållit i sig.

Efter det sågs vi så mycket vi kunde och hann, ensamma eller med alla barnen. Vi dejtade under två års tid, kan man säga. Och första gången vi hade sex tillsammans alla tre hade vi byggt upp en sådan längtan att stunden blev magisk. Mina känslor for rakt upp i himlen och tillbaka. Och det är ju det kärlek och lust är, eller hur? Magi. Lycka. Liv.

MEN BARNEN, DÅ? Deras känslor, deras behov av trygghet och normalitet? Ja, jag hör er. Jag är mamma och mina barn kommer i första hand. Alla barn kommer i första hand. Och jag känner mig helt säker på att både Andréa och Juli och Marinas barn Linus, Luka och Lea gör just det – de kommer i första hand. Hade inte våra barn fått så bra kontakt så skulle inte vårt liv sett ut som det gör i dag. Och hade inte de mått bra så hade inte vi heller kunnat göra det.

Självklart är vi lika öppna mot barnen som mot vår omgivning. Vi berättade om vad polyamori är och att det är ett sätt att leva. Eftersom Juli var så liten då oroade jag mig mest för vår tonåring Andréa, men hennes första reaktion var: ”Mamma, bara ni är lyckliga, så…” Det glömmer jag aldrig. Hon är en väldigt klok och omhändertagande tjej och nu har hon fått er syskon, vilket hon länge drömt om.

Vi pratade också med skolan och Andréas lärare och bad dem hålla ögon och öron öppna för prat bakom hennes rygg. Vi möttes av nyfikenhet och vänlighet, inget annat. Och hittills har även barnens värld varit kärleksfull tillbaka. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den kommer att fortsätta vara det. Barnen får stundtals handskas med många frågor, som ”Har ni två mammor?” och ”Men är inte er pappa otrogen, då?” men ingen har varit medvetet elak mot dem och de har alltid svar att ge.

SÅ HUR FUNKAR det i praktiken, då? I köket, vardagsrummet och sovrummet? Är det guld och gröna skogar för Magnus som har två kvinnor att dela säng med? Blir vi svartsjuka om han väljer den ena före den andra? Nej, inte direkt.

Visst skaver det ibland, men det är nog mer mellan mig och Magnus som har varit ihop så länge. Eller när vår gemensamma historia gör sig påmind och Marina känner sig utanför en stund. Men vi är aldrig svartsjuka på varandra sexuellt. Ibland lägger vi oss vid olika tider, någon sitter kvar vid tv:n medan de andra två är trötta och säger godnatt. Och då kan det bli sex om andan faller på. Det är som i vilken relation som helst, ibland är man sugen, ibland inte.

Det en stor omställning att leva tillsammans, att sammanfoga två familjer. Vi lär oss fortfarande. Mina och Magnus barn är lite mer vilda, Marinas är väldigt väluppfostrade och präglade av storstadslivet. Men i slutändan är det som Andréa sa: Det viktiga är att vi känner oss lyckliga. Och det gör vi, vi har en styrka tillsammans som gör att vi kan hjälpa varandra och klara det som livet ger. Vågskålen har just nu blivit lite tung åt ena hållet, jag är arbetslös och Marina är sjukskriven. Magnus jobbar alltså för oss alla och det är stundtals slitsamt och oroligt. Men vilken familj har inte det så av och till?

Jag älskar båda två, lika mycket. Kärleken kan vara färgad av olika saker, men den kan inte vägas, jag kan inte älska Magnus och Marina olika mycket. Och jag känner mig väldigt älskad av dem. Jag tror att vi kommer fortsätta på det stora äventyr som vi har slagit in på. Är vi bara ödmjuka inför varandra så kommer vi klara den klassiska utmaningen – att det är svårt att leka tre.

Vi har nämligen upptäckt att det råkar vara mycket roligare.

* POLYAMORI Utövandet av era samtidiga kärleksrelationer, med samtycke från alla inblandade. Polyamori skiljer sig från polygami, som är giftermål mellan flera parter.

LÄS MER:

www.polyforeningen.org

www.morethantwo.com

www.polyinthemedia.blogspot.se

ANNA LARSSON

ÅLDER: 38 år. BOR: Kinnarumma, Borås. GÖR: Letar jobb som försäljare. FAMILJ: Maken Magnus, flickvännen Marina. Barnen Andréa, 14,och Juli, 7 år. Bonusbarn via Marina: Linus, 15, Luka, 11 och Lea, 8 år.