Marianne Rundström ryter ifrån mot åldersdiskrimineringen

SVT:s nyhetsankare Marianne Rundström har kommit ut med sin första bok, Passé: De ofrivilliga pen­sionärerna, en stridsskrift mot vad hon kallar ålderism.

– Det är när man betraktar och bedömer människor utifrån ålder, förklarar Marianne.

Du kan vara frisk, stark och arbetsför till hundra procent men sett till personnumret ha uppnått en ålder där du betraktas som gammal och därmed inte längre någon att riktigt räkna med. En sifferkombination förklarar att det snart är dags att dra sig tillbaka från arbetslivet – att gå i pension alltså.

Hur roligt är det för den som inte vill? Marianne citerar ur författaren och akademiledamoten Horace Engdahls nyligen utgivna samling aforismer, Den sista grisen.

”Pensioneringen liknar flyktingtillvaron: att säga farväl till hoppet om att någonsin återfå den respekt och betydelse man ägde i en tidigare verklighet.”

– Det är så väl formulerat, säger hon, och så sant. Men det här gäller förstås bara oss som inte vill gå i pension, som känner att vi fortfarande har så mycket kvar att ge i arbetslivet. Jag har ett privilegierat arbete där jag bara slitit på knoppen, inte kroppen. Jag känner många med fysiskt krävande arbeten, inte minst inom vården, som räknar dagarna fram till pensionen. För dem är det en befrielse att få sluta arbeta. Vad det handlar om är att pensioneringen ska vara frivillig. Man ska inte behöva sluta arbeta bara på grund av en siffra.

Läs även: 60 är det nya 30 – detta är anledningen enligt forskare

Marianne är 65 år. När hon fyller 67 måste hon sluta på jobbet.

– De ville veta hur det var att åldras inom TV-branschen i Sverige med hänvisning till Barbara Walters, det legendariska TV-ankaret i USA som vid 84 års ålder meddelat att hon skulle sluta. Barbara hade då inte fått sparken, det var av fri vilja. Hon kunde ha fortsatt arbeta om hon velat.

– Jag var den äldsta de kunde hitta bland kvinnorna på SVT. Jag berättade som det var, att efter 67 var det stopp. I USA skulle man vid en sådan ålder snarare kunna vara i början av sin karriär i samma jobb. Här har jag upplevt att yrkeslivet ­befann sig i utförsbacke redan före 60. Möten som man var självklar på tidigare blev man inte längre kallad till. Jag fick känslan att eftersom jag snart skulle gå i pension så var jag inte längre någon man kunde satsa på. Det sved i självkänslan. Jag var ju fortfarande den jag ­alltid varit, bara lite äldre.

Programmet väckte starka reaktioner hos många lyssnare.

– Det kan fortfarande komma fram folk på gatan och säga: ”Faen, det där har jag själv tänkt på, så är det.” Och så småningom mognade beslutet att det kanske är en tillräckligt stor fråga för att man skulle kunna skriva en bok om det. Ungefär samtidigt gick ju också Fredrik Reinfeldt ut med att vi inom en inte alltför snar framtid måste arbeta tills vi blir 75. Det var ju en riktig bomb.

Forskning visar att de barn som föds nu förmodligen kommer att leva upp till 100 år i snitt.

– De största åldersförändringarna visar faktiskt de som är 65 i dag – det är det nya 55, skrattar Marianne. Och om allt fler blir 90 och 100 år och ska gå omkring och ha semester i 25 år… det blir ju helt knäppt. Vem ska pröjsa för det? Pensionspengarna kommer inte att räcka till.

I boken intervjuas ett antal personer som motvilligt låtit sig pensioneras, bland andra nyhetsankaret Claes Elfsberg som om han arbetat i USA skulle haft många år kvar på jobbet. Där finns också flera som skapat sig nya karriärer efter pensionen i Sverige, bland dem en hjärnforskare som blev värvad till en professur på anrika universitetet Harvard där han tio år efter pensionen fortfarande gör karriär.

– I USA får man aldrig nämna ålder, där värderas också erfarenhet mer än i Sverige. Jag vet inte riktigt varför vi är så åldersfixerade, här är det fint att vara ung och fult att vara gammal. I länder som Kina, Thailand och Vietnam får du i stället status om du uppger hög ålder.

– En del menar att vår fixering vid ålder hänger samman med personnumren. Du ska ju i alla sammanhang visa upp det och blir på så sätt också ett med din ålder.

Läs även: Hetaste trenden i modebranschen – att vara över 50 år

DET SKREVS EN gång i tidningarna om ”jätteproppen Orvar”. Det handlade om 40-talisterna som satt på alla fina jobb och vägrade flytta på sig och fick de unga att gå ­arbetslösa.

– Men det finns ingen forskning i världen som visar att om en äldre stiger åt sidan så kommer en ung in. Där många äldre sitter kvar kommer också unga in, det finns inte ett bestämt antal arbeten på det sättet. Och en ung människa kan aldrig ersätta en erfaren.

Marianne skriver att åldersdiskriminering kan vara farligare för hälsan än både sexism och rasism.

– Ålder kan du ju inte göra någonting åt. Sexism och rasism kan i bästa fall bekämpas.

Det måste till en förändring i attityd till ålder men det är ingen enkel sak, menar hon.

– Det finns ingenting som är så svårt som att ändra på attityder. Men man har lyckats med det i Finland. Där startades en kampanj för tio år sedan under mottot ”Erfarenhet är tillgång”. Man bestämde sig för att bli ledande i att ta tillvara erfarenhet och använde sig av popstjärnor och andra kändisar i kampanjen, och det har lyckats bra. Det var naturligtvis också nationalekonomiskt betingat. Man var klar över att det var nödvändigt att ha kvar människor i arbete så länge det var möjligt.

Hur vill du då själv ha det?

– Jag kan inte säga att jag vill arbeta tills jag är 70 eller 72, man vet aldrig vad som händer i livet. Men om jag får vara lika frisk som nu så kan jag inte se någon anledning till att jag skulle sluta. Med den erfarenhet jag har nu är jag bättre på jobbet än någonsin. Jag tycker det ska vara frivilligt att gå i pension, inte ett tvång. För mig är ett meningsfullt liv förknippat med arbete och jag har ett jättekul jobb. Jag gör roliga saker hela tiden, livet fylls ständigt på. Att sitta i en solstol och titta ut över havet kan nog vara skönt i ett par veckor men sedan skulle jag bli rastlös.

Ett sista ord av erfarenhet?

– Gammal är den som inte är nyfiken! Riksdagskvinnan Barbro Westerholm (L) har formulerat det, hon har kämpat för frivillig pension i 40 år. Och precis så är det.

TEXT KENNETH GYSING

FOTO SARA MAC KEY