"Min prinsessdröm gick i uppfyllelse"

För fyra år sedan var Alicia Vikander en okänd ”shooting star” på filmfestivalen i Berlin. Sedan dess har det gått väldigt fort. På filmfestivalen i Venedig (i september, reds anm) framträder hon som en etablerad världsstjärna.

I dag överöses hon med roller och beröm, toppregissörer från hela världen vill arbeta med henne och hon är Oscarsnominerad för sin roll i The Danish Girl – något hon försöker tona ner med en blygsam axelryckning.

– Det viktiga är ju att hitta ett bra projekt och att publiken tycker om resultatet. Priser och nomineringar får bli grädde på moset, säger hon.

– Men jag försöker att njuta så mycket jag kan. Det här yrket är så förgängligt.

Svenskan sitter i ett rum på Hotel Excelsior, på festivalön Lido utanför Venedig. Hon är här för att presentera filmen The Danish Girl, som är med i den officiella tävlingen. (Filmen blir utan pris, men får stående applåder och bra kritik.)

– Kul att få tala svenska i en intervju. Det blir så mycket på engelska att jag nästan får ställa om i huvudet till svenska, säger hon med ett skratt.

Och det är förståeligt. Bara under 2015 är hon aktuell i åtta internationella filmer, och motspelarna heter Bradley Cooper, Sienna Miller, Hugh Grant, Eddie Redmayne…

– Snacka om ketchupeffekt. Jag har jobbat non stop i två och ett halvt år, och nu kommer alla filmer på en gång.

Dramat The Danish Girl baseras på den sanna berättelsen om Einar och Gerda Wegener, ett danskt par där han genomgick en av världens första lyckade könskorrigeringar. Alicia spelar hustrun Gerda, som var en känd illustratör och konstnär.

– Gerda hade förmågan att älska någon annan mer än sig själv. Jag beundrar Gerda och önskar att jag hade lite av henne i mig, sa Alicia när hon mötte det stora pressuppbådet på Lido.

Filmens regissör Tom Hooper är eld och lågor över sitt svenska val.

– Det är svårt att hitta riktigt, riktigt bra skådespelare. Sanna genier är oerhört få. Om du dessutom vill ha någon som ser ut på ett speciellt sätt blir de ännu färre. Jag har haft ögonen på Alicia länge.

HON ÄR EN SJÄLVKLAR DEL av svensk-boomen inom internationell film, men det märks att de som grupp aldrig hinner ses och tala gemensamma erfarenheter. När jag är på plats i Venedig ringer Rebecca Ferguson till mig. När hon får höra att jag ska intervjua Alicia säger Rebecca: ”Åh, hälsa henne, vi jobbar så mycket att vi aldrig hinner träffas.” Och Alicia hälsar tillbaka vid vårt möte.

Själv tycker jag att jag springer på Alicia överallt på filmfestivalernas premiärer, efterfester, på flygplan (en gång satt jag bakom henne från Nice till Stockholm men avstod gentlemannamässigt från att tjuvläsa det manus hon hade på sin dator).

Vid våra första möten var hon blyg och rätt talträngd, i dag är hon fylld av självförtroende – men det är fortfarande svårt att komma henne riktigt in på livet. Hon är inte lika omedelbar som både Noomi Rapace och Rebecca Ferguson kan vara.

Om vi backar bandet ganska exakt 27 år så föddes Alicia i Göteborg, som dotter till en teaterskådespelerska och en psykiater. Föräldrarna separerade tidigt och Alicia fick ofta hänga med mamma till teatern, när barnvakt saknades. Redan från skolåldern spelade hon själv i musikaler på Göteborgsoperan, och hon flyttade till Stockholm som 15-åring för att gå på balettskolan.

Via småroller i tv-produktioner fick hon huvudrollen i Lisa Langseths Till det som är vackert, som hon Guldbagge-belönades för och som ledde till den kvinnliga huvudrollen i danska A Royal Affair – och en internationell stjärna var född.

TROTS ETT ANTAL FÖRSÖK kom Alicia aldrig in på scenskolan, så i stället har filmrollerna fått bli hennes utbildning. Flera av dem har varit kostymdramer, typ nämnda A Royal Affair samt Anna Karenina och Testament of Youth.

– Att få spela drottning i A Royal Affair var ju som att låta en gammal prinsessdröm gå i uppfyllelse. Och det var kul att se alla kvinnor på inspelningen klädda i korsett och tjusiga klänningar. Fast att bära korsett var väl roligast första gången. Sedan blev det mest besvärligt, till exempel att gå på toaletten. För drottningrollen var hon också tvungen att lära sig danska.

– Det var jättesvårt. Jag bodde i Köpenhamn i två månader för att komma in i det. Någon sa att om du kan lära dig att räkna på danska, då klarar du resten, så jag började med räknetalen.

Och sin utmärkta engelska till trots kände Alicia sig pirrig inför att spela den mycket kända brittiska författarinnan Vera Brittain i Testament of Youth.

– Det var tufft att spela en ikon som alla engelsmän har läst om i skolan. Jag ville verkligen göra henne rättvisa. Det är alltid speciellt att porträttera personer som finns eller har funnits. Här kunde jag studera foton och hennes skrivna ord för att hitta essensen.

ALICIAS FÖRÄLDRAR ÄR fortfarande hennes mesta rådgivare. När hon får ett intressant manus mejlar hon det till dem och ber om deras åsikt.

– Det har blivit en bra tradition, speciellt eftersom jag numera träffar dem så sällan. Och de är oerhört ärliga.

Som skådespelerska söker Alicia hela tiden projekt som skiljer sig från varandra, vilket har gjort att hon hoppat från genre till genre.

– Jag vill pusha mig själv. Jag letar efter saker som gör mig nervös, något som jag inte riktigt kan. Resan dit blir väldigt rolig.

Sedan något år tillbaka har hon ofta setts tätt omslingrad med hyllade kollegan Michael Fassbender, som hon mötte under inspelningen av The Light Between Oceans i Australien. Men vid detta samtalsämne är det tvärstopp.

– Jag säger inget om mitt privatliv, säger hon, men tillstår att det är jobbigt att bli fotograferad av paparazzi, som när hon och Fassbender handlade på en 7Eleven-butik i Stockholm tidigare i år.

– Det känns lite konstigt när man inte har en aning om det. Den delen av kändisskapet är ingenting jag uppskattar.

Under ett par år sa hon alltid att hon bodde i en kappsäck, att hon inte var rotad någonstans. Nu har hon, liksom kollegan Noomi Rapace, köpt en bostad i London och har den brittiska hu­vudstaden som sitt nav.

– Men mina rötter betyder mycket för mig, och jag saknar min familj och mina vänner. Något som jag insett under allt mitt resande är att det är människorna som betyder någonting, inte det ställe där de bor.

ALICIA VIKANDER

ÅLDER: 27 år.

BOR: London.

YRKE: Skådespelerska.

AKTUELL: Burnt, The Light Between Oceans. Talesperson för Louis Vuitton.

KOMMANDE: The Danish Girl, Tulip Fever.

ROLLER I URVAL: Till det som är vackert, A Royal Affair, The Fifth Estate, Ex Machina, The Man from U.N.C.L.E.

AV GUNNAR REHLIN

FOTO UIP

Intervjun publicerades först i Femina nr 11 2015.

Fler spännande intervjuer:

Renée Voltaire: ”Det uppstår lätt familjedrama på julen”
David Lagercrantz: ”Går det åt helvete blir det ingen fortsättning”
Orup: ”Jag satt två veckor i fängelse – av praktiska skäl”