Mouna Esmaeilzadeh: "Hälsans utveckling går i raketfart"

Hur har din familjs flykt påverkat dig?

– Jag var bara tre år när livet i Iran blev omöjligt. Båda mina föräldrar var politiskt aktiva och i opposition mot regimen, de var öppet för demokrati och hamnade högt på den svarta listan. Natten då vi flydde var det tjugofem minusgrader och full snöstorm. Vi red på hästar och jag satt insvept i mammas famn. När hästen snubblade gled jag ur hennes grepp och försvann i snömassorna, det tog en lång stund innan hon kände mitt hår med fingrarna och fick upp mig igen. Det var ju kolsvart omkring oss och mamma sa ingenting av rädsla för att skapa panik i gruppen. När hon räddat mig hade jag ingen puls, mitt hjärta slog inte, jag andades inte. En av mina bröder började skrika men vi förblev oupptäckta och lyckades ta oss till en liten by där ett par kvinnor klädde av mig och la mig i en balja med tempererat vatten. Min kropp var ljusblå, alla trodde att jag var död. Men jag vaknade… Händelsen har fått mig att uppskatta mitt liv ännu mer och jag tar ingenting för givet.

Hur var familjens första tid i Sverige?

– Den var en chock för oss alla, vi var traumatiserade av allt vi sett och känt i Iran. Men det var också en stor lättnad. Mamma och pappa som hade levt länge under dödshot var nu plötsligt fria, även om de utmanades med språket och kulturen. Och jag som aldrig hade sett en lekplats kunde knappt ta till mig den nya generösa miljön. Jag sprang och gömde mig när jag hörde motorcykelljud som påminde om den iranska moralpolisen. På grund av den kraftiga nerkylningen vid flykten hade jag fått en tandköttsinflammation som ledde till att mina framtänder drogs ut. Jag blev kallad ”tandlösa Mouna”.

Vad känner du kring dagens hårda flyktingdebatt?

– Jag tycker att vi ska vara liberala och redo att ta emot dem som behöver det, men samtidigt kunna ställa krav. När vi erbjuder skydd måste vi kunna förvänta oss att alla följer våra svenska regelverk. Den som inte gör det ska inte få stanna kvar. Sverige ska inte acceptera odemokratiska och diskriminerande kulturer i sitt offentliga rum. Vi ska vara toleranta och givetvis får alla tro och tycka vad de vill, men alla står lika inför svensk lag och rätt. Här råder ett demokratiskt samhälle med jämlikhet mellan könen där alla, oavsett läggning och tro, är lika mycket värda. Men det är känsliga frågor i Sverige i dag, landet drivs av populism och en förväntan på politisk korrekthet. Jag tycker att man måste kunna diskutera utifrån fakta utan att bli stämplad som det ena eller andra.

Vad är det med hjärnan som lockar dig?

– Jag började läsa filosofi och forska kring hjärnan av nyfikenhet på hur vi människor fungerar och vad som är det mänskliga medvetandet. Jag trodde att jag skulle bli klokare på vägen, men det är jag inte säker på att jag blivit. Hjärnan är väldigt outforskad. Vi har lyckats åka till månen och vi har skapat artificiell intelligens, men vi kan fortfarande väldigt lite om vår egen hjärna.

Vilka missuppfattningar har vi om hjärnan?

– Att vi tror att vi är så himla rationella när det är precis tvärtom. Vi ljuger för oss själva hela tiden och hjärnan lurar oss konstant. Vi kan klamra oss fast vid en åsikt vi haft hela livet trots att fakta säger något annat, och då är det hjärnan som styr oss. Vi förstår vår egen hjärna och vår värld så dåligt, hjärnan har ju inte utvecklats på 40 000 år. Hjärnan är designad för att kunna göra det omöjliga och den kommer i framtiden kunna definiera hela den mänskliga naturen, men på många sätt är vi inte mycket mer rationella än en apa.

Berätta om dina tankar kring förebyggande vård.

– Vi besiktigar ju våra bilar så varför inte besiktiga våra kroppar för att upptäcka och förhindra sjukdom? Utvecklingen går i raketfart, samma utveckling som vi sett inom mobilteknik kommer vi att få se med hälsan. Jag tror att vi står inför en revolutionerande tid där endast etiken står i vägen för att kunna utrota sjukdomar som cancer och Alzheimers sjukdom. Det kräver att vi går in och klipper direkt i arvsmassan och på så vis väljer bort de sjuka generna. Har vi rätt att göra så, att styra över mänsklighetens framtid? Och vad händer om fel människor får tillgång till tekniken?

– Utöver de här aspekterna så tror jag att många tänker att jordens resurser inte räcker till, men det håller jag inte alls med om. Vi är tillräckligt innovativa för att ingen ska behöva svälta i framtiden. Jag tror att vi kommer att lösa våra problem och jorden kommer inte att gå under. Människan är för genialisk för att låta det hända. Fattigdomen minskar för varje år tack vare vår vilja att utforska, lösa problem, uppfinna och informera. Om vi blir lyckligare av att hela tiden få det bättre – det är en annan fråga.

Har du plats för magi i ditt liv?

– Absolut! Vi utför ju magi och mirakel varje dag just på grund av vetenskapen. Och jag ser ingen motsättning i att vara exempelvis både spirituell och vetenskaplig. Vi kan kosta på oss att vara både kritiska och ödmjuka. Det finns en rädsla för att människan ska utvecklas till någon form av känslokall maskin ju mer vi sammankopplar oss med teknologin, men jag tror att vi tvärtom kommer att bli mer högkänsliga och empatiska just tack vare tekniken.

Vilken historiskt viktig person skulle du vilja äta lunch med?

– Jeanne d’Arc. En enkel bondflicka som inte ens kunde läsa lyckades få den franske kungen att ändra riktning och tog befäl över en hel armé. Hon var ju komplett galen, det är uppenbart, men galenskapen gav henne superkrafter.

MOUNA ESMAEILZADEH

Ålder: 38 år.
Bor: Marbella, pendlar till Sverige titt som tätt.
Familj: Make och två barn.
Gör: Läkare, neuroforskare, föreläsare, entreprenör. Medverkar i TV4 som ”Dr Mouna”.

AV KATARINA DANIELSSON

FOTO MAGNUS SANDBERG/TT, TV4, SHUTTERSTOCK/TT

Läs fler delar i vår artikelserie ”Förnyarna”:

Seher Yilmaz: ”Varje flicka och kvinna bär på sin historia”

Shoka Åhrman: ”Ekonomi handlar om att ta makten över sitt liv”

Fatemeh Khavari: ”Min dröm stannar inte vid statsminister”