Nikki Svärdsén, 29, slog sig fri från vikthetsen ”Var trött på att hata mig själv”
– Jag hittade en del kroppspositivister som inte var vita, men till en början var de flesta jag kunde se vita, berättar Nikki för Femina.
I Feminas nya artikelserie om #Kroppspositivism kartlägger vi fenomenet som utmanar idealen och möter kvinnorna som vågar bryta normerna. Läs fler artiklar i serien här.
* * *
En ryggskada blev lite av en början på ett slut av bantning och träning för Nikki Svärdsén, 29, men hon väntade ändå på att bli frisk så hon skulle kunna gå ner i vikt igen och bli smal. Det var då hon kom i kontakt med kroppspositiva konton på sociala medier. Och det var inte riktigt kärlek vid första ögonkastet.
– Först tyckte jag att det kändes hitte-på och att jag själv aldrig skulle göra något sådant, att smal var det enda rätta. Samtidigt var jag så trött på att gå runt och hata mig själv, förklarar Nikki.
Det var nog för Nikki så hon startade ett eget konto på Instagram, för att lägga ut bilder på sig själv och sin kropp. Men att göra det var som att visa upp en ny sida av henne själv, en sida som hon länge dolt under kläder.
– Det var skitläskigt. Men jag tänkte: varför inte utmana mig själv psykiskt istället för fysiskt och lära mig acceptera mig själv. Att göra det var ett sätt för mig att ta tillbaka min egen kropp, berättar Nikki.
Diskriminering inom kroppspositivism
Men på sociala medier rådde det även en brist på kroppspositiva personer som inte var vita. Nikki lyckades hitta en del konton, men de flesta personer var vita och att det även inom kroppspositivismen finns diskriminering.
– Det intersektionella tänket saknas ofta. Vi är så vana vid att se vita personer och att det privilegieras. Om du är vit och stor avviker du bara lite från normen, men om du är stor och icke-vit är det som att det för mycket, säger Nikki.
Att vara en person som inte tillhör normen är, enligt henne, svårt. Och ju fler punkter du har som avviker gör det svårare och jobbigare. Nikki tycker att det måste finnas en större medvetenhet kring intersektionalitet – att alla ska få lov att finnas på lika rättigheter, både på ett personligt plan samt i samhället. För att det ska bli mer jämställt måste man hjälpas åt:
– Vi måste hjälpas åt att dela på vårt utrymme. Till exempel kan den vita kroppsaktivisten hjälpa till att lyfta andra som inte är det. Företag måste också ta ansvar för de påverkar oss som individer. Vi behöver göra många medvetna val kring inkludering för att nå ett jämställt samhälle och agera ihop för att tillsammans öka normvidgandet, säger hon.
Måste inte älska kroppen
Vad känner du dig mest som: kroppspositivist eller aktivist?
– Från en början var jag nog mer en ren positivist – men jag har nog gått över till att vara mer aktivist, jag vill visa på tydlig förändring. Jag kontaktar företag och jobbar för att jag själv ska kunna verka mer inkluderande i sammanhang och representera grupper som inte alltid blir det.
Enligt Nikki kan vem som helst vara kroppspositivist, medan en aktivist snarare driver en kamp för nya villkor – men att det är två begrepp som går mycket hand i hand. Kroppspositivismen bör inte handla om att det ska vara ett måste att älska sin kropp utan snarare tänka neutralt kring den:
– Att älska sin kropp hela tiden är att sätta väldigt höga krav på sig själv. Vissa dagar kan jag älska min och andra kan jag vara jättearg på den. Det är en ständig process att försöka att inte vara elak mot sin kropp – men värdet inte ligger i hur den ser ut, förklarar Nikki.
Hur lärde du dig att acceptera din kropp?
– Sociala medier var en jättestor del till att jag vågade ta steget och acceptera min kropp. Min kropp är min kropp och att mitt psyke är mitt psyke. Att tillåta mig själv att jag är jag har gett mig mer kvalitet och glädje i livet. Min kropp får vara som den är och den behöver inte se perfekt ut.
Tips på hur du kan bli mer kroppspositiv:
- Rensa dina sociala medier. Försök att följa konton som får dig att må bra och tänka positivt om din och andras kroppar.
- Tänk neutralt kring din kropp: du måste inte älska den – det är ett väldigt högt krav. Ditt egenvärdet ligger inte i ditt utseende.
- Om du har en dag där du tänker: Fy vad jag är ful, jag hatar mig själv. Det är okej, sådana dagar kommer att komma och gå. Man får ha dem, det betyder inte att du misslyckats!
Läs mer:
Linda-Marie, 28, om hatkommentarerna: ”Folk tror jag vill göra dem tjocka”
Kroppspositivismen utmanar smalidealet: ”Det brinner i knutarna”