När julen blir en mardröm

Det brukar heta att julen är barnens högtid. Det är då ögonen ska tindra framför vid julklappshögarna under granen när familjen myser framför Kalle Anka. Samtidigt är det upplagt för stress och slitningar. Den perfekta julen kanske bara finns på film om ens där.

– Jag älskade julen fram till skolavslutningen. Då var man i en trygg miljö. Sedan var det mer en klump i magen, säger Linn Englund, 29, socionom på organisationen ”Maskrosbarn”.

Läs även Sofies mamma var alkoholist: ”Min barndom är dränkt i sprit och rök”

”Maskrosbarn” värnar, precis som namnet säger, om de barn och ungdomar som lever i ”dysfunktionella” familjer. Det vill säga att en eller båda föräldrarna har ett missbruk eller lider av psykisk sjukdom.

Organisationen startades av  Therése Jarland och Denise Madsen 2004. Therése och Denise är själva ”maskrosbarn” och kunde känna igen sig i varandras berättelser. De började föreläsa om sina erfarenheter och med åren har organisationen vuxit men grundidén bygger på vad de upplevt.

– En av grundpelarna är ju identifikation. De startade ju ”Maskrosbarn” för att ge varandra stöd. De ville ge andra en bästa kompis som lyssnar, säger Linn Englund som själv blivit den där ”bästa kompisen” till de barn och ungdomar som söker sig till ”Maskrosbarn”.

Under årets läger kommer 18-åriga Maria vara med för tredje året i rad. Hennes historia är ungefär som de andra maskrosbarnens. Hon berättar att hon vuxit upp med en alkoholiserad mamma och tre storasyskon.

– Hon dricker väldigt mycket, väldigt ofta. Man har inte haft någon trygg punkt att luta sig mot. Man blev mamma till sin egen mamma, säger Maria.

– Det var en konstant oro. ”Kommer hon att leva när jag kommer hem? Måste jag ringa ambulansen?”. Det är en oro jag fortfarande känner.

Under den här tiden hade Maria ingen kontakt eller någon relation med sin pappa. Syskonen hanterade mammans drickande på olika sätt. Hennes äldsta bror blev utåtagerande och våldsam, en av storasystrarna höll sig hemifrån så mycket som möjligt och en tredje sökte tröst hos Maria som var yngst.

Läs även Claudia Galli: ”Mina barn ska inte behöva se berusade människor”

Samtidigt som supandet låg i vägen för en frisk relation säger Maria att mamman var ”världens bästa” när hon var nykter.

– Då kunde vi prata om allt, hon var jättehärlig. På det sättet hade jag en bra barndom.

Julen blev aldrig som på vykorten. Släktfirandet blev mer av ett fyllegille än en familjefest.

– Då var det inte bara mamma som drack, för det är ju okej att dricka på julafton. Det var väldigt för många fulla människor hemma. Jag avskydde julen.

– Vi sa inte till då. Jag förstod inte riktigt att min mamma inte var som andra mammor.

Marias uppfattning av vad en jul kan vara ändrades när hon kom i kontakt med ”Maskrosbarn” och fick plats på ett julläger för några år sedan. Tipset kom från hennes storasyster som i sin tur hade fått tipset av en kurator.

Firandet var något helt annat än vad hon var van vid. Det var pepparkakor, lussebullar, Kalle Anka och mys framför brasan men ingen sprit. Kontakt med andra unga som kunde relatera till hennes upplevelser och ledare hon kunde prata med.

Läs även Mila Kunis: ”Därför får våra barn inga julklappar i år”

Numera kan hon se fram emot julen.

– Det är allt jag nånsin drömt om att julen ska vara. Det känns som en normal jul, en sån som man bör ha.

Hennes föräldrar är medvetna om dotterns val.

– De förstår till 110 procent, säger Maria.

Linn Englund förklarar att en del av poängen med jullägret är att visa maskrosbarnen att de kan skapa sig sig en egen jul.

– Vi vill visa att man kan skapa goda minnen som blir bättre än den julen de har hemma, att man kan fira själv och göra något bra av det, säger Linn.

Att växa upp i skuggan av missbruk och psykisk sjukdom handlar, så klart, inte bara om julen. Men det är samtidigt familjehelgernas familjehelg.

Läs även Psykisk ohälsa ökar – så mår vi i Sverige i dag

Det är en svår tid om bilden av vad man vill ha inte stämmer överens med vad man får.

Maria, som numera har flyttat hemifrån och själv arbetar inom organisationen, vet att det går att bli vuxen utan att upprepa sina föräldrars misstag.

Hon, och hennes syskon, har gått vidare och skapat sina egna liv.

Skadan i relationen till föräldrarna är redan skedd. Det är högst oklart om de någonsin kommer att fira jul tillsammans igen.

Det är inte det väsentliga.

– Jag har inte lika mycket oro omkring mig nu. Jag behöver inte ta ansvar över min mamma. På det sättet mår jag mycket mycket bättre.

Maria är ingen absolutist själv och tycker att det är okej att människor i hennes omgivning tar ett glas.

– Så länge man kan hantera det skiter jag fullständigt i om folk dricker. Men jag blir förbannad om jag ser föräldrar dricka kring unga barn.

Maria är ett fingerat namn.

Fakta: Maskrosbarn

Maskrosbarn är en organisation som arbetar med barn- och ungdomar mellan 13-19 år i hela Sverige. Alla som arbetar med stöd har, precis som Linn, erfarenhet av hur det är att växa upp med en förälder som missbrukar eller lider av psykisk ohälsa. Organisationen, som startade 2005, har kontor i Göteborg och Stockholm men har verksamhet i hela landet. Det innebär bland annat coachverksamhet, föreläsningar och läger.

Enligt ”Maskrosbarn” är det ungefär en halv miljon barn en halv miljon barn i Sverige som växer upp i skuggan av missbruk eller psykisk ohälsa. Det är siffror som man stöder på Folkhälsomyndighetens beräkningar och som skulle innebära runt fyra till fem barn i varje skolklass.(Barn i familjer med missbruk, psykisk ohälsa eller våld 2016)

Barns förhållande till föräldrars drickande finns även med i CAN:s (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) årliga enkät som görs bland landets niondeklassare och andraringare på gymnasiet.

”Var femte elev i årskurs 9 uppger att de upplevt att någon av föräldrarna någon gång druckit för mycket alkohol och 14 procent uppger att de haft flera negativa upplevelser av föräldrarnas alkoholkonsumtion under uppväxten”. (Skolelevers drogvanor 2017).

Läs även Midsommarafton – en mardrömsfest för många barn

FOTO: IBL, Privat

Artikeln publicerades först på Året Runt.