Karl Martindahl: ”Jag gick nog med en depression väldigt länge”

Efter reklamen: 5 oförglömliga minnen från Melodifestivalen genom åren

Karl Martindahl var bara tolv år när han uppträdde i tv för första gången. Tillsammans med gruppen The Flying Eagles ställde han upp i en musiktävling i Söndagsöppet med egenskrivna låten Philippa.

Sedan rullade det på med talangsåpan Fame Factory i början av 00-talet innan han slog igenom brett i Melodifestivalen 2004 med Love Turns Water Into Wine.

Karriären gick bra och privatlivet likaså – han träffade sin blivande fru Anna och de fick dottern Stella. Samtidigt började han må allt sämre, något han först försökte ignorera.

– Jag gick nog med en depression väldigt länge men ville inte lyssna på det. Jag körde på och sedan tog det stopp helt och hållet, säger Karl Martindahl till Femina.

– En av sakerna är väl att ha varit i offentligheten sedan man var tolv år. Det är klart att det har påverkat, det är små byggstenar som har lagts. I viss mån tror jag att det är genetiskt och i viss mån tror jag att det handlar om att man inte har lyssnat på kroppens signaler i tid. Man har pressat sig.

I samband med att parets andra barn, sonen Lennon, föddes för åtta år sedan kraschade Karl Martindahl. När allt borde vara lycka och glädje blev han sängliggande och rasade i vikt – samtidigt hittade läkarna inte några fysiska fel på honom.

Karl Martindahls väg ut ur depression

Vägen ut ur depressionen blev, oväntat nog, odling. Karl och familjen hade flyttat från Stockholm till ett hus i Jönköping och han hittade några gamla pallkragar som han, utan någon tidigare erfarenhet, började odla i.

– Jag fick ju hjälp från sjukvården också. Men med odlingen var det så tydligt att det fanns något som... det är svårt att förklara, men genom att odla och vara i naturen så läker man. Inte bara själsligt utan också fysiskt. Det är mäktigt, säger Karl Martindahl.

– Det finns många delar i det, det ena är att man är ute och får frisk luft. Allt det där som vi egentligen vet är bra för oss. Det andra är att det finns något väldigt positivt med att sköta och ta hand om något. Att så ett frö och skapa liv genom omsorg. Det triggar också stolthet och lyckokänslor.

När han hittade odlingen började han må bättre och bättre. 2018 upplevde Karl Martindahl att han helt och hållet var ute på andra sidan – då passade han och Anna också på att gifta sig på midsommarafton.

– Det var helt perfekt, säger han.

”Ingen lust att bli poster boy för psykisk ohälsa”

Sedan dess har han också skrivit boken Den goda skörden – hur odlingen blev min terapi och börjat föreläsa på samma ämne.

– Jag brukar göra en musikalisk föreläsning där jag berättar om det här med odling som terapi och det jag har gått igenom. I nästan alla fall har jag också med mig gitarren och sjunger ett gäng låtar från ep:n Seeds of Gold jag släppte i samband med boken. Det knyter ihop allting, berättar Karl Martindahl.

Men att skriva boken och börja berätta öppet om den mörka tiden var inte något självklart val.

– Jag hade ingen lust att bli något slags poster boy för psykisk ohälsa. Men när det väl var gjort fick jag så många kvitton på att folk blev hjälpta och stärkta, då kändes det så otroligt värt det, säger han.

– Det låter ju klyschigt men när jag skrev boken var det så viktigt för mig att kunna hjälpa någon som går igenom samma sak som jag eller någon som går bredvid en person som går igenom något sådant. Önskan att hjälpa var starkare än min känsla att det var jobbigt att prata om det.

Så lever Karl Martindahl i dag

Under pandemiåren har Karl Martindahl jobbat på ny musik. Planen är att spela in nytt material så småningom. I sommar ska han ut och spela, både solo med band, och göra viskvällar i Strömstad på temat Taube, Cornelis och jag.

Han ska också fortsätta med sina föreläsningar.

– Det är ett lustfyllt år på många sätt, säger han.

Hur ser en vanlig dag ut för Karl Martindahl numera?

– Jag brukar säga att jag i första hand är far och make, jag vill se till att allt sådant fungerar bra. I andra hand är jag musiker, artist och låtskrivare. Jag försöker musicera varje dag.

– Och i tredje hand är jag punkodlare, det får man inte glömma. Det uttrycket föddes när jag ombads förklara min odlingsfilosofi och jag sa att man inte behöver vara virtuos på sitt instrument för att starta ett band, det är bara att köra på. Så var det med odling för mig också, en punkig inställning. Det är okej att inte veta vad du pysslar med, du kan lära dig längs vägen.