Kusliga historien bakom kända tavlan – ”förbannelse” orsakade folkstorm

Efter reklamen: Vad är grejen med? #2 – The Lost Leonardo

Har du eller någon du känner haft en tavla på ett gråtande barn hemma? Det storögda barnet med tårar längs kinderna var ett vanligt inslag i svenskarnas hem under sent 70-tal. Faktum är att målningarna massproducerades och såldes över hela världen fram till någon gång på 80-talet när de kom att bli centrum för en folkstorm.

De gråtande barnen målades av Bruno Amadio, född i Padua, Italien, år 1911 under pseudonymen G Bragolin. Totalt målade han närmare 65 stycken flickor och pojkar, och i Sverige var Eddie och Jimmy två av de mest populära motiven.

Tavlorna började massproduceras och säljas utomlands under 50-talet utan konstnärens vetskap. De blev snabbt populära i Latinamerika såväl som i Europa och bara i Sverige såldes minst 1,3 miljoner bilder på gråtande barn under 70-talet.

Heliga Birgittas ofattbara liv – åttabarnsmamman, politikern och helgonet

Samtidigt spreds myter om tavlorna som fick människor att tro att det vilade en förbannelse över dem.

Myterna kretsade kring pojkarna i målningarna. Det sades till exempel att Amadio använt 27 barnhemspojkar som modeller. Efter att han målat av allihop ska barnhemmet ha brunnit ner, och pojkarna med det. Anledningen? Det påstods att Amadio ingått i ett avtal med djävulen eftersom han aldrig blivit erkänd som konstnär, vilket skulle förklara förbannelsen som vilade över tavlorna.

En annan berättelse hävdade att barnet i målningarna var en föräldralös pojke som Amadio adopterat från Madrid. Detta trots att en präst hade varnat honom om att bränder bröt ut överallt där pojken befann sig. En dag brann konstnärens ateljé ner – och pojken var spårlöst försvunnen.

Påstådd förbannelse orsakade masshysteri

Skräckhistorierna nådde sin kulmen i England under 80-talet.

I september år 1985 startade en brand i paret Ron och May Halls hus efter att en stekpanna fattat eld. Den brittiska tidningen The Sun rapporterade om förödelsen och påstod att ett enda föremål klarat sig undan lågorna – en målning av ett gråtande barn. Och enligt Ron Halls bror Peter, som var brandman, var det inte första gången.

Masshysteri bröt ut. På bara ett dygn hörde hundratals läsare av sig till tidningen med vittnesmål om hur tavlorna på ett eller annat sätt fört med sig otur. Vissa påstod att de orsakat familjemedlemmars död, och andra att de fått restauranger att brinna ner genom att bara hänga där. Alla var överens om att en förbannelse vilade över målningarna.

För att lugna ner situationen uppmanade The Sun sina läsare att skicka in tavlor till tidningen och på Halloween samma år brände man upp över 2 500 exemplar.

Kvinnan upptäckt efter 42 år - då kom sanningen fram

Holly återfanns efter 42 år – stora mysteriet

Sanningen bakom myterna

Hur gick det då för Bruno Amadio? Enligt journalisten Märtha Holkers som besökte Amadios konstnärsateljé år1979 var han bitter över att aldrig ha fått den ersättning som han hade rätt till för försäljningen av tavlorna på de gråtande barnen.

Det är inte känt om Amadio hade några egna barn, men av allt att döma målade han aldrig av några riktiga personer. Han ska istället ha använt en docka som han klätt i olika klädesplagg som modell, och hämtat inspiration till ansiktena ur en bok med Anders Zorn-målningar.