Pedagogerna dömde ut Felix som stökig – men han var särbegåvad

För tvåbarnsföräldrarna Katja och Henrik Lillhage har sönernas begåvning egentligen aldrig varit något konstigt. Redan i tidig ålder visade båda barnen tecken på att vara duktiga inom språk och matematik – precis som sin pappa.

– Jag minns så väl alla våra bilresor från Stockholm till västkusten där vi hade som tidsfördriv att räkna matte. Henrik gav ett tal från framsätet och vår då sexårige son Robin räknade och svarade där bak. Men efter ett par år bröt en liten ljus stämma in i leken för att leverera rätt svar. Före storebror dessutom, berättar Katja.

Läs även 17 vanliga tecken på att du kan ha ett särbegåvat barn

Det var Felix, knappt 4 år, som utan föräldrarnas vetskap lärt sig räkna. Och det var ganska avancerade tal han klarade av, trots att han var så liten, fortsätter Katja.

– I efterhand har vi ju förstått att detta var tidiga tecken på särbegåvning, men där och då tänkte vi inte så mycket på det. Vi hade ju inte så mycket annat att jämföra med.

Särbegåvade barn blir ofta väldigt bra inom ett område, väldigt tidigt. Och utöver sin matematiska färdighet lärde sig Felix även att läsa snabbt.

– Det är ju inte något revolutionerande i sig att en sexåring kan läsa, men det som var häpnadsväckande för oss var att vi inte ens hade sett honom öva. Vi hade inte bokstaverat eller på något annat sätt fått en hint om att han hade öppnat upp världen för bokstäver. En dag stod han bara i köket och läste fint och tydligt för oss, säger Katja.

Läs även 6 smarta sätt att hjälpa ditt barn med ADHD

Hon förklarar också att det är väldigt vanligt för särbegåvade att bearbeta mycket i sin hjärna, och att de därför kan verka väldigt frånvarande och ofokuserade. För att sen plötsligt kunna återberätta en hel lektion eller sätta ihop en avancerad byggnad bara av att ha studerat och analyserat den i huvudet.

Men beteendet tar på krafterna och ofta blir också sådant som står utanför den rena logiken svårt att hantera för den här typen av barn. I Felix fall var det sociala koder och beteenden som kluriga att knäcka. Något som blev allt tydligare i förskolans miljö.

I takt med att Felix växte gjorde också klyftan till kompisarna det. På förskolan ansågs han som bråkig, stökig och tvär – och personalen hade svårt att hantera honom.

– Felix började sluta sig mer och mer, den tidigare glada och energiska Felix försvann och var ofta helt apatisk när han kom hem, berättar Katja som minns tillbaka med tårar i ögonen.

Hennes son, som annars var så positiv, hamnade allt oftare i slagsmål och i stora konflikter med både barn och pedagoger. När föräldrarna skulle hämta honom fick de nästan alltid rapporter om vad som gått fel under dagen. Det var en svår tid för hela familjen.

– Trots att min magkänsla sa mig något helt annat, valde jag att lyssna på förskolelärarna och jag gick hem och skällde på Felix. Jag förbannade mig över att han skulle bråka och stöka och grät mig till sömns för att jag kände mig så frustrerad över hela situationen, säger hon.

Katja och hennes make Henrik försökte förstå. Hur kunde deras son bete sig så annorlunda på förskolan mot hemma? Vad var det som höll på att hända? Det var en enorm frustration att känna hur deras eget barn uppförde sig märkligt och dessutom började dra sig undan. Katja upplevde till slut att det var svårt att nå Felix, oavsett hur hon närmade sig honom.

– Jag bestämde mig för att sluta vara arg på honom och valde att lyssna på min kloka mamma. Hon sa: “den här killen går igenom något på förskolan som gör att hans frustration kommer ut på det här sättet. Han försöker säga något och ingen lyssnar, du måste börja lyssna på honom nu”.

Läs även: 9 tecken på att du har ett högkänsligt barn

Personalen på förskolan trodde Felix hade ADHD eller ADD, eftersom han var så stökig. Men när Katja läste på om diagnoserna fick hon det inte att stämma. Inget av de problembeteenden som sammankopplades med bokstavskombinationerna stämde ju in på hennes son i den privata miljön. Det var bara på förskolan som det inte fungerade. Trots att personalen var övertygade om att de borde utreda honom för just detta stod Katja på sig.

I samma veva fick hennes man Henrik veta att han hade högre IQ än genomsnittet och klassades som särbegåvad. Kunde det vara samma sak med deras son? Föräldrarna läste på om särbegåvning bland annat via sajten www.filurum.se  och blev allt mer övertygade om att det stämde in även på Felix.

Strax innan sommarlovet lämnade de förskolans värld med vetskapen om att han sannolikt hade ett högre IQ än de andra barnen. Och att hans frustration antagligen bottnat i missförstånd och brist på stimulans. Något Katja ser tillbaka på med sorg, de åren hade kunnat bli något helt annat om dialogen mellan personalen och hemmet fungerat bättre.

Hur gick det för Felix när han började i skolan?

– Lärarna har lyssnat och gör i de flesta fall ett bra jobb. Men skolan följer en mall och en inlärningsteknik som tyvärr inte fungerar för alla. Detta måste skolan förstå och det är detta jag, och många med mig, kämpar om varje dag. Vändningen för oss blev egentligen när skolan gjorde ett test på Felix med en kartläggning i alla ämnen. Inte för att jag någonsin känt att det behövdes för vår egen skull, men för skolan var det lättare att hantera när det fanns “bevis” för hans särbegåvning.

När mår Felix som bäst i skolmiljön?

– Jag skulle vilja säga att det är när han får jobba “utan tak”, man får inte begränsa honom till att göra monotona uppgifter eller fyrkantiga uppgifter, hans kreativitet måste få flöda fritt för då jobbar hjärnan som bäst och det är då han kan komma till sin fulla rätt. Ett riktmått är att “det som är enkelt blir svårt för en särbegåvad och det som är svårt blir lätt”.

Det är också vanligt att särbegåvade barn blandas ihop med högpresterande, vilket inte alls är samma sak. Många särbegåvade barn har lärt sig att hålla sig i skymundan i sin vilja att passa in och inte sticka ut. Flera har, som i Felix fall, erfarenheter av utanförskap som kan färga stora delar av skolgången.

När särbegåvade barn känner sig ostimulerade reagerar de på olika sätt. Inte sällan blir de fysiskt oroliga, som i Felix fall.

– Då vill han genast gå därifrån, alternativt börjar pilla med annat, “går på toaletten”, kastar med en penna, suckar och gör störande ljud. Helst vill han lämna klassrummet, vilket han också gjort många gånger. Men detta jobbar lärarna mycket med och “fångar upp” Felix. Vi är oerhört tacksamma för de lärare han har i dag, för vi vet ju att det finns oerhört många föräldrar som sliter sig gråhåriga för att skolan vägrar att lyssna och bemöta deras barn med särbegåvning.

Hur har det här påverkat er som familj och på vilket sätt känner du att ni kan möta upp Felix superkrafter?

– Förutom all den energi det tagit, från framförallt mig, att styra upp skolan och de sociala livet för Felix så har det också tagit  tid från andra aktiviteter. Jag och Henrik har fått ha schemalagda tider där bara han och jag umgås och där vi inte pratat om särbegåvningen bara för att få lite distans och andningspauser från allt. Vi har lärt oss att uppskatta varandras alla olikheter och att inte klandra varandra för det vi inte kan utan istället se till allt det vi kan.

Artikeln publicerades ursprungligen på Mabra.com.

Läs även:

8 sätt att lära ditt barn att vara sig själv – oavsett kön

Forskare: Barn ska inte vara lydiga och väluppfostrade

8 sätt att stärka din tonårings självförtroende