Sara Wedlunds död – idrottsvärlden om löparfenomenets karriär och sjukdomskamp

Efter reklamen: 5 snackisar från veckan som gått

”Det var mycket sorgligt att mottaga beskedet att en av Hässelbys största friidrottare någonsin fridfullt avlidit i sömnen i föräldrahemmet i Vällingby den 11 juni efter en tids sjukdom. Vi minns Sara som en glad, trevlig och pigg tjej, och som en synnerligen talangfull löpare. Sara, vi saknar dig!”

Så skrev Hässelby SK Friidrott i sina minnesord över Sara Wedlund på sin hemsida och efter tragiska nyheten om att den tidigare idrottsprofilen gått bort vid en ålder av 45 år.
Sara Wedlund från Kälvesta utanför Stockholm, var Sveriges kanske största löparstjärna i mitten på 1990-talet när hon fick sitt dunder och brak-genombrott på hemma-VM i Göteborg 1995.

Medan de på förhand största blågula fixstjärnorna, höjdhopparen Patrik Sjöberg och tiokamparen Henrik Dagård, underpresterade, gick Sara till final på 5 000 meter, satte svenskt rekord och sprang rakt in i svenska folkets hjärtan.

Hon slutade nia i finalen - men var den stora vinnaren inför 40 000 åskådare på Ullevi.

Ludmila Engquist var Sveriges idrottshjälte – sedan sprack allt

Sara Wedlund blev publikfavoriten

Kajsa Bergqvist, tidigare höjdhoppsstjärna och blivande ny förbundskapten för friidrottslandslaget, tävlade bredvid Sara Wedlund i Göteborg och minns genombrottet.

– Hon hade ju humor och var rätt underfundig. Samtidigt var hon en fantastisk löpare och talang. Hon kom fram i en tid då Sverige mer eller mindre suktade efter en ny friidrottsstjärna, säger Kajsa Bergqvist till SVT efter dödsbudet och sätter ord på vad som gjorde den unga stockholmskan med de stora glasögonen så populär.

– Just att hon var en lite annorlunda idrottstjej som knappt ville prata med medierna. Det gjorde henne ännu mer folkkär. Hon stack ut. Hon gjorde sin grej, gick ut och sprang och gjorde det fantastiskt.

En urkraft i en späd kropp.

En modig löpare som växte med uppgiften.

Vid OS i Atlanta 1996 slutade Wedlund elva i finalen på 5 000 meter, samma år tog hon silver på inomhus-EM på 3000 meter, satte svenskt rekord på samma distans (som stod sig i tjugo år) och vann EM-guldet i terränglöpning.

Dessutom blev hon årets Victoriastipendiat och fick ta emot pris ur kronprinsessan Victorias hand i Borgholm på Öland.

Sedan blev det allt tystare.

Drabbades av skador och anorexi

Lika snabba som hennes framgångar kommit och efter att hon dominerade nyhetsflödet i den svenska idrottsvärlden, lika tvärt försvann Sara Wedlund.

På senvintern 1997 halkade långdistanslöparen olyckligt på en isfläck och skadade sig samtidigt som uppgifterna om hennes ätstörningar intensifierades.

Medan sportjournalister har sökt henne för intervjuer i nästan 20 år har Sara Wedlund hållit sig undan strålkastarljuset. Därför blev nyheten om hennes bortgång extra överraskande.

Sara Wedlund har självt sagt att de psykiska påfrestningarna var stora när hon blev ”lilla Sara” med hela svenska folket och med familjens godkännande berättar hennes vän och tidigare tränare Bosse Strandberg, i en intervju med Discovery plus, att han blev "som en bodyguard” åt sin adept när det var som mest intensivt.

– Jag hamnade i den rollen genom att jag fick ta alla frågor, tidningar kunde ringa klockan fem på morgonen och fråga om saker och ting. Jag hamnade i den här skydda Sara-rollen, säger Bosse Strandberg till Discovery plus efter Sara Wedlunds död och och beskriver en ”trevlig, glad och intelligent tjej” som efter karriären började studera till tandläkare och älskade att läsa skönlitterära böcker, men också hade det tungt i livet.

– Hon läste väldigt mycket böcker, skönlitteratur och så. Det fortsatte hon med även under tyngre perioder. Hon var hoppfull att livet skulle komma på... Ja rätt köl och återuppta tandläkarstudierna, säger Bosse Strandberg, i dag ordförande i Hässelby SK.

"En unik idrottare"

Trots att tiden i rampljuset blev kort minns idrotts-Sverige med värme den unga tjejen med de stora glasögonen som tog täten i långdistansloppen.

"Jag tittar på det senaste sms:et från Sara Wedlund. Det är daterat för ganska exakt ett år sedan. Sara Wedlund tackade för förfrågan, men avböjde. Och sedan den sista raden som avslutades med en liten sol. ”Jag hoppas du får en fin sommar", skriver Expressens sportjournalist Anna Friberg i en krönika.

Testet som visar om dina sunda vanor hjälper eller stjälper dig. Här är varningstecknen som kan tyda på ortorexi.

Detta är ortorexi – och så vet du om du ligger i riskzonen

Den tidigare löparstjärnan Malin Ewerlöf som tävlade samtidigt med Sara Wedlund i Atlanta-OS 1996, där hon också delade rum med Sara, säger till Femina:

– Det unika med Sara var att hon kom från ingenstans och klev rakt in i världseliten på långdistans vilket är otroligt svårt. Hon var helt orädd i sin taktik och la sig nästan alltid först i lopp med världseliten. Hon tog svensk långdistans löpning till en ny nivå.

Kajsa Bergqvist om anorexi inom idrotten

Maratonmannen Anders Szalkai är inne på samma spår när han beskriver Wedlunds storhet på löparbanorna.

– Fantastisk löpartjej som genom sin orädda och tuffa löpning lyfte intresset för långlöpning i Sverige. Hon gav friidrotten, och svenska folket, flera stora ögonblick där man kunde vara en vinnare även om man inte alltid var först i mål. Sara stack ut på ett positivt sett med sin löpning och sin personlighet. Vid sidan av löpningen var hon en oerhört snäll tjej som hade vassa kommentarer med mycket humor i sina omvärldsreflektioner.

Kajsa Bergqvist, höjdhoppare i absoluta världseliten under många år och svensk friidrotts nästa förbundskapten, beklagar att Sara Wedlunds karriär och liv blev präglat av ätstörningar, något hon konstaterar är vanligt inom toppidrotten.

– Kroppen håller inte om man inte får i sig tillräckligt med näring samtidigt som man tränar så hårt. Hennes sjukdomsbild är tyvärr alldeles för vanlig inom idrotten, med den press som medföljer, säger Kajsa Bergqvist till SVT och fortsätter:

– Det är så sorgligt. Jag önskar verkligen att hon hade fått komma tillrätta med sig själv, att hon fått möjlighet till en längre och mer glädjefylld karriär.