Transkribering

• 00:00Det var den värsta mardrömmen man kan vara i, när en älskade tonårsdotter mår så fruktansvärt dåligt och inte kunde räcka till och bara känna sig helt värdelös som mamma.
• 00:16Vad var din idé till att börja med?
• 00:20Ja.
• 00:21Det tycker jag var väldigt modigt.
• 00:24Ja, det har jag väl lärt mig sedan jag var väldigt liten egentligen.
• 00:28Att just tystnad är fruktansvärt farligt.
• 00:32Och att man inte ska vara rädd för att skina ljus på det som är jobbigt att prata om.
• 00:38Jag mådde väldigt dåligt, jag kände mig väldigt oförstådd.
• 00:41Och det var en väldigt tuff tid överlag för alla och för mig.
• 00:45Hur dåligt ska jag behöva må för att kunna få hjälp?
• 00:50Jag mår inte dåligt nog så jag förtjänar inte hjälpen.
• 00:53Och att få höra det är väldigt frustrerande.
• 00:56De säger att de inte orkar leva längre. Det här är ett barn som skriker att de inte orkar leva.
• 01:01Ska jag låtsas som att jag inte har hört det här?
• 01:03Att det ska krävas att du slänger dig ut genom ett fönster innan hjälpen kommer, det är ofattbart.
• 01:15Det var mindre än en sekund så hade vi suttit och pratat om färger på kistor och blommor till en begravning.
• 01:22Det var mindre än en sekund jag höll henne i benen.
• 01:26Det drog henne upp.
• 01:28För mig har det varit väldigt viktigt att våga ta steget och berätta.
• 01:34Och jag tror att det är väldigt givande för människor att hitta ett sammanhang.
• 01:42Man känner att man inte är ensam. Man är så hopplös.
• 01:47Jag hoppas att de som läser och lyssnar på Tillas röst tycker att din röst är så viktig i detta.