Upptäckten i underlivet gjorde henne förskräckt: ”Bryter ihop”
Men nästan hälften av alla kvinnor som har fött vaginalt upplever att de får genital prolaps i någon grad efter förlossning.
– Ju fler kvinnor jag kan hjälpa att inte få den chocken och sitta kvar med de känslor jag hade, desto bättre, säger Lærke Skærlund.
Det är några veckor efter förlossningen, och Lærke har en lugn stund för sig själv. Hon tar det lilla spegeln de har i hallen och går in i sovrummet. Drar för mörkläggningsgardinerna och sätter sig i sängen.
Den är fuktig. Efter att hon fick sin dotter har hon svettats väldigt mycket. Oavsett hur ofta – och det är ofta – hon byter sängkläder, så är det alltid lite fuktigt.
När hon sitter där i sängen, utan byxor eller underkläder, skjuter hon ut rumpan lite. Rörelsen gör ont. Bäckenet är fortfarande ömt efter att hon burit och fött sin dotter.
Hon tittar inte på sig själv länge, för hon blir chockad över vad som möter henne i den lilla spegeln. En bula som kommer ut från hennes underliv.
– Min första tanke är att de måste ha glömt något. Jag övervägde inte alls att det kunde vara en del av mig, säger Lærke och fortsätter:
– Jag kan helt enkelt inte hantera det jag ser. Så jag klär på mig själv igen.
Hon skjuter bort tanken, det är nog bara hon som är orolig. Men ett par veckor senare får hon sin pojkvän att titta också. Han ser direkt att det inte ser ut som det ska. Hon måste gå till läkaren.
– Jag ringer till läkaren och berättar om mina symptom. Han känner inte igen något av dem, så jag tänker att det måste vara något oerhört sällsynt som är fel med mig.
Men det är inget oerhört sällsynt fel som Lærke drabbats av. När hon kommer till läkaren är det inget tvivel: Det är vaginalt framfall.
Det är ett tillstånd som drabbar hälften av de kvinnor som har fött vaginalt. Så många som en av fem kvinnor opereras för framfall, eller nedsjunket underliv som det också kallas, under livet.
Framfall – så påverkas kroppen
Framfall är när bäckenets organ sjunker ner i slidan. Det kan vara blåsan, tarmarna eller själva livmodern som sjunker ner. Om man har fått livmodern borttagen, är det slidtoppen som sjunker ner, förklarar Karen Ruben Husby, läkare och doktor vid Herlev Hospital, på Avdelningen för kvinnosjukdomar, graviditet och förlossningar och forskare i kvinnors underliv och hur kroppen fungerar efter förlossning.
Framfall kommer i olika grader. Organen kan sjunka lite ner i slidan och ge en mindre bula, och i de mer sällsynta – och värsta – fallen hänger organen långt ut från slidöppningen, förklarar Karen Ruben Husby.
Symptomen från en prolaps kan vara mångfacetterade. Hon beskriver övergripande att kvinnorna kan få nedsatt livskvalitet.
Många berättar om en konstig känsla, som om det finns något främmande i slidan, som en tampong som sitter snett eller fel. För andra kan det kännas som om ”något håller på att falla ut”, eller en tyngdkänsla.
– Det kan ge problem med urinering. Både att hålla tillbaka urinen, men också att tömma blåsan ordentligt. De samma problemen kan återkomma med avföring, säger Karen Ruben Husby och fortsätter:
– Vissa har ländryggssmärtor, och många kvinnor upplever sexuella besvär. Det kan vara obehag och smärta, men också det psykiska aspekten i att inte känna sig bekväm i sin kropp.
Flera av de känslorna kan Lærke känna igen, bland annat känslan av en tampong som sitter fel.
Fick övningar för kroppen
Efter den entydiga beskedet från läkaren om att Lærke har framfall får hon några övningar som hon ska göra hemma.
”3 x 10 långa knip och 3 x 10 korta knip om dagen. Och så ses vi vid åttaveckorsundersökningen. Kanske du behöver opereras någon gång,” minns Lærke beskedet från läkaren.
Hon är förvirrad, tankarna snurrar i hennes huvud. Läkaren nämnde något om en operation, och det är ju allvarligt, eller hur?
Hon går hem och söker på nätet. Hittar en sida där det står att hennes bindväv aldrig kommer att bli detsamma igen.
– Jag bryter totalt ihop. Tänker, ska bulan vara där för alltid? Kommer jag någonsin kunna bli gravid och föda barn igen? Kommer det att påverka intimiteten mellan min pojkvän och mig?
Efteråt börjar hon gå hos olika behandlare för att få hjälp med prolapsen.
Hon går till fysioterapeuter specialiserade på underliv, gynekologer, gör olika övningar. Lærke spenderar till slut flera tusen kronor på behandlare. Samtidigt hittar hon gradvis mer och mer förtroende för sin nya kropp.
När hennes dotter är åtta månader får Lærke ett besked från en gynekolog: Framfallet är borta.
Hur har den försvunnit?
Karen Ruben Husby förklarar att för kvinnor som fått genital prolaps direkt efter förlossningen är tiden deras bästa vän.
Under graviditet, förlossning och amning är hormonbalansen i kroppen annorlunda, så det blir ofta så att prolapsen blir bättre av sig själv i takt med att man slutar med amningen.
– Det är viktigt att säga att framfall inte är farligt. Det finns många fall där prolapsen går tillbaka av sig själv efter ett tag. Särskilt om symptomen har uppstått direkt efter en förlossning.
De flesta kvinnor upplever symptom på genital prolaps först många år efter förlossningen, och här förklarar Karen Ruben Husby att vissa behöver behandling.
Det finns hjälp att få
Hon vill betona att det alltid finns hjälp att få, och det finns olika sätt att lindra genital prolaps. Vissa saker kan man göra själv, andra kräver att vården är inblandade.
Först och främst kan man själv göra knipövningar. Många är glada för det, det ger dem en känsla av att vara i kontakt med sitt underliv, säger Karen Ruben Husby.
– Det är en bra sak, för det kan hjälpa mot prolaps-symptomen. Men jag vill också understryka att man inte kan knipa framfallet på plats.
– På samma sätt har prolapsen inte uppstått för att man har knipit för lite eller fel.
Hon förklarar att det finns ringar i olika storlekar som kan sättas upp i slidan på samma sätt som en pessar, det kan hålla bulan på plats. Det finns också kirurgiska ingrepp – man kan utföra olika operationer beroende på var prolapsen sitter, om det är blåsan, tarmen, livmodern eller slidtoppen som har sjunkit ner.
Karen Ruben Husby förklarar också att det finns något annat man kan göra, som varken har att göra med operationer, ringar eller knipövningar.
– Många kvinnor går runt med skam över framfallet. Den skammen tror jag att vi kan behandla genom att prata om det, säger hon och fortsätter:
– Bulorna hjälper vi inte på plats genom att prata om det. Men vi kan ta bort skammen.
För Lærke Skærlund har det hjälpt mycket att tala öppet om det. När hon precis hade fött sin första dotter saknade hon själv någon att känna igen sig i.
– Varje gång jag talar högt om ämnet, dyker bilden av mig själv, när jag upptäckte mitt framfall i spegeln, upp, säger Lærke och förklarar:
– Ju fler kvinnor jag kan hjälpa att inte få den chocken och sitta kvar med de känslor jag hade, desto bättre.
När Lærke för ett och ett halvt år sedan blev gravid med sitt andra barn, kom framfallet snabbt tillbaka. Hon blev nervös, men ändå var hennes känslor kring det helt annorlunda än första gången.
Hon hade fått kunskap, visste vad som var på gång och hade en klar idé om hur hon skulle hantera det. Be om hjälp.
Och viktigast av allt visste Lærke att även om framfallet var tillbaka, så kunde hon med tiden återfå känslan av sin egen kropp igen.
Artikeln publicerades ursprungligen i Feminas danska systertidning Femina.dk.