Carita höggs ned av sin ex-sambo: ”Läkaren sa att jag skulle vara glad att kniven var ny”

Efter reklamen: Inte en kvinna till – Carita

Det finns en återkommande fråga som Carita Marchini får när hon berättar om relationen som sånär slutade med att hon blev en i statistiken över kvinnor som mördats av en man de känner.

”Varför gick du inte vid första slaget?”

– Den frågan får jag alltid. Men så enkelt är det inte. När det första slaget kommer är man redan så psykiskt nedbruten att man tycker att man är värd det, säger hon.

Vissa minnesbilder av relationen med mannen som höll på att döda henne är glasklara. Andra, som tiden efter det att hon legat i respirator i nio dygn, är mer luddiga.

– Men jag minns vad jag föll för. Han var rolig och charmig. Och jag minns att han kändes så trygg.

Då, när hon träffade honom i början av 2016, var Carita ensamstående mamma till fem barn. Hon var redo att dejta igen och med den här mannen kändes allt direkt så självklart.

– I efterhand har jag insett att han hade en strategi redan från början. Det är en strategi som verkar vara återkommande i många misshandelrelationer, säger Carita.

För redan efter några dagar började mannen, som hon i dag kallar för ”min förövare”, prata om deras gemensamma framtid. Han planerade för utlandssemestrar och huset de skulle bo i tillsammans. Och Carita drogs med.

Carita blev snabbt gravid

Det var härligt att ha träffat en mogen man som menade allvar med relationen. Och när hon blev gravid efter bara någon månad var han bestämd: Han ville ta sitt ansvar. Han ville bilda familj med Carita.

– Så vi köpte hus och flyttade ifrån min bostadsort. Eftersom jag är bipolär medicinerar jag, men graviditeten innebar att jag var tvungen att sluta med medicinerna.

Hon hade ju fem barn sedan tidigare och att sluta med medicineringen under de tidigare graviditeterna hade aldrig varit några problem, eftersom hon haft stöd av barnens pappa.

– Men den här mannen utnyttjade situationen. Jag blev skörare och det var lättare att komma åt mig. När han sa att barnen inte kunde flytta med, utan att de skulle bo kvar hos sin pappa, accepterade jag det. Jag orkade inte säga emot. Trodde att han ville mitt bästa och när han sa att barnen kunde komma på helgerna köpte jag det, minns Carita.

De flyttade ut till landet. Mannen övertalade Carita att sälja sin lilla bil. Sa att han var så rädd om henne och bebisen i magen att hon skulle köra hans kombi i stället.

– Det lät ju bra. En kombi är säkrare. Jag kände mig omhändertagen, men snart insåg jag att det innebar att jag var tvungen att be om lov varje gång jag behövde bilen. Jag bands allt mer vid hemmet och kunde inte ta mig hemifrån för att träffa vänner eller familj, säger Carita.

Första slaget mot Carita kom plötsligt

Carita var gravid och ensam. Barnen kom allt mer sällan. Hon kände sig skör utan sina mediciner och fick ofta gliringar om att hon var värdelös.

Så kom första slaget.

– Jag stod i vardagsrummet och plötsligt fick jag en örfil. Den kom som från ingenstans och jag minns att jag först blev chockad. Men vid det här laget var jag redan nedbruten. Hade jag varit mitt gamla jag hade jag gått direkt.

Det gjorde hon inte. Hon försökte för sig själv förklara mannens beteende. När hon intalade sig att han slagit till henne eftersom han var sönderstressad på grund av hård arbetsbelastning och renovering av huset, blev hans agerande rationellt. Hon förstod honom, insåg att hon tjatat och varit jobbig. Bet ihop och lovade sig själv att vara mer förstående i framtiden.

Det spelade ingen roll hur mycket Carita än anpassade sig. Örfilen blev till slag, knuffar och sparkar och våldet eskalerade.

Låtsades som ingenting

Ofta var dottern närvarande i rummet när Carita misshandlades, och det hände även att mannen bar dottern på armen samtidigt som han slog och sparkade Carita.

– Utåt låtsades jag som ingenting. Jag ville inte att någon skulle förstå vad som hände, och när en väninna antydde att hon visste blev jag arg. Hon stod på sig, hon sa tidigt att ”Carita, ser du inte vad han gör med dig” och det sådde ändå ett frö i mitt medvetande.

Unizon-Olga: Vi måste välja kvinnornas sida nu!

I mars 2018 blev Carita så allvarligt misshandlad att hon hamnade i respirator. Misshandeln hade pågått i flera timmar och slutade med att Carita tvingades ta en överdos tabletter innan mannen ringde 112.

När ambulanspersonalen kom satt parets dotter på golvet och lekte med klossar och mannen berättade att han precis räddat Carita från att begå självmord.

Hennes ansikte var sönderslaget, blått och blodigt, hennes kropp fylld med sår och svullnader. Polis, ambulanspersonal och sjukvårdspersonal var alla övertygade om att mannen misshandlat Carita, men utredningen lades ner.

Trots att Carita varit nära döden fortsatte misshandeln där hemma och nu insåg Carita att hon riskerade livet.

Mannen dömdes för grov kvinnofridskränkning

Ett år senare var misshandeln särskilt allvarlig, och hon gömde sig i ett gästrum, samtidigt som hon skickade sms till två väninnor:

”Snälla. Hjälp mig. Han har sparkat och slagit mig igen. Jag vågar inte ringa polisen.”

Väninnorna larmade, polisen kom direkt, mannen häktades. Carita satt med under hela rättegången där han dömdes för grov kvinnofridskränkning. Mannen överklagade till hovrätten, och i väntan på dom släpptes han fri.

Fem gånger hade han hunnit bryta kontaktförbudet genom samtal och mejl, fem gånger hade hon polisanmält och fem gånger hade förundersökningen lagts ner.

– En dag kontaktade familjerätten mig och bad mig komma till kommunen för att skriva på papperen så att jag skulle få vårdnaden om vår dotter, eftersom mannen inte vill ha umgänge med henne. Jag sa att jag inte vågade åka dit, men handläggaren sa att jag var tvungen.

När Carita kom dit väntade mannen på henne. Handläggaren hade råkat berätta vilken tid hon skulle komma. Allt Carita såg var en kniv, sedan hörde hon mannen säga ”hej, lilla gumman” till dottern som satt i bilbarnstolen, innan han började skära sönder Caritas ansikte.

Carita lider av posttraumatiskt stressyndrom

Den här gången dömdes han för mordförsök. Carita vet att han kommer att släppas efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet, fram till dess har hon en respit. Men även om mannen som nästan dödat henne sitter inspärrad och att den kommunanställda som berättade var hon var, dömdes för tjänstefel, är det hon som än i dag får ta konsekvenserna av överfallet i augusti 2019.

Carita lider av posttraumatiskt stressyndrom och har fram till nyligen haft återkommande flashbacks.

– Jag kunde få för mig att han var i min lägenhet, jag såg honom överallt och tyckte att jag såg hans bil när jag var ute och gick. Jag hade panikångest och gick hos psykolog.

Christina: ”Om jag varit kvar i relationen hade jag varit död nu”

Har startat podden Det gömda våldet ingen ser

Ett och ett halvt år efter mordförsöket har Carita fått traumabehandling, något som hjälpt henne mycket. Trots det hon varit med om vågar hon se framåt, och hon säger att hon ser ljust på framtiden.

Samtidigt är hon frustrerad över den stigmatisering som drabbar misshandlade kvinnor.

– Det finns en förutfattad mening om att det bara är en viss sorts kvinnor som drabbas. Men våld i nära relationer förekommer överallt. Och det är något vi måste våga prata om!

För att öka medvetenheten om våld i nära relationer har Carita startat podden Det gömda våldet ingen ser tillsammans med Christell Andersson, som levde med en våldsam man i 30 år.

– I efterhand har jag fått veta att flera av mina vänner såg och misstänkte vilket helvete jag levde i. Men ingen vågade fråga av rädsla för att lägga sig i. Det gör mig ledsen. Att våga fråga kan göra stor skillnad. Det kan vara skillnaden mellan liv och död.